Eerised

LÖN!

Har rast nu men börjar snart igen. Har precis städat och fixat en massa grajs.. Men här är rätt lugnt på jobbet idag. Skönt..

Vovvisarna är med idag på jobbet.. mysigt.. Fast jag höll på att bli tokig på Teiwaz u när jag städa.. Han snodde moppen hela tiden. Jätte kul när matte springer efter en tycker han.. Tur att Ida är lugn och snäll.. hehe

Bär av in till K-stad sen efter jobbet.. härligt..

Jaja, pallar inte skriva med..kram

Har rast nu, har jobbat sen 12 idag och ska jobba till 9 ikväll. Känns okej. Bra arbetskamrater ju=)

Var hos mormor och åt frukost idag. 2 av min morfars systrar var där också och vi satt och pratade lite om hur det var när dom var små. Är så intresserad av hur det var för dom när dom var unga eftersom det är ju faktist en del av min historia.

Imorgon ska jag och fixa naglarna efter jobbet. Ska köpa en ny stav till tungan och kanske något till läppen också, Ska bli skönt att byta staven i tungan så jag kan hångla med Oskar ordentligt haha.. fast han har inte klagat på det;) han tycker nog det är mysigt:P haha...

Regnigt och trist idag men jag tycker faktist att det är rätt mysigt med sådana här dagar då det regnar och är mörkt. Tända ljus och titta på en bra film och ha hundarna i knäet och en filt över oss.. myspys..

Lön imorgon!!! Något jag förtjänar! Vissa sitter ju bara på sina rövar och låter andra jobba i detta jävla landet! Leva på sina föräldrar eller staten det är väl härligt! För jävligt! Känns rätt kasst att folk som inte jobbar kan ha så mycket mer än jag... att man inte skäms.. Det hade jag gjort iaf.. Det värsta jag vet är nör jag hör människor i samma ålder som jag som bara sitter och låter andra ta hand om allt till dom! "Mamma, jag behöver pengar till lite shopping" eller så går man till socialen och säger att man mår skit sen får man pengar. Säg som det är: "Jag är lat och tycker synd om mig själv ge mig lite pengar!" För jävligt.. Vart fan är världen på väg?!

Det kanske låter som om jag är avundsjuk på dessa människor och ja faktist är jag det! Jag tycker det är jävligt orättvist att vissa måste kämpa för att klara sig medans andra bara får saker hit och dit. Jag blir faktist väldigt ledsen när jag träffar på människor som inte jobbar eller tjänat ihop egna pengar kan gå och shoppa eller vad fan man ny gör för flera tusen kronor.. Nä det är sjukt.. Säg vad ni vill men så tycker jag.. Hoppas verkligen att ni tar åt er! Fast ni lever nog i en liten fantasivärld så det är väl inte lönt att påpeka det.. för ni kommer ju ändå aldrig fatta att det faktist är er jag skriver om..

Jaja, nog om negativitet.. försök tänka positivt Désirée..

Nu har jag, mamma och Sofie varit ute en härlig runda med Lillebror, Sutten och Wilma(en hund mamma passar). Och nu ska vi se film=) myspys..

Haha mycket intressant inlägg..

Vad är otrohet? Vart går gränsen? När man flörtar med någon annan eller är det när man knullar någon annan? Kan man vara otrogen bara genom att tänka en tanke?

Idag är jag lite smått irriterad vilket har hängt i sedan igårkväll. Pendlar från att vara lite irriterad till att vara på vippen till ett raseriutbrott. Hade varit rätt skönt att få lov att vara arg för en gångs skull. Att bara få ut allt som skavar inombords som jag så länge velat ha ut... Jagf är så sjukt trött på att svälja allt och bara stå och ta emot.. Vara den snälla flickvännen, den snälla dottern, den snälla vännen och den snälla arbetskollegan! Jag vill slå och banka i saker, skrika ut allt inom mig! Ta isönder saker. Men istället tar jag isönder mig själv på fysiskt och psykiskt. Bryts ner till en lite lort som inte betyder något som inte har något att säga... Som inte har något att vara värt att lyssna på.. För jag är ju den snälla..  den som ska lyssna och acceptera allt..

Hur tar man tag i sig själv? Känslan jag har inom mig just nu håller på att ta isönder hela mig.. Jag orkar inte med att ha det så här men orkar samtidigt inte att ta tag i det heller. Är grymt tacksam att jag har två underbara arbetskamrater som just nu har lyssnat mycke på mig. Dom fick komma in i min lägenhet där jag just nu inte vill släppa in någon, just bara för att jag vet att dom inte skulle dömma mig. Dom vet att jag just nu inte orkar med något och att jag just nu låter allt falla isönder där hemma. Jag sattsar all min energi på jobbet vilket jag trivs på så tro inget annat.

Just nu vill jag bara avskärma mig från alla. Bara vara med min familj och inte någon annan.. Hundarna och familjen... Jag orkar inte vara social längre och bara hur jag sjunker och sjunker undan från allas uppmärksamhet. För ärligt talat vem har verkligen tagit sig tid med mig den senaste tiden. Det är inte det att jag kanske vill prata men jag vill bara kunna sitta tyst med någon utan att det känns konstigt.. Någon som verkligen är där för mig och inte är hos mig för att jag ska lyssna på dom. Jag är trött på att alltid vara den som lyssnar och ger råd..

Varför kännns det som om ingen verkligen hör mig? Som om ingen riktigt ser mig? Har känt så så länge jag kan minnas och kommer jag alltid känna så? Kommer det alltid vara så att jag kommer i andra hand? Kommer det alltid vara så att folk i min närhet alltid kommer suga ut all min energi bara för att själva få synas?

Jag har alltid känt mig mindre värd än alla mina vänner. Mina första vänner var mina kusiner. Och det är väl dom jag har kunnat lite på men jag har alltid känt mig mindre värd än dom, som en loser i närheten av dom. Jag har aldrig riktigt kunnat hitta min plats bland dom. Vad det är som gör mig speciell. Emelie hon som är så framåt och har lätt för att prata med alla, Jessica hon som vågar och alltid på något sätt lyckas klara sig och som kan charma alla, Joanna som är så vacker och som alla vill vara vän med, Ellinor som är den mest underbaraste människan och som alla tycker om för att hon aldrig gör sig till och är sig själv och Julia med den alltid lika starka rösten och som ingen sätter sig på. Men vem är jag? Kommer jag någonsin tycka att jag duger och våga synas utan att känna mig dum och ivägen?

Sen har jag varit riktigt otrevlig mot Oskar idag men orkar faktist inte riktigt bry mig vilket känns för jävligt..  Jag är för stolt för att be om ursäkt tyvärr...

Ja, det var det minsann.. Jag har inte orkat sätta mig framför en data faktist... Men hänt saker det har det gjort..

Ellinor var hemma helgen som gick och i lördags när vi fira vår kusin Joanna som för övrigt fyller år (Grattis) , då fick jag träffa henne. Vi kramade varandra jätte länge och jag fick tårar i ögonen! Har saknat henne så mycket, mitt största stöd och människan jag litar på i alla lägen. Hon har iaf klarat den svåraste biten och jag är så stolt över henne! Det var så mysigt att sitta och småprata med henne igen..<3

En annan härlig sak som inte har hänt men kommer hända snart är att Johanna kommer hem från Norge! Wii vad kul det ska bli att träffa henne igen! Saknat henne mycke!

Sen har vi ju tittat på lilla Bindi, mammas och pappas nya lilla valp. Dom får hem henne 8 november. Ska lägga upp en liten bild på det lilla livet senare..

Sen måste jag säga att jag faktist gör framsteg vilket nog bara jag märker just nu... Jag hatar min kropp jätte mycke, det gör jag fortfarande och jag har svårt att se mig själv i spegeln men jag har inte kräkt på över en månad och jag är väldigt stolt över det! Jag kan få väldig ångest över detta men på något vis klarar jag mig igenom det... mycke är nog tack vare hundarna..

Pratade med älskade mormor igår i telefon en lång stund. Hon är så underbar min älskade mormor. Hon kör mig väldigt ofta till kliniken vilket ofta är minst 2 gånger i veckan och hon hjälper mig där hemma med sådana grejer som för "friska" människor är hur lätt som helst. Eftersom jag just nu är inne i en period då jag inte orkar något där hemma utan låter allt förfalla så behöver jag någon som hjälper mig med i stort sätt med allt där hemma.. kan kännas väldigt förnedrande att be om hjälp ibland men både mamma och mormor avdramatiserar det hela så jag slipper skämmas... Tack kära gudar för att jag har så underbara människor i min närhet..

Oskar komner för övrigt inte hem i helgen och det känns trist men okej.. Kan vara skönt ibland att vara ensam.. fast på lördag ska jag köra Sofie på match och hjälpa henne lite eftersom resten av familjen är på crosstävling.

Ha det bra.. kram

Gårdagen gick jätte bra. Fick reda på massor av saker som jag inte vill skriva här för folk kan ta illa upp. Både goda och lite sämre saker fick jag reda på men jag känner mig ändå nöjd för att jag känner att jag kommer klara av det. Fick reda på mina tidigare liv och vad min uppgift i detta liv var. Hon visst massor om mitt förflutna och sa en del om Oskar vilket kändes läskigt och det tyckte nog han också. Hon sa mycke om vår relation som också inte är något jag vill skriva här.

Men jag känner att hos Marina har jag funnit en vän som jag kan lite på och hon kan hjälpa mig och i januari ska jag dit igen och då ska hon hjälpa mig igenom en "prövning" jag kommer ha i slutet av februari och in i mars..

Annars känner jag mig stark idag. Jag börjar känna hur jag ändrar mina åsikter om mig själv. Än har jag inte visat något utåt men det finns där inne och snart kommer de fram. Och det är som Marina sa, dom som inte klarar av mig då ska jag strunta i för dom ser inte lika långt och är inte mogna nog för mig och min förändring!

Jobbet går bra idag. Känner att det går lätt...

Men jag är nervös som in i eftersom jag ska träffa Marina efter jobbet. Då ska jag få reda på några av mina tidigare liv och lite om framtid och lite annat.. Men det ska bli spännande också och kanske kan jag få reda på vad som gömmer sig djupt inom mig också.. varför jag mår så dåligt..

Nä, nu ska jag gå och jobba igen. Ida är med på jobbet idag..myspys=)

Imorgon ska jag iväg och bli spådd. En jag jobbar ihopa med ibland är astrolog och hon har gjort ett horoskop till mig. Det ska bli spännande men samtidigt lite läskigt.Hon ska berätta lite om mina tidigare liv. Jag vet redan lite om dom men jag ska få reda på mer om dom.

Idag är det okej. Jag var rätt pigg imorse när jag vaknade faktist. Ville inte stiga upp från den varma sköna sängen men det gick ändå.

Ikväll ska jag iväg och titta på valpar med min familj. Min lillebror ska få en hund, eller det ska vara hela familjens men det ska vara han som tränar med den. Det ska bli en jakthund eftersom både pappa och Emil jagar. Vi har alltid haft Tysk Wachtel hund så det ska bli en sådan till.. Mysigt.. Jag skulle själv vilja ha en sådan någon gång just för att dom är så underbaraRoliga att arbeta med men ändå en bra sällskapshund.

Jaja, nu ska jag gå och jobba igen. Har bara lite rast just nu...

Jag mår inte bra.. vilket inte är så ovanligt. Haft ångst i stort sätt under hela dagen ända till jag stack iväg på kurs med Teiwaz.

Jag är så stolt över min lille Teiwaz. Jag tycker själv att han gjort framsteg sen att inte vissa ser det, det skiter jag i.. För det är jag som är runt mina vovvar alltid och det är jag som ser hur båda utvecklas och vilka dom verkligen är. Visst han är väldigt trottsig just nu och väldigt okonsentrerad men det åär ju inte så konstigt, det är väl alla som börjar bli könsmogna! Sen är jag så trött på alla som jämför sina hundar med andra. Hundar är individer och alla utvecklas på olika sätt...

Jag är iaf stolt över båda mina jyckar. Det är tack vare dom som jag tar mig isamman och vågar leva! Det är mina vänner, mina bäbisar och jag älskar dom gränslöst

Min dröm har gått i uppfyllelse! Jag ska se AC/DC! Får nästan tårar i ögonen! Glömmer aldrig när dom senast var i Sverige och pappa skulle se dom och han försökte få tag på biljett till mig också men fick inte det. Jag grät krokodiltårar! Men nu ska jag få se dom! Jag ska få se min äälskade Angus! HAHA!

Vad är viktigast? Mitt välbefinnande eller andras? Vad ska jag göra? Ska jag jag riskera att såra människor som jag tycker om och säga som det är och hur jag känner, eller ska jag fortsätta att må dåligt? Ska jag gå omkring och låtsas att allt är okej bara för andras skull, drunkna i ångest före, under tiden och efteråt.. ska det alltid vara såhär? Är det inte så att man först och främst ska sätta sig själv först? Att man först och främst ska sattsa på sitt eget välbefinnande? Är det meningen att man ska må dåligt bara för att man inte vågar konfrontera människor man tycker om men ändå ibland kanske hatar? Kärlek och hat är väldigt nära varandra ibland. Fan jag vet inte vad jag ska göra.. såra eller må dåligt alltid i närheten av er?

Ja, var ska jag börja? Kan börja med idag. Dagen börjad med ångest över att behöva gå upp. Mamma ringde och lyckades få upp mig.. Kvart över 11 var jag och klippte mig hos världens bästa frisör Malin! Hon har "Hår kompaniet" i Hörby och har även öppnat en ny salong i Malmö. Finns ingen bättre än henne. Har prövat många men har aldrig blivit nöjd ho någon annan än hos Malin. Malin är en vän till familjen och hon har känt mig sedan jag föddes. Hon vet precis hur jag vill ha det och jag betalar hellre lite mer pengar och får precis hur jag vill ha det än att betala lite och aldrig bli nöjd.

Efter klippningen körde jag och handla.. sen gick akllt snett i några timmar... ångesten avbröts av att telefonen ringde och det var kära Ulrika på mitt jobb som skrek efter hjälp hehe... fick alltså hoppa inoch jobba ikväll... blev lite stressigt för jag skulle först iväg till Eslöv ocg träffa sjukgymnasten innan jag kunde komma till jobbet... Hos sjukgymnasten gick det riktigt bra.. gjorde övningar som fick svetten att rinna men stressen släppte och allt kndes faktist bra när jag kom till jobbet.. och på jobbet har det varit bra trotts en del insidenter.. jobbar ju med världens bästa Eva:) Teiwaz uppfödare by the way:) Hon ska nog ha en kul till nästa år.. kuligt..

Igår var jag hos min behandlare och jag kände väl att jag ljög för henne men det var absolut inte min dag igår. Hade känslan av att jag när som helst skulle börj gråta under hela dagen. Iaf så när jag kom ut ifrån kliniken så gick jag och satte mig i bilen och bara lät tårarna rinna.. kom på idén om att köra till Bosjökloster för att rensa tankarna. Min morfar var trädgårdsmästare där och jag älskar det stället. Jag känner mig fri där och ett lugn som jag inte kan beskriva. Gick där i trädgården och kom på mig själv att gå och önska att jag skulle se en skymt av morfar där. Det är barnsligt jag vet, men ibland tror jag att allt hade varit så mycket bättre om han hade levt. Jag tror att han hade fått allt det "onda" att försvinna. Han hade fyllt det där tomma hålet inom mig. Jag var hans lilla tös, hans ögonsten!

Jag grät lite när jag gick där också. Varför togs han ifrån mig? Varför är det så orättvist? Jag tillät mig själv att tänka sådär för en stund innan jag samlade mig och började fotografera lite. Tänkte på dom ljusa stunderna istället.. Innan jag stack där ifrån ställde jag mig och tittade på roserna en lång stund. Rosen var min morfars favoritblomma och han vårdade verkligen dom ömt. Rosorna som står där är min morfars. En liten del av honom finns där. Han älskade sitt jobb och hn var väldigt omtyckt där. Det har funnits flera artiklar i tidningar om hans jobb där. Min morfar, "Rosenmästaren på Bosjökloster"! Jag är så stolt över att han var eller är min morfar! Jag skulle ge vad som helst för att få ha honom hos mig och kanske är han det... jag kan iaf hoppas.. vill tro att han gav mig lite stöd där igår på älskade Bosjökloster.




Det mysigaste är ändå den "Tusenåriga Eken". Att ställa sig inuti den är magiskt och blunda och du färdes tusen år tillbaka i tiden!

irriterad.. Irriterad på allt och alla... Mår inte alls bra.. Hatar mig själv, min kropp som in i hoppsan.. Det sjuka är att jag är extremt rädd för mat och samtidigt så tröstar jag mig med den! Jag kan liksom inte sluta! Sen skäms jag för att jag inte gjort min uppgift som jag skulle gjort till idag och visa behandlaren.. Men jag orkar inte.. Jag kommer ingen vart och just nu är den som känner mig bäst långt här ifrån.. och jag saknar henne så extremt.. Mamma hjälper mig också så gott hon kan men kunde inte följa med till behandlaren idag.. jag ville det så gärna för ibland får jag inte ut alla känslor när jag sitter där..får inte fram mina åsikter heller ibland.. bara sitter och nickar.. eller bölar..

Sen blir det inte bättre av att någon sitter och påpekar vad jag äter och lägger sig i hela tiden..jag blir så fruktansvärt sårad av det trotts att jag bara skrattar bort det eller helt går in i mig själv..

skit..

Ja då var det måndag igen. Känns rätt trist! Sitter på jobbet nu men har rast.. Ska skriva in mina ob timmar..

Helgen har varit mysig.. i fredags tog jag och Oskar det mycket lugnt.. Jag hade problem med att prata för att tungan var så svullen.. Oskar tyckte det var jätte kul! Men nu känns det bättre.. Det blir bara lite irriterat när jag äter.. men det blir nog snart bra.. Oskar tyckte iaf att det var sexigt:)

I Lördags åkte vi till K-stad och gick på Kinaresturang och gick sedan på bio. Vi såg Árn.. Mycket bra.. Spännande, sorlig och lite romantik.. precis så det ska vara!

Igår var jag inne i K-stad igen och gjorde vid mina naglar så nu har jag vackra naglar. Även dom tyckte Oskar var sexiga haha...

Ja det har varit en bra helg faktist.. Och imorgon ska jag till Eslöv och träffa min behandlare vilket jag är mycket nervös för.. Jag har inte gjort det jag skulle göra.. men men det får gå..

Nä, nu måste jag gå..

Nu har min lillasysters skola blivit hotad om att det ska hända precis samma sak där som det gjorde i Finland! Jävla idiot! Hoppas polisen får tar på den störda jäveln! Hur fan kan man bara få för sig att göra något sådant! Om något skulle hända min lillasyster vet jag inte vad jag hade gjort! Vad fan är det för värld vi lever i där människor är så jävla fixerade vid att ta död på folk? Att man bara kan få för sig att planera något sådant! Förstår man inte hur många liv man förstör?! As!

Nu är det gjort och jag är super nöjd!



Längtar tills jag kan byta stav istället för att ha denna långa läkestav!

Me like<3

Sitter på jobbet nu och har äntligen fått igång mitt användar namn..det har varit så mycke klödd med det nu den senaste tiden.

Idag smäller det! Ska göra något som jag länge velat göra och jag längtar så!

Hade ett väldigt långt samtal med mamma igår och nu har vi bestämt oss och det känns så himla bra.. äntligen någon som förstår..

saknar älskade Ellinor och finaste Johanna...

Nä, nu ska jag och Teiwaz gå in på avdelningen igen!

Ja annars är det rätt kasst. Jag känner att jag inte är riktigt ärlig i min behandling och jag vill verkligen vara det men när jag sitter där i stolen framför antingen psykologen, behandlaren eller sjukgymnasten så håller jag en del tillbaka... Jag kan bara inte ta dom där orden i min mun.. jag skäms och samtidigt vet jag inte om jag är berädd att släppa taget om mitt beteende..

En sak är jag så nöjd med och det är mitt jobb. Eller igentligen är det väl mina arbetskamrater som gör mig glad..iaf de flesta.. Jag har alltid känt att jag är duktig på det jag gör. När jag går till jobbet så lämnar jag mitt privata och kliver in i en roll och jag trivs med den rollen. Men på senare tid har jag känt att jag har svårare att "lämna" mitt privata när jag går till jobbet, jag funkar liksom inte riktigt på jobbet längre.. ångesten följer med mig även på jobbet vilket den aldrig gjort innan.. Det känns som ett misslyckande! Jag har varit så stolt över att jag som 19-åring lyckades med att få fast jobb, och det är jag foertfarande. Ja fick jobbet för att jag är duktig på det, men nu börjar jag tappa det duktiga eller vad man ska säga.. Jag har svårare att kliva in i min "arbetsroll". Ångesten följer med över allt och nästan varje gång jag jobbar håller jag på att gråta.. som tur är har jag några på jobbet som jag kan prata med... men jag vill så gärna vara stark! Jag vill klara mig själv!

Önskar ibland att jag bara kunde släppa allt som vissa andra kan göra. Att jag bara kunde låta andra ta hand om mig och fixa allt åt mig. Att jag bara kunde säga att: "Jag är sjuk och vill/orkar inte jobba så därför får ni försörja mig och fixa allt åt mig"! Men jag gör inte det! Jag kan inte bara lämna allt! Det känns så jäkla orättvist ibland! Att vissa bara kan få allt medans jag får kämpa och kämpa hela tiden, inte bara med min "sjukdom"/depression utan även med mitt hem och allt som tillhör det, och mitt jobb medans andra kan "sätta sig på röven" och låta andra ta hand om dom och bara ägna sig åt sig själv! Fan! Jag vet inte hur ofta jag har gråtit över detta! Varför kan inte jag också bara släppa allt, släppa allt ansvar och bara låta andra ta hand om allt? Ja, jag gråter så jäkla ofta över det och jag blir så frustrerad över det! Fan! Visst jag skulle kunna åka hem till mina föräldrar och be dom om allt för jag vet att dom hade gjort det... Men! Ettt stort jävla MEN, jag skulle aldrig göra det! Jag tänker inte leva på mina föräldrar för jag är en vuxen människa...Visst jag är ung och förvirrad men jag är vuxen och därför kan jag inte bara göra som vissa andra, skita i att jobba och bara bry sig om sig själva! Mina föräldrar har uppfostrat mig så och det är jag glad att dom har! Jag tar ansvar och sköter mig trotts att jag ibland hade önskat att jag kunde strunta i allt och låta andra ta hand om mig!

Nä, nu kommer jag inte längre,,, Jag har allt i huvudet men kan inte skriva ner det! Ni fattar säkert inte ett skit för det är så rörigt skrivet men jag bara måste få ut all frustration som jag har inom mig! Jag är så arg men mest är jag bara ledsen... så jäkla ledsen...

Jag har fastnat för ett nytt band! Pappa skulle fixa ett album med en artist till mig men råkade bränna fel och jag fick då ett album med Third day och jag verkligen älskar deras musik. Jag tycker texterna är vackra och musiken fastnar verkligen i hjärtat. Jag har aldrig hört på dom innan och jag har verkligen missat något. Här är en låt: