Eerised

Idag har jag varit taxichafför typ hela dagen hehe.. Men vad gör man inte för sina syskon? Jag gör iaf allt för dom. Det började med att Emil ringde mig imorse vid 7 tiden och sa att det hade blött igenom förbandet. Han skadade sig igår på jobbet, en bit av ena pekfingret krossades, fler fingrar skadade sig, plus ena foten fick sig en ordentlig smäll. Dom kunde göra något med det fingret som krossades så dom fick kapa en bit och imorse så hade det då blött igenom. Så jag stack iväg med honom till vårdcentralen. Haha, det blev en hel del skratt imorse på vårdcentralen. Emil är lugnet själv och tankspridd så det var tur han hade med mig haha..

Sen har jag kört min syster till sjukgymnasten. Ja mina syskon skadar sig hela tiden haha.. Sofie har skadat sig när hon spelat handboll. Så nu går hon hos sjukgymnast och tränar knäet och det är ju bra för hon ska försörja mig sen när hon blivit proffsspelare. Hehe.. Nä men hon är jävligt duktig och det säger jag inte bara för att hon är min syster utan hon spöar verkligen skiten ur andra på planen :D

Körde sen Emil igen till banken och sen Hanna till vårdcentalen.

Ja man kanske skulle kanske skulle ta taxikort..

Jag är nog sen, eller rättare sagt är det såhär. Jag ska ju alltid vara "kärringen mot strömmen", så därför har jag väl inte velat lyssna på denna låten när precis alla snackar om hur bra den är. Typ så här har jag tänkt: "Vägra lyssna på den låten, den är säkert överskattad, nuförtiden görs ingen bra musik.." osv. Men faktum är när jag ikväll fick för mig att lyssna på låten efter att ha varit inne på min kusin Emelies facebook och läst en artikel om just denna Chris som hon lagt upp där, så slår det mig att Emelie hade spelat denna låten för mig när jag var hemma hos henne för ungefär en månad sedan. Jag fick gåshud då och jag får gåshud nu. Nu vet jag ju historien bakom låten vilket gör den finare. Men det är såhär också, detta är en typisk "Emelielåt", en låt som man får tårarna att bara strömma ner för kinderna, men mest är det en "Emelielåt" för att när jag hörde denna låten första gången så berättade Emelie något väldigt personligt för mig och när hon sen spelade denna låten så kände jag bara att texten sa precis det jag ville säga till Emelie.

Så Emelie nu är det inte bara "Pärlor åt svin" som är din låt, utan "What are words" också.. Fast jag måste ju säga att du inte längre kastar pärlor åt svin längre, du har funnit någon som är värd dig, en som jag slipper att ge "onda ögat" till ;)

love ya storasystern jag aldrig fick <3

Jag måste bara berätta om en händelse igår som gjorde min dag. Jag stod och väntade på min tur på Ica, såg väl sådär lite smått sur ut som jag gör när mina tankar flyger iväg. Känner att en liten pojke på 4-5 år står och tittar på mig. Helt plötsligt från ingenstans säger han: "Du ser farlig ut". Mamman såg ut som om hon skulle sjunka genom jorden. Jag blinkar till ungen med ett leende och säger:"Jag är farlig, ibland". Ungens min skulle jag kunna betala för att se igen haha..

Jag tar det som en komplimang haha...

Löjligt löjligt löjligt!! Så nu har jag avreagerat mig lite..  det är inte värt att gå och ödsla energi på att vara irriterad. Det har jag gjort alldeles för många gånger i mitt liv. Så nu låter jag "prinsessan på ärten" vara..

Jag är rätt kass på att skriva blogg, men jag kan ju uppdatera med att jag varit på Sweden Rock och haft super roligt som alltid när man är där. Passade på att fixa min näspiercing när jag ändå var där. Welcome back! Har saknat den. Teiwaz lyckades ju bita bort den en dag när vi lekte, lite hårdhänt kanske haha. Usch det spruta blod och blev en fet inflamation av det. Tog tid innan det läkte och blev fint igen. Så nu när vi var på SRF så gick jag och drog en nål igenom igen. Mycket nöjd. Oskar trodde den skulle bli inflamerad för att jag gjorde den på festivalen, det är ju dammigt och skitigt. Men undersköterskan Désirée har lyckats hålla den fin även när hon var full och glad haha.. Lägger upp bilder från festivalen någon gång iaf.. och kanske berättar mer om de bästa dagarna som man ser fram emot i ett helt år.. Ja, nu längtar jag till nästa år.. SRF<3

Lyckades dra med mig en fin förkylning där ifrån iaf. Problemet var väl att jag slutade dricka, skulle aldrig slutat med det... Har haft feber till och från hela veckan, hosta, snor och trötthet. Men jag har lyckats jobba tisdag onsdag torsdag och fredag med ren vilja. Med panodil och lite vilja så går allt! Nästan iaf. Så nu har jag semester i 4 veckor framåt. Härligt!

Jag har även lyckats skära ner på rökningen rejält och är väldigt stolt över mig själv. På en vecka röker jag ca 4-5 paket och denna veckan har jag inte ens rökt ett helt paket! Duktiga mig. För eller senare ska jag väl lyckas att helt sluta. Problemet är väl att jag bara "bytar" beroende. Istället för att röka har jag denna veckan varit extremt söt och sockersugen. Men från och med imorgon hade jag tänkt(om jag nu mår bättre, inte har feber och sådant skit) när jag blir röksugen/"godissugen" ta en cykeltur. Älskar att cykla ju..

Usch, det är trist att man har en sådan där "beroendepersonlighet". Rökningen började jag med för att dämpa ångest, innan dess har det varit mat, självskadebeteende som skära sig själv, bränna sig själv, kräka, slå sig själv.. Alla mina beroende ha kommit för att dämpa smärtan jag känt inom mig själv, smärtan som jag fortfarande kan känna inom mig ibland. Har jag blivit bättre på att hantera denna smärtan genom åren? Svaret är nej, jag bara rymmer från den, vågar inte "stanna kvar och slåss". Sorgligt, snart 23 och har fortfarande inte kommit närmare en lösning på mina problem, trotts behandlingar och massa stöd. Var gång jag känt att jag är på väg mot en lösning så händer något som gör att jag trillar tillbaka på ruta 1. Men jag är ändå stolt över mig själv. Förr trotts all smärta jag gått/går igenom så har jag ändå lyckats gå ut skolan med hyfsade betyg(kunde varit mycket bättre, men vad fan jag klara det) lyckades bli undersköterska, flytta hemifrån direkt efter studenten, fått vikariat efter vikariat vilket måste visa att jag är jävligt duktig, för att till slut få en fast tjänst. Under alla dessa jobb har jag samtidigt kämpat med mig själv, kämpat för att orka leva ytterligare en dag. Jag har gått till jobb med gråt i halsen, suttit på toaletten på de olika ställena och gråtit men ändå torkat tårarna och gått ut och gjort ett "sjujävlabra" jobb. Ja, det har varit blod svett och tårar men jag har ändå tagit mig i kragen och försökt klara mig så gott jag har kunnat. Starkt jobbat av mig.. Men jag hade inte klarat det utan min familj bakom mig, min mamma, min pappa, min bror och min syster. Jag hade inte klarat det utan min hund Ida, min första och största kärlek. Jag hade inte klarat det utan mormor som ständigt ställt upp för mig. Jag hade inte klarat det utan min bästa vän Ellinor som jag tyvärr har glidit ifrån lite men som jag för evigt är så innerligt tacksam till. Jag hade inte klarat det utan Oskar, mannen som jag älskar något så otroligt mycket.

Ja jag är fan stolt över mig själv, för att jag kommit så här långt och ännu inte givit upp. Visst blir jag ofta, ofta så jävla trött på att kämpa, men jag gör det ändå, för jag skulle aldrig kunna svika dessa människor och mina älskade djur som gjort så mycket för mig.. Aldrig..

Jaha detta inlägget blev så mycket mer än vad det skulle bli..

En liten sak till ska jag skriva.. och det är att jag hoppas att vissa personer kunde få låta mig må bra.. men ständigt så finns de där och får mig att falla ner i det där svarta hålet utan ljus. Jag är inte ens säker på om dessa personer gör det för att vara elaka, men om de hade tänkt efter innan de gjort något och tänkt sig in i min situation, tänkt hur de själva hade mått om dom råkat ut för samma sak som jag, då hade jag kanske kunnat slippa de där jobbiga stunderna. Det är väl inte så svårt? Eller?

Sen en liten sak till, visst gör det ont när personer gör en illa, men det jobbigaste är att det gör tusen gånger mer ont när någon man älskar gör en illa.. något att tänka på kanske?

Nu ska jag fortsätta att lyssna på Lene Marlin och försöka att inte så tänka så mycket..

I can tell about the times you know
When I wished to leave this world
I can read to you the letters I wrote
All the words you say you've never heard

'Cause I'm broken when I'm open
And I don't feel like I am strong enough
'Cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away...

Jaha detta var den sämsta påskafton jag någonsin haft. Kunde lika bra jobbat.. Sitter hemma själv med hundarna och kisen, tur att man har dom iaf. Ja, det känns inte så jäkla roligt. Sen nästa helg jobbar jag men som sagt jag kunde jobbat denna helgen istället tycker jag.. Fast lite fest blir det nästa helg för då fyller johanna år..

Fan vad jag känner mig ledsen.. jävla skit.. Alla vänner är ute och festar eller firar påsk med sina familjer. Jag kan inte ut och festa för jag har inga pengar så jag sitter här i min ensamhet. Men jag kunde ju räknat ut med en lilltå att det skulle bli såhär..

Ja, jag känner mig lite bortglömd måste jag säga..

Men jag har iaf köpt en ny bil.. ett plus iaf..


Jag kanske kan förlåta men jag kommer aldrig glömma!

just nu vill jag bara försvinna..

Jag har funderat länge nu på att göra "Dermal Anchor", tycker det är sjukt snyggt. Men idag fick jag lite av en chock. Lilla Paow(missförstå mig rätt, har inget emot henne) hade visst gjort en sådan på armen, vilket gör mig sådär lite arg. NU kommer hela bloggvärlden att göra det. Och jag som inte vill vara som alla andra. Attans att jag alltid ska vara så seg på att komma till skott. Bajs! Jag får se om jag gör det ändå. Plus att jag har så mycket idéer på tattos så jag håller på att bli knekt! Varför kan inte jag tjäna sjukt mycket pengar eller vinna på lotto? Det är liksom orättvist! Jag lovar att om jag hade varit rik och inte jobbat med det jag gör så hade hela min kropp varit tatuerad och piercad. Nu ska jag fortsätta drömma om nålar, kanyler, "tatueringssurr" och lite smärta. Men vill man vara fin får man lida pin. Fast jag får en sådan kick av smärtan att jag bara vill ha mer och mer.. Ungefär som piskrapp i sängen ;) haha..


En video på när dom gör en dermal anchor, skulle gärna vilja lära mig hur man gör det också, har alltid drömt om att bli piercare, jaja, här är videon:


Jag får ta tag i mina drömmar om att bli piercare.. inte ikväll men kanske imorgon ;)

Länge sedan jag skrev. Har inte haft tid och lust. Hänt mycket detta året än så länge. Mest jobbiga saker. Varit mycket sjuk. Så fort jag börjat friskna till så har något annat dykt upp. Jag har gråtit mycket, fallit tillbaka i gamla mönster, fått reda på något underbart för att sedan förlora det. Jag har även varit hos min läkare på "psykvården" och fått nya mediciner(ännu mer mediciner!) och fått reda på att jag inte kommer träffa henne något mer eftersom hon går i pension. Jag kände bara för att börja gråta. Hon var den enda jag hade kvar där som jag verkligen litade på och kände att hon förstod mig också går hon i pension. Snacka om att känna sig tillbaka på ruta 1! Inte så att jag inte unnar henne pensionen, men jag kommer sakna henne.. Kände mig som en liten fågelunge som fallit ur fågelboet.

Men sen får jag inte glömma att en positiv sak har hänt och det är att Oskar har flyttat hit plus att vi hade får 6:årsdag för några dagar sedan. Han är fin min Oskar. Han står ut med sjuka lilla mig.

Utan Oskar, ingen Désirée <3

Sen måste jag säga att jag har världens finaste familj!

En fin bild på mammi, jag och min vackra syster <3

Pappa och Emil vill vara anonyma ;) haha..

Så då var det ny vecka, nya tag och nya uppgifter. I helgen bestämde jag mig för något viktigt, ett steg åt en ny riktning. Har tänkt på det länge men det hjälper ju inte att bara tänka, men i helgen fick jag en spark i baken av Sara och hennes familj. Ja det kommer bli så jävla bra. Så nu ska jag bara snacka lite med pappa men jag är helt säker på att det inte bli några problem med det, snarare kommer han bli glad.

Idag är det 2 år sedan en av de viktigaste människorna i mitt liv stängde ögonen för att aldrig öppna dom igen. Fan vad jag saknar henne, hennes skratt, hennes varma ögon, tjutet från hörapparaten när man kramade henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag kan fortfarande, efter jobbet, komma på att jag ska köra och hälsa på henne men sen slår det mig lika snabbt att det är totalt omöjligt. För hon finns inte längre..

Annars så bara jag går och längtar tills jag ska klippa mig. Nu i veckan har jag äntligen fått tummarna ur röven för att kunna gå och klippa mig. Färgning också så klart och det är väl det jag mest är i behov av. Jag ser för jävlig ut med den där dm långa utväxten. Haha liknar en pundare, mer än vanligt då ;)

Nä, om man skulle ta och göra något vettigt idag? Nja, vi får se hur det blir med den saken..

Hade tänkt att bjuda på en låt men det går ju för i helvete inte att bädda in skiten från youtube längre.. Här är en länk iaf till Scott Stapp-Broken. Orgasm för öronen <3.


adjöss

Igår skrev jag om mitt framtida bröllop men jag glömde en liten detalj. Eller rättare sagt en väldigt viktig detalj. Inatt när jag drömde hälsade en väldigt viktig person på mig i drömmarna. En person som betytt väldigt mycket för mig. Mormor Ellen, min gammelmormor. Vi skojade alltid om att hon skulle vara brudtärna på mitt bröllop. Inatt sa hon att jag glömde henne så det ändrar jag nu. Min fina älskade Ellen mormor ska vara en av mina brudtärnor på mitt bröllop. Man kanske inte kommer se henne men jag vet att hon kommer vara där. <3

Jag saknar dig!

Jag en kollega till mig satt och snacka bröllop igår. När vi satt där kom jag att tänka på att jag i stort sätt vet precis hur jag vill ha mitt bröllop. En av mina största önskningar är att få barn(inte nu då, men senare i livet) men en annan är att få gifta mig. Jag vill inte ha ett kyrkbröllop, massa gäster, typisk musik för bröllop och vit klänning.
Jag vill gifta mig på en plats som betytt mycket för både mig och min framtida man. Ingen präst utan typ Bryan Adams som viger oss, jag kan väl få drömma? Nä, men eftersom jag inte är kristen så vill jag inte ha någon präst eller prat om den "kristna" guden, inget bibelläsande alltså.
Jag vill ändast ha de närmaste närvarande, inte fler än 15 personer ungefär. Min vackra syster ska vara tärna, helst skulle jag vilja att min underbara bror var tärna också men jag tror inte han vill det. haha.. Men jag skulle hemst gärna vilja ha mina fina syskon precis brevid mig.
Jag vill ha en porrig men ändå vacker svart eller röd eller varför inte både svart och röd klänning. Jag vill att både mamma och pappa ska föra mig fram till min prins och på vägen fram till honom ska det spelas en jävligt rockig låt. Det ska bara vara rockmusik under hela hela cermonin.

Efter cermonin så vill jag färdas till en otroligt häftig lokal där alla släktingar och vänner väntar och då ska det festas. Under hela festen ska det så klart bara spelas min typ av musik! Det ska vara god mat, god dricka och allt ska vara underbart. Det ska hållas tal och jag ska hålla ett tal om min fantastiska prins som kommer få honom att gråta.. Kanske ska jag sjunga lite haha..

Om jag gifter mig så hoppas jag att det blir med min älskade Oskar! Och jag vet att han säkert kommer tycka att jag har planerat ett fantastiskt bröllop. För han får inte bestämma något ;) haha.. men talet till mig, som jag kräver att han ska hålla haha, det får han själv bestämma vad det ska handla om, så länge det handlar om hur jävla fantastisk fru jag kommer bli haha..



Yeah!

Om inte hata var så starkt ord så skulle jag säga att jag hatar dig nu. Men jag hatar dig inte, inte alls, men jag hatar sakerna du gjort mot mig, eller rättare sagt sakerna du inte gjorde för mig när jag behövde dig som mest och det kommer jag aldrig förlåta, aldrig.. Och ärligt talat, varje gång det går dåligt för dig skrattar jag inombords, inte särskillt fint gjort, ingen av mina finare sidor precis men det känns jävligt skönt. Skadeglädje är den ända sanna glädjen säger dom ju! Fast jag vet i fan om det stämmer..

Jaha, men en sak sitter jag just nu och är väldigt glad för! Det känns som en sten fallit från mitt hjärta! Kan andas lite lättare. På fredag smäller det.. Min tur att få vara lite lycklig nu.. jag tycker jag faktist förtjänar det..






I'm gonna make you cry someday and I'm looking forward to it. Då kan du stå där med filten i örat :P

Jag måste bara få be om ursäkt till alla mina vänner som jag den senaste tiden dragit mig undan. Jag skäms! Har gått/går igenom en liten kris inombords och orkar knappt med mig själv och helt försummat mina vänner. Så jävla ledsen för det. Men jag tror de flesta har förstått att något har varit/är fel men jag har ändå behandlat er fel. Det är inte okej att inte svara i telefon när det ringer för att man inte orkar prata, det är inte okej att låta bli att svara på sms för att man inte vet vad man ska säga, särskillt inte när jag vet att ni har ringt/sms:at för att ni velat vara där för mig. Och ännu värre känner jag mig nu när jag tänker på att ni faktist kanske behövt mig, men jag har varit så uppe i mig själv, bara sett mina problem. Skrikit efter hjälp och när ni försökt vara där så har jag bara stängt er ute. Jävligt fel. Jag hoppas ni förstår men jag kräver inte att ni ska göra det. Haha, jag förstår ju knappt mig själv, så jag kan ju inte kräva det från er. Fan, jag är ledsen för att jag behandlat er illa.. Jag älskar er. Från och med nu ska jag bättra mig, iaf försöka.

Oskar<3 Johannes<3 Kusin Emelie<3 Johanna<3 Emelie Kronbäck<3 ni betyder så mycket för mig, alla på olika sätt. Förlåt..

Och min familj<3 mina 4 hjärtan<3



Som vanligt nu för tiden är texterna röriga men jag tror ni fattar vad jag menar ..