Besöket i Eslöv
Gick väl bra.. jag blir bara så förvirrad av alla frågor psykologen ställer... han liksom vänder ut och in på alla svar..
Annars har jag inte gjort så mycket.. somnade och sov noh i en halvtimme innan vi skulle köra dit vilket var skönt.
Efter besöket så gick mamma och jag in på Lindex vilket var totalt slöseri med tid. Inget hade dom där. Alla kläder var så tråkiga och allt var så rörigt.. Mycket besviken, ville ju hitta någon fin klänning!
Sen körde vi in och handla lite mat.. under hela tiden i affären kändes det för jävligt.. kändes som om alla tittade på mig och såg alla fel! Alla jävla fel på min äckliga kropp!
jag vill bara ge efter.. göra så som mina inre bilder säger åt mig att göra...
Annars har jag inte gjort så mycket.. somnade och sov noh i en halvtimme innan vi skulle köra dit vilket var skönt.
Efter besöket så gick mamma och jag in på Lindex vilket var totalt slöseri med tid. Inget hade dom där. Alla kläder var så tråkiga och allt var så rörigt.. Mycket besviken, ville ju hitta någon fin klänning!
Sen körde vi in och handla lite mat.. under hela tiden i affären kändes det för jävligt.. kändes som om alla tittade på mig och såg alla fel! Alla jävla fel på min äckliga kropp!
jag vill bara ge efter.. göra så som mina inre bilder säger åt mig att göra...
Låtsas som ingenting
Jag ska låtsas som ingenting, inte säga ett knyst. Hålla käften.. Det är bäst så! Jag ska vara snäll och aldrig säga vad jag tycker för då blir det bara problem. Jag är ju dum i huvudet då. Jag ska bara acceptera (eller hur fan det nu stavas) allt. Knipa käft för då är jag bäst.. Vill att jag ska säga vad jag tycker men när jag väl gör det är jag "bara för mycket"! Helvete! Jag ska bara gå med ett leende på läpparna, det är liksom enklast då. Säger jag ett knyst så är det bara mig det är fel på, jag har fel alltid.. allt jag säger är fel... Fel, fel, FEL!
Hela dagen
Idag jobbar jag hela dagen. Är bara hemma på timmar nu. Jobbar från 7-12 och sen från 16-21. Jobbigt. Nu ska jag gå och duscha. Svettas bara jag står upp så varmt det är. Ska duscha i iskallt vatten. Mår inte så bra idag. Grät mig till sömna igår och jag försov mig i morse. Bara 10 minuter senare kom jag till jobbet men det känns inte alls bra. Har gjort lite saker nu på mina timmar som jag önskar jag inte gjort men samtidigt så lättade ångesten en stund iaf...
Ledsen
Har precis kommit hem från jobbet. Är jätte trött och jag orkar inte ens tänka på att jag ska börja imorgon igen klockan 7. Mår rätt kast, allt känns så jäkla jobbigt och tårarna är nära hela tiden! Känner mig så ensam. Visst jag har mina syskon men Sofie har kompis och Emil ska iväg på fest plus att jag inte kan prata med dom om något sådant. Mamma och pappa är ju fortfarande iväg och Oskar saknar jag så grymt mycke. Pratade med honom precis men jag kunde liksom inte få ur mig vad jag känner just nu. Han satt och drack och hade trevligt med ett par kompisar och man vill ju inte störa. Känner mig så ivägen hela tiden! Hatar att känna mig så ledsen hela tiden. Känner mig så äcklig ikväll. Så avskyvärd! Min kropp gör mig spyfärdig! Fan vad jag vill vara i Oskars famn nu och bara gråta och sen bara somna och sova tryggt och länge. Vill skrika ut all smärta jag har inom mig. Kan ingen ingen hjälpa mig? Bara ta bort allt? Inte droga mig med ännu mer mediciner utan ta bort allt! Ta bort all avsky, all ångest och all hopplöshet! Fan fan fan!
Ord från mitt hjärta!
Herre Gudars! Jag sitter här och lyssnar på vackra "kärlekslåtar" och skulle just nu göra vad som heslt för att få vara min älskling nära! Att få känna hans läppar mot mina och känna hur den där underbara känslan i magen som jag alltid gör när han kysser mig så där djupt och innerligt! Skulle vilja ligga i vår säng nu med hans armar tätt runt omkring mig. Känna hans andedräkt i min nake och kanske få känna hur han nätt pussar mig i nacken. Hur han viskar i mitt öra att han tycker att jag är vacker. Vill vara honom så nära det bara går! Att vara ifrån honom kan ibland göra så ont att det knyter sig i magen och tårarna bara kommer! Jag älskar honom på ett sätt som jag trodde var omöjligt! Jag gör allt för honom och ibland så anstränger jag mig så mycket att jag nästan går isönder på kuppen. Jag vill alltid vara med honom! Nä, orden räcker inte till för vad jag känner men jag vill så gärna sätta ord på det! Jag vill visa för hela världen att jag älskar honom! Att han är min framtid och mitt hopp! Min andra hälft!
en liten sak..
som jag har blivit så irriterad på dom senaste dagarna när jag jobbat är att var gång jag går förbi dagverksamheten, vilket jag måste göra för att hämta maten till de boende, är att dom alltid stoppar mig där för att fråga om farfar. Min farfar har varit där någon gång i veckan när han mådde bättre så därför vet dom vem han är och dom vet att jag är hans barnbarn eftersom när jag sett honom där har jag alltid kramat honom och stannat en stund för att prata.
Visst det är väl trevligt när folk bryr sig men i detta fallet får jag bara en konstig känsla. Farfar har aldrig tyckt att det varit särskillt kul där: "Vi har inte gjort så mycket" är hans svar när man frågat vad dom gjort på dagverksamheten.
Sen har dom betett sig så dumt ibland både mot farfar och farmor. Går inte in på vad som hänt men man ska väl inte känna sig som ett "besvär" när man är där eller ska dit?! Sen är det en annan sak, jobbar man på innom dagverksamheten ska man väl se till att dom som är där har roligt och trevligt? Dom ska väl få chansen att träna upp de saker som gått dom förlorat p.g.a en sjukdom? Hade jag jobbat där hade jag sett till att det hände lite saker!
Borde åka och hälsa på farfar men jag är feg.. rädd för att se om han har blivit sämre.. Jag älskar farfar så mycket och någonstanns inom mig är jag rädd att jag inte ska få minnas honom som den friska och busiga människa han var innan han fick sin stroke. Visst hans busiga blick kommer fram då och då, men något fattas.. en del av farfar är borta och jag hatar att jag känner så.. får dåligt samvete av de känslorna..
Får se nu när mamma och pappa kommit hem om jag kan följa med dom till sjukhuset... lättare när jag är med dom..
Visst det är väl trevligt när folk bryr sig men i detta fallet får jag bara en konstig känsla. Farfar har aldrig tyckt att det varit särskillt kul där: "Vi har inte gjort så mycket" är hans svar när man frågat vad dom gjort på dagverksamheten.
Sen har dom betett sig så dumt ibland både mot farfar och farmor. Går inte in på vad som hänt men man ska väl inte känna sig som ett "besvär" när man är där eller ska dit?! Sen är det en annan sak, jobbar man på innom dagverksamheten ska man väl se till att dom som är där har roligt och trevligt? Dom ska väl få chansen att träna upp de saker som gått dom förlorat p.g.a en sjukdom? Hade jag jobbat där hade jag sett till att det hände lite saker!
Borde åka och hälsa på farfar men jag är feg.. rädd för att se om han har blivit sämre.. Jag älskar farfar så mycket och någonstanns inom mig är jag rädd att jag inte ska få minnas honom som den friska och busiga människa han var innan han fick sin stroke. Visst hans busiga blick kommer fram då och då, men något fattas.. en del av farfar är borta och jag hatar att jag känner så.. får dåligt samvete av de känslorna..
Får se nu när mamma och pappa kommit hem om jag kan följa med dom till sjukhuset... lättare när jag är med dom..
Kli i kroppen
Känns som om jag har myror över hela kroppen.. Bara massa negativa tankar i huvudet.. Imorgon är det psykologen som gäller.. Är nervös som vanligt.. Ah känns som om jag bara babblar en massa strunt när jag är där.. visst, jag tycker han är bra men får jag verkligen något ut av det? Fast jag har inte gått där så länge så det tar kankse lite tid innan jag börjar känna något..vad det nu är jag ska känna?
Längtar tills jag kan beställa min orbi trek! Måste ha den..har blivit besatt av tanken på den maskinen! Äntligen kan jag träna utan att någon ser mig.. Har velat träna länge men eftersom jag inte vågar springa ute bland folk och jag vågar inte gå på friskis och svettis och jag vågar inte gå på gym..varför vågar jag inte? Saken är den att jag får känslan av att alla tittar på mig och tycker jag är kass och äcklig..vet att det är löjligt men för mig är det verkligt.. jag får ågest och jag känner bara för att gråta när jag utsätts för sådant.. Sådana känslor kan jag även få på ofäntliga platser.. Igentligen på alla platser där det vistas många människor.. till och med när jag vistas tillsammans med "nära" människor... pressen blir liksom för stor.. bara mina kusiner, trotts att jag älskar dom högt, kan få mig att må illa av ångest just bara för att jag känner mig mycket mindre värd än dom! Dom är så vackra och så lyckade... Ellinor är den ända jag igentligen kan känna mig riktig trygg med... Hon gör mig lugn och jag kan verkligen vara mig själv med henne... Visst jag tycker hon är så mycket bättre än mig men på något vis känner jag mig inte underlägsen.. Hon får mig att må bra... Vet att hon är rädd för att hon ska påverka mig negativt men det har hon aldrig gjort.. Hon har alltid fått mig att må bättre och stunder då jag varit så ångestfylld och så rädd har hon alltid fått mig att må bättre.. Hon har alltid lugnat ner mig... Ja, Ellinor, jag tackar gudarna (vet att du inte tror på något sådant som gudar men jag gör det haha) var dag för att du alltid funnits vid min sida! Adrig har du lämnat mig! Många har gjort mig illa när jag som mest behövt dom men du har alltid varit där! Är dig evigt tacksam för allt du gjort och gör för mig! Älskar dig!
Rörigt inlägg igen.. men jag måste skriva av mig...
är jag löjligt för att jag önskar att mamma var hemma?
fjortis supa
Ikväll ska jag iväg in till K-stad med min älskade vän Ellinor och supa. Jag ska supa skallen av mig precis som fjortisar gör.
Ärligt talat så när jag var 13-15 år sysslade jag inte med sånt. Jag var mer intresserad av att träna då. Basket och orientering var det ända jag tänkte på. Visst någon gång hände det väl att jag drack lite men jag kände mig så obekväm i det. Sen så hade jag inte så många vänner som festade. Vi hade mer mysiga tjejkvällar med popcorn och en bra film. Killar brydde jag mig inte heller så mycket om. Tyckte bara att dom var jobbiga. Visst jag var tillsammans med någon då och då, kysste någon sådär ibland men så fort de började kladda på mig fick jag panik. Oftast hade jag mest pojkvän bara för att inte känna mig utanför. Låter knäppt, jag vet, men så var det. Ville ha något att "skryta" om och prata om precis som alla andra. Särskilt när någon av dom som varit dumma mot mig gick förbi, såg jag till att prata så högt som möjligt om någon kille bara för att visa att jag inte var så löjlig och töntig som dom hade sagt till mig. Tjejen som var töntig, tjock och ful kunde visst få killar!
Det var inte förän jag börade gå gymnasiet som jag började "festa" ordentligt. Började inte intressera mig för killar på riktigt för än då. Visst tänkte jag på killar i högstadiet också, visst ville jag uppleva sådan där "riktig" kärlek då också men jag höll mig liksom borta från killar ändå, rädd för att bli sårad antar jag. Men sårad det blev jag ändå...
På gymnasiet ville jag så gärna ha närhet, någon som bekräfta att jag var duglig eller vad man ska säga. Jag gjorde sådant jag aldrig trodde jag skulle göra, bara för att få känna mig fin och omtyckt. Älskad... Jag var aldrig kär i någon av de där killarna utan jag ville bara ha närhet. Men vad fan är det för närhet när man bara duger till något och sen när det är över så kan man kasta bort en? Jag klamrade mig fast i en speciel person som jag idag hatar och önskar att jag aldrig behöver se igen. Jag var aldrig kär i honom, jag trodde det, men var det aldrig. Det var inte förän jag träffade Oskar som jag insåg vad "att vara kär" betyde..
Jaja, det var lite av det förflutna... Men som Pumba och Timon säger: "Lämna det förflutna bakom dig".
Synd att jag "Lämnar det bakomflutna före mig" bara..
Ärligt talat så när jag var 13-15 år sysslade jag inte med sånt. Jag var mer intresserad av att träna då. Basket och orientering var det ända jag tänkte på. Visst någon gång hände det väl att jag drack lite men jag kände mig så obekväm i det. Sen så hade jag inte så många vänner som festade. Vi hade mer mysiga tjejkvällar med popcorn och en bra film. Killar brydde jag mig inte heller så mycket om. Tyckte bara att dom var jobbiga. Visst jag var tillsammans med någon då och då, kysste någon sådär ibland men så fort de började kladda på mig fick jag panik. Oftast hade jag mest pojkvän bara för att inte känna mig utanför. Låter knäppt, jag vet, men så var det. Ville ha något att "skryta" om och prata om precis som alla andra. Särskilt när någon av dom som varit dumma mot mig gick förbi, såg jag till att prata så högt som möjligt om någon kille bara för att visa att jag inte var så löjlig och töntig som dom hade sagt till mig. Tjejen som var töntig, tjock och ful kunde visst få killar!
Det var inte förän jag börade gå gymnasiet som jag började "festa" ordentligt. Började inte intressera mig för killar på riktigt för än då. Visst tänkte jag på killar i högstadiet också, visst ville jag uppleva sådan där "riktig" kärlek då också men jag höll mig liksom borta från killar ändå, rädd för att bli sårad antar jag. Men sårad det blev jag ändå...
På gymnasiet ville jag så gärna ha närhet, någon som bekräfta att jag var duglig eller vad man ska säga. Jag gjorde sådant jag aldrig trodde jag skulle göra, bara för att få känna mig fin och omtyckt. Älskad... Jag var aldrig kär i någon av de där killarna utan jag ville bara ha närhet. Men vad fan är det för närhet när man bara duger till något och sen när det är över så kan man kasta bort en? Jag klamrade mig fast i en speciel person som jag idag hatar och önskar att jag aldrig behöver se igen. Jag var aldrig kär i honom, jag trodde det, men var det aldrig. Det var inte förän jag träffade Oskar som jag insåg vad "att vara kär" betyde..
Jaja, det var lite av det förflutna... Men som Pumba och Timon säger: "Lämna det förflutna bakom dig".
Synd att jag "Lämnar det bakomflutna före mig" bara..
Sorgligt
Jag är tragisk! Nu har jag mått riktigt kass ett bra tag nu! Vaknat ledsen och det har hållt i sig hela dagarna ända tills jag somnar igen. Är trött hela dagarna, orkar inte göra något. Känner hela tiden hur tårarna bränner bakom mina ögon. Trotts att Oskar har varit hemma nu i 2 veckor så har jag ändå mått kasst. Jag brukar iaf känna mig lite mer positivare när han är hemma. Känns som om inget hjälper längre.. Som om all ork är borta. Orkar inte kämpa mot mig själv längre. Orkar inte kämpa mot mina egna tankar, känslor och mitt beteende, Igår var jag och Oskar hemma hos hans familj och under hela tiden hade jag ångest och höll på att gråta hela tiden. De tyckte nog att jag var konstig. På vägen till Sturup (skulle hämta mina kusiner, moster och farmor där) kom tårarna. Oskar höll min hand och försökte trösta. Han är underbar..
Idag åkte Oskar till Skövde igen och under hela dagen har jag deppat och "straffat" mig själv. Inte förrens vid halv 5 reste jag mig upp från golvet och gick in i duschen för att "tvätta bort ångesten". Iskallt vatten över hela min kropp och sedan jätte värmt vatten, nästan så jag brände mig och sedan iskallt igen precis innan jag var färdig. Tog på mig kläderna och körde sedan hem hit, till mamma och pappa. Dom är borta just nu men när de kommer hem måste jag prata med mamma. Måste få sitta i hennes famn och bara vara "liten"...
Oskar ringde föresten till mig lite efter att han åkt. Hörde direkt att det var något. Han darrade liksom lite på rösten. Han berättade att en av deras närmaste vänner hade dött. Hans mammas bästa vän. Livet är så kort. Jag ska ringa Lena senare i veckan och prata med henne men just nu behöver nog dom lite tid för sig själva, lite tid att smällta det som hänt. Om man nu någonsin kan smällta något sådant. Har själv förlorat väldigt nära personer och jag vet vilket "hål" det blir i ens hjärta. Jag tänker på hennes familj, och de fyra personerna som blivit en del av min familj, Oskar,Lena, Cornelia och Axel och önskar att jag kunde göra något för att lindra smärtan i deras hjärtan...
Idag åkte Oskar till Skövde igen och under hela dagen har jag deppat och "straffat" mig själv. Inte förrens vid halv 5 reste jag mig upp från golvet och gick in i duschen för att "tvätta bort ångesten". Iskallt vatten över hela min kropp och sedan jätte värmt vatten, nästan så jag brände mig och sedan iskallt igen precis innan jag var färdig. Tog på mig kläderna och körde sedan hem hit, till mamma och pappa. Dom är borta just nu men när de kommer hem måste jag prata med mamma. Måste få sitta i hennes famn och bara vara "liten"...
Oskar ringde föresten till mig lite efter att han åkt. Hörde direkt att det var något. Han darrade liksom lite på rösten. Han berättade att en av deras närmaste vänner hade dött. Hans mammas bästa vän. Livet är så kort. Jag ska ringa Lena senare i veckan och prata med henne men just nu behöver nog dom lite tid för sig själva, lite tid att smällta det som hänt. Om man nu någonsin kan smällta något sådant. Har själv förlorat väldigt nära personer och jag vet vilket "hål" det blir i ens hjärta. Jag tänker på hennes familj, och de fyra personerna som blivit en del av min familj, Oskar,Lena, Cornelia och Axel och önskar att jag kunde göra något för att lindra smärtan i deras hjärtan...
Trött och lite ledsen...
Idag har jag varit och hälsat på Teiwaz. Så stor han och hans syskon har blivit. Ska passa dom på söndag eftersom Eva ska bort. Ska bli kul. Bassi är så fruktansvärt trevlig och härlig hund men hon börjar bli trött på valparna och det kan man ju förstå. Vassa tänder och klor som river och sliter på brösten och magen. Men hon är snäll och tålig ändå. Längtar efter att få hem lille Teiwaz. Ska bli så spännande och se hur det går mellan Ida och honom, men det går säkert jätte bra.
Idag har jag varit i Eslöv och träffat min behandlare och äen träffat min sjukgymnast för första gången. Hon verkar jätte bra. Trevlig och förstående. Ska dit där på måndag igen och träffa henne. Men efter att jag varit där så var jag så trött och lite ledsen. Det tar på en att hela tiden berätta samma saker om och om igen, plus att alla dessa frågor är så svåra att svara på ibland. Ibland vet jag inte vad det är jag känner liksom...
Somna iaf när jag kom hem. Vi skulle igentligen tittat på bio ikväll men jag sov i 1½ timme och Oskar ville inte väcka mig. När jag vaknade kände jag mig så tråkig. Världens tråkigaste flickvän och människa. Jag orkar ju ingenting just nu. Oskar är förstående som tur är men jag känner mig ändå så jäkla tråkig och jag får dåligt samvete. Vi gick iaf iväg och spelade lite basket, vilket gjorde mig helt slut igen men det var roligt iaf.
Sen är det en sak som gör mig så himla glad! En nära vän till mig har kommit hem igen! Hon flyttade upp till Göteborg till hennes pojkvän. Ett jäkla svin som slog och behandla henne illa! Hon har inte vågat höra av sig till mig för då har han blivit arg på henne och "straffat" henne! Men igår ringde hon till mig och sa att hon kommit hem igen. Hon hade vågat ta sig ur förhållandet. Jag ville att hon skulle komma hem till mig direkt (hon bor bara 10 minuter från mig) och det gjorde hon också, Jag blev så glad över att se henne och hon blev glad över att se mig. Stog och kramades en lång stund. Efter lite tårar och prat så beställde vi hem mat och tittade på fotboll. Det var så härligt att se att hon mår bra trotts omständigheterna.
Lite bilder på Teiwaz:
Idisen och jag<3
Idag har jag varit i Eslöv och träffat min behandlare och äen träffat min sjukgymnast för första gången. Hon verkar jätte bra. Trevlig och förstående. Ska dit där på måndag igen och träffa henne. Men efter att jag varit där så var jag så trött och lite ledsen. Det tar på en att hela tiden berätta samma saker om och om igen, plus att alla dessa frågor är så svåra att svara på ibland. Ibland vet jag inte vad det är jag känner liksom...
Somna iaf när jag kom hem. Vi skulle igentligen tittat på bio ikväll men jag sov i 1½ timme och Oskar ville inte väcka mig. När jag vaknade kände jag mig så tråkig. Världens tråkigaste flickvän och människa. Jag orkar ju ingenting just nu. Oskar är förstående som tur är men jag känner mig ändå så jäkla tråkig och jag får dåligt samvete. Vi gick iaf iväg och spelade lite basket, vilket gjorde mig helt slut igen men det var roligt iaf.
Sen är det en sak som gör mig så himla glad! En nära vän till mig har kommit hem igen! Hon flyttade upp till Göteborg till hennes pojkvän. Ett jäkla svin som slog och behandla henne illa! Hon har inte vågat höra av sig till mig för då har han blivit arg på henne och "straffat" henne! Men igår ringde hon till mig och sa att hon kommit hem igen. Hon hade vågat ta sig ur förhållandet. Jag ville att hon skulle komma hem till mig direkt (hon bor bara 10 minuter från mig) och det gjorde hon också, Jag blev så glad över att se henne och hon blev glad över att se mig. Stog och kramades en lång stund. Efter lite tårar och prat så beställde vi hem mat och tittade på fotboll. Det var så härligt att se att hon mår bra trotts omständigheterna.
Lite bilder på Teiwaz:
Idisen och jag<3
Ingen bra dag
Jag är så utpumpad på känslor just nu. Känns som om allt bara är helt svart. Hade det inte varit för att jag jobbar så hade jag nog lagt av helt. Har ingen energi längre och är livrädd hela tiden. Känner mig helt kluven! Fan, alla olika känslor gör mig galen! Känner för att skrika men kan inte, det kommer bara tårar. Aldrig har jag varit så långt nere i "svarta hålet"...
Vill tacka Cornelia för de fina inläggen.. det betyder så mycke..
Och till Ellinor<3
But I see your true colors
Shinin' through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow.
Jag älskar dig Ellinor mer än vad jag kan beskriva!
If this world makes you crazy
You've taken all you can bear
You call me up
Because you know I'll be there
<3
Shinin' through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow.
Jag älskar dig Ellinor mer än vad jag kan beskriva!
If this world makes you crazy
You've taken all you can bear
You call me up
Because you know I'll be there
<3
Kärlek
Saknar dig älskling. Vill tillbaka till din trånga säng där i ditt rum. Bara ligga naken brevid dig och känna dina armar hålla om mig. Känna hur du andas mig i nacken och hur du pussar mig i nacken lite då och då. Alla de där små tysta stunderna med dig så underbara och så värdefulla för mig! Jag vill vara din för alltid, alltid ha dig i mitt hjärta! Älskar dig Oskar<3
Tillbaka i Skåne
och jag vill bara tillbaka.. Känner mig instängd igen! Kände mig fri där uppe. Ingen utom så klart Oskar visste vem jag var. Jag har alltid känt att jag måste vara någon jag inte är men där uppe kände jag att det inte behövdes. De tyckte om mig iaf.
Ska snart ut i det fina vädret och försöka njuta. Sen ska jag hem till lägenheten och duscha min Ida. Hon är väldigt smuttsig så det behövs!
Imorgon ska jag och mormor in till K-stad och shoppa. Det ska bli kul. Har alltid så kul med min mormor. Hon är ball!
Nä, nu ska jag fortsätta kampen mot en ljusare tillvaro i mitt liv! För det är något jag aldrig kommer göra, sluta kämpa! Någonstanns inom mig finns den der lilla flickan och hon vill bara komma ut och leka. Och en dag kommer hon få det!
Ska snart ut i det fina vädret och försöka njuta. Sen ska jag hem till lägenheten och duscha min Ida. Hon är väldigt smuttsig så det behövs!
Imorgon ska jag och mormor in till K-stad och shoppa. Det ska bli kul. Har alltid så kul med min mormor. Hon är ball!
Nä, nu ska jag fortsätta kampen mot en ljusare tillvaro i mitt liv! För det är något jag aldrig kommer göra, sluta kämpa! Någonstanns inom mig finns den der lilla flickan och hon vill bara komma ut och leka. Och en dag kommer hon få det!
must be strong
But I know I must go on
Although I hurt I must be strong
Because inside I know that many
feel this way
Festigt värre
Igår var det fest här. Jätte kuligt! Massa roliga och tokiga människor. Är lite torr i munnen nu bara plus att jag har en blåsa på läppen. Råkade bränna mig på något vis på den igår. Ibland förstår jag inte hur jag lyckas men den här gången var det nog all ölens fel. haha..
Jag har föresten hittat en het göteborgare till min älskade Ellinor. Snackade med henne igår och kände mig genast bättre. Var lite orolig precis innan för att jag hade fått en tid till en läkare och psykolog. Jag vet inte varför men jag fick lite panik av det. Jag har gått här och väntat på att få hjälp och nu när jag äntligen fått en tid så blir jag liksom lite rädd. Vet inte varför.. Hoppas detta blir bra nu iaf..
Jag har föresten hittat en het göteborgare till min älskade Ellinor. Snackade med henne igår och kände mig genast bättre. Var lite orolig precis innan för att jag hade fått en tid till en läkare och psykolog. Jag vet inte varför men jag fick lite panik av det. Jag har gått här och väntat på att få hjälp och nu när jag äntligen fått en tid så blir jag liksom lite rädd. Vet inte varför.. Hoppas detta blir bra nu iaf..
Ni två<3
Mina två bästa vänner! De som alltid finns där och ser och känner saker som ingen annan gör. De som vet allt om mig. Bästaste Ellinor<3 Bästaste vovvisen Ida.. Ja trotts att hon är en hund är hon min bästa vän precis lika mycke som Ellinor! Ellinor du är underbar och jag gör allt för dig...
Onsdag
Precis vaknat.. håret står åt alla håll och kanter och det ända jag gör är att gäspar. Idag är jag ledig, skönt. Sen ska jag jobba torsdag, fredag, lördag och söndag. Men jag försöker tänka positivt. Snart börjar jag på mitt nya jobb och jag är så glad för det. Äntligen får jag ett schema jag kan gå efter. Äntligen får jag lite struktur på mitt liv. Inte nya människor hela tiden utan nu kanske jag kan får en viss trygghet på det nya stället. Jag vet redan några jag ska jobba med och de tre tycker jag så mycket om.
Idag ska mamma och jag och handla vilket jag nog skrev igår.. Jag känner mig helt tom just nu över det. Men jag har iaf inte ångest över det..
Nä, nu ska jag gå och titta på tv och hoppas på att jag somnar om igen.. hihi
Idag ska mamma och jag och handla vilket jag nog skrev igår.. Jag känner mig helt tom just nu över det. Men jag har iaf inte ångest över det..
Nä, nu ska jag gå och titta på tv och hoppas på att jag somnar om igen.. hihi
Spill inga tårar på mig.. jag är inte värd det
Jag vill inte att folk ska vara ledsna för vad jag gör mot mig själv men samtidigt förstår jag att ni blir oroliga. Ellinor de bästa jag har, bästaste bäste vän! Johanna, du är underbar!
Just nu tänker jag bara på hur mamma har tårfyllda ögon. Det är mitt fel.. skit!
Jaja, jag har berättat för Oskar.. och så klart reagerade han precis tvärt emot vad jag hade trott.. Han blev inte äcklad och han blev inte arg. Han lämnade mig inte.. Min hjärna funkar inte som den ska..
Just nu tänker jag bara på hur mamma har tårfyllda ögon. Det är mitt fel.. skit!
Jaja, jag har berättat för Oskar.. och så klart reagerade han precis tvärt emot vad jag hade trott.. Han blev inte äcklad och han blev inte arg. Han lämnade mig inte.. Min hjärna funkar inte som den ska..
to You with the sad eyes
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You can call me up
Because you know I'll be there
Jag älskar dig min bästaste bäste vän! Du och jag för alltid<3
