Eerised

Snart ska jag gå och duscha för att sedan sticka bort till pappas firma och städa ett tag.. sen ska jag in på banken och föra över lite pengar ifrån mitt sparkonto in på mitt andra konto.. typiskt att man ska behöva ta från sina besparingar när det inte är ens eget fel att det är ont om pengar.. nä, nog om tjat om pengar för det gör mig bara jävligt mer förbannad än vad jag redan är..


Som ni kanske märker har jag vaknat på fel sida idag men så blir det när man är tvungen att ta tabletter för att kunna somna..


Fan, jag försökte verkligen prata igår.. men de orden kunde jag lika gärna ha stoppat upp i röven!


Kommer detta påverka mitt löfte till mig själv? Löftet om att bli lycklig? 
Just nu känns det så.....


Skönt att åka hem till familjen ikväll och fira Sofie så man kommer på andra tankar..


Vad jag behöver nu är någon som verkligen bryr sig och lyssnar och inte tar vart ända fucking ord jag säger fel!!!


Fuck of and die för det är precis vad jag vill göra nu..

<3


Igår stack jag och Oskar och hundarna iväg till Nunnäs och gick en underbar runda där bland kullarna. Hade Teiwaz lös nästan hela tiden och han var jätte duktig. Kom när vi kallade på honom och han var så lycklig hela tiden. Ida pulsa runder där i snön och hade sitt täcke på sig så hon blev inte så kall. Det är så kul att dom båda tycker om snön och leker som galningar i den.


När vi kom hem bytte vi om och stack sedan till Kristianstad där vi gick på Kina resturang och åt buffé. Mycket smaskigt och gud vad mätta vi blev. Sen så gick på bio och såg "I taket lyser stjärnorna" och den var faktist bra, söt liksom. Påminnde mycke om hur det var när man gick på högstadiet. Tyvärr så var det ju mest bara massa fjortisar som såg den och av någon anledning satt dom och fnissa typ hela tiden. Till och med när det var sorgligt och man nästan själv fick tårar i ögonen. Oskar och jag frågade varandra om vi missat något eftersom dom fnissade hela tiden, antagligen måste vi ha gjort det..
Jaja, filmen var bra och det var jätte mysigt att sitta och mysa med Oskar där.


När vi kom hem tittade jag på en film till och Oskar satt vi datan. Jag kände mig väldigt konstig och ledsen. Till slut gick jag bort och satte mig i Oskars knä och bara grät. Första gången på länge som jag verkligen "släpper" in honom. Och han lugnade ner mig precis så som han gjorde förr och det kändes så bra.. Jag vill bara inte att det ska vara så spänt mellan oss och jag vill ju verkligen att allt ska funka mellan oss.. Jag vill ju leva med honom.. Så jag grät ut allt jag känt u under en tid och det blev liksom en sådan lättnad. Och att få höra att han verkligen älskar mig och vill vara med mig kändes så skönt.. Jag älskar dig Oskar<3


Idag blir det jobb, börjar nu klockan 12 och sen slutar jag 21.. Känns lite trist att gå till jobbet när det är så fint väder ute. När väl solen tittar fram ska man till jobbet..typiskt!


Hjärtekramar på er<3

Jag hann med allt igår, fick till och med tid över så jag slösade bort tiden på att göra inget alls...sen blev det ju brottom igen.. Konstiga är att jag hann  och plocka ihop min och hundarnas saker och få ut de i bilen innan Oskar ens hade säga bu eller bä.. haha.. jag begriper det inte..

Kalaset var trevligt när vi väl kiom ditt, virrade in oss på ett område som såg precis lika dant ut vart man en körde.. Jag blev sur som vanligt när jag inte hittar.. eller rättare sagt Oskar hade ju kartan i huvudet sa han ju så det var ju mer på honom jag blev irriterad.. plus att det var dåligt skyltat.. vet inte hur många återvändsgränder jag körde in på.. inte en ända skylt om det.. men så är det väl när det är nybyggda område och man inte fått upp allt än..

På hemvägen blev det bråk mellan mig och Oskar... Jag vet att jag gick på som en ångvält och jag var så jäkla less på allt.. jag blev upprörd och stanna bilen eftersom det var så dimmigt och jag kände att jag inte kunde konsentrera mig.. bråket fortsatte och det blev väl bara högre och högre toner.. Men när jag inte får någon respons och inte något svar så blir jag tokig.. Oskar gick ur bilen och bara vandra iväg och jag blev så klart orolig och ringde Lena så hon fick prata och lugna ner Oskar.. Jag grät och viste väl inte riktigt hur jag skulle nå fram till honom och bad därför Lena prata med honom.. och han kom tillbaka och vi körde sista biten ut till huset..

Vi har väl fortfarande inte rätt ut något vilket gör mig frustrerad för jag känner att jag inte kan gå vidare utan avslut liksom.. men kanske är det så kvinnor vill ha.. vi vill prata om det medans männ vill gå vidare och glömma.. jag vet inte..

Nu ska vi iaf köra till farmor och farfar en stund..mysigt..

men jag älskar honom..

Här är ingen bra atmosfär här hemma. Kan knappt andas här längre.. Jag försöker se vad jag gjort för fel men jag lyckas inte.. Kanske är det för att jag är den jag är.. Men jag tänker inte ändra den jag är, jag tänker inte lägga mig när som jag gjort så många gånger förut i mitt liv. Jag tänker gå med högt huvud genom detta och är jag inte den du vill ha så kan jag inte göra så mycket åt det. Jag vill inte vara något jag inte är.. och jag tänker inte vara tyst för det har jag varit i hela mitt liv.. nu när jag äntligen börjat hitta mig själv tänker jag inte tappa bort mig igen. Jag är inte perfekt, långt ifrån det, men jag vet vad jag vill och jag ska ta mig dit, med eller utan dig! Inget skulle göra mig lyckligare om du ville följa med mig för vad som än händer är du min största kärlek och den jag älskar, den jag ser min framtid med.. den jag vill gifta mig med, den jag vill få barn med.. men ibland är inte kärlek tillräckligt.. det smärtar mig att behöva erkänna detta för mig själv.. vad som än händer så älskar jag dig något så otroligt mycke och jag vill bara att bara att båda ska vara lyckliga.. Du är så otroligt vacker och du är den ända som fått mig att känna mig fin.. Jag orkar inte gå med gråten i halsen längre, jag vill bara att du ska förstå, jag vill bara att vi ska arbeta mot samma håll och inte mot varandra.. Kan du inte se på mig med dom där vackra ögonen och få mig känna mig vacker igen. Jag trodde aldrig att jag skulle tvivla på vår kärlek. Jag försöker se ett liv utan dig men det är svårt för jag har alltid sett dig som en del av mig, en del jag inte vill vara utan.. just nu tar vi bara isönder varandra och jag vill bara att det ska vara som innan, utan de där hårda orden.. när förlorade vi respekten för varandra? Jag vill inte att det ska vara för sent för oss.. jag vill att du ska se på mig med de där stolta vackra ögonen igen, titta på mig precis som om jag är ditt allt.. jag vill ligga i din famn och känna mig trygg igen.. Jag är väldigt kär i dig men kanske hjälper det inte.. kanske har vi vuxit ifrån varandra, kanske har våra drömmar gåt isär.. Vi kanske inte vill samma längre.. Jag bara önskar att jag fick din för alltid..

Jag mår inte bra.. min kropp funkar så det är inget fysiskt men jag mår inte bra psykiskt idag. För många svåra tankar i mitt lilla huvud. Mer än vad jag igentligen klarar av.. Känner mig så ensam.. Inte så att jag inte har någon att gå till, tvärt om jag har många jag skulle kunna beklaga mig för men just detta kan ingen hjälpa mig med. Jag har ett beslut jag måste fatta själv. Ett beslut som gör så jäkla ont, hur jag än gör kommer det att göra ont.. Önskar jag kunde veta vad som är rätt, att någon kunde göra detta åt mig, att allt bara kunde vara lätt och bekymmerslöst! Men tyvärr är inte livet så.

Har varit och tränat och man känner sig så duktig. Imorgon har jag nog träningsvärk men det gör inget. Har spelat the sims nu en timme, gud vad tiden går fort när man spelar det. Och nu sitter jag bara och lyssnar på musik, får väl snart gå och byta om. Ska ju börja jobba klockan 4..

Sen i fredags har jag nästan bara lyssnat på goa 90-tals hits. Det är härligt att tänka tillbaka på den tiden då allt var så enkelt och härligt. Jag var en självsäker och tuff tös! Emil och jag sprang i skogen och lekte, fiska i ån, byggde kojor och klättra i träd. Det var tider det. Sparka boll med pappa, målade teckningar med mamma. Sprang över till grannbarnen och hitta på bus tillsammans med dom. Ljusa minnen, härliga minnen..

Jag är på sjukt dåligt humör! Tycker denna helgen har varit pissigt tråkig! Fredagen var ju trevligt det var den=) men lördag och söndag ta mig i röven!

Lördag! Upp alldeles för sent. Bort om sportcentret, det var ju trevligt.. bort om Emelie som inte var hemma.. hämtade grejor där och lämnade mitt grejs till håret där.. körde och handla.. satt framför tv:n hela dagen.. hörde bara massa skit om vad jag åt hela tiden.. hatar när folk påpekar vad jag äter! Ge fan i det! Lång väntan hela dagen.. Det ända Désirée gör är att vänta och vänta och vänta.. Dagen slutade med att jag sov i soffan..

Söndag! Vaknade alldeles för sent! Ringt flera gånger till människor som inte går att få tag på.. Sur hela dagen.. får väl ställa in det här med tatuering eftersom ekonomin inte är den bästa.. Jo, om jag hade bott själv hade den varit perfekt för jag får ju bra lön denna gången.. men nu bor jag ju inte själv! Asförbannad över allt som är orättvist! Känner mig jävligt ensam och bortglömd! Jaja dagen är inte slut än.. det kan ju bli värre än vad det redan är.. Kunde lika gärna jobbat denna helgen!



Ni fattar säkert inget alls men det skiter jag i! Känner bara för att slå in pannbenet på någon.. kvittar vem!

"När kärleken inte är galenskap, är den inte kärlek..."

Har precis kommit hem.. fick köra ifrån mormors kalas för att hämta Jennyfer på Lunds central. Hon kom ifrån Göteborg! Hatar att se henne sådär ledsen.. Skulle kunna döda det svinet som behandlar henne sämre än en lus! Hoppas hon stannar här nere nu där hon har folk som älskar henne och bryr sig om henne.. Hon är en av mina bästa vänner och det gör så ont att se denna vackra människa bli så förstörd p.g.a ett jävla svin..


Love<3

Så nu är man hemma efter en lång dag på jobbet. Trött men ändå inte.. Kom hem och fick röja undan lite vilket jag inte precis kände för.. Men någon måste ju ta tag i skiten och denna någon är alltid jag.. Sen att man blir kallad "mamma" för att man vill ha iordning det är väl en smäll jag får ta verkar det som... Ibland känner jag bara för att sätta mig ner och gråta och skrika: Vad fan gör jag för fel? Ber jag inte om hjälp så händer inget och ber jag om hjälp är jag bara tjatig och en jävla morsa! Jag blir så sårad varje gång.. Att ha det stökigt är lika med ångest för mig och det underlättar hemskt mycke om det är någorlunda undanplockat så jag slipper den.. Jag vill inte ha det kliniskt rent för jag är inte pedant som min farmor är. Om det skulle ligga en smula på ett bord eller ett dammkorn i ett hörn så måste hon genast ta bort det.. lite väl jobbigt.. Jag är mer en sådan som vill plocka undan det jag använt så fort jag inte ska ha det längre.. Dammsuga gör jag bara när det börjar bli för mycke grus i hallen och då tar jag restan av lägenheten.. Dammtorka är jag sörens kass på.. Men ett måste som jag absolut inte kan kompromissa med är att disktrasan tillhör bord och köket! Den måste bytas ut ofta för jag klarar inte av att ha den i min hand annars.. Matrester är det värsta jag vet och flest matrester finns ju i den jäkla "äckeltrasan".


Ja, jag känner mig inte riktigt på topp och det gör väl inte saken bättre.. förskyld och hängig.. Men jag är inte den som ger upp i första taget. Ända gången jag kan tänka mig att stanna hemma eller inte göra något här hemma är när jag har feber.. jag är väldigt känslig när det kommer till feber.. minsta lilla och jag håller på att gå under och jag sover i stort sett hela tiden..

nä, nu pallar jag inte skriva mer.. det blev väl inte så mycket med detta inlägg.. säkert helt rörigt.. lika rörigt som det är inom mig just nu.. jag vill bara att allt ska funka och allt ska vara bra.. men tydligen är allt jag gör fel.. öppnar jag käften så är jag ju bara hemskt jobbig.. bäst att svälja allt för då tycker ju alla om mig.. när jag är snäll och gör precis allt som någon ber mig om så är jag himla bra att ha.. men så fort det kommer ett litet krav från lilla mig, kvittar vem det är till, så är jag bara en jobbig människa..


Vid sådana här tillfälle vill jag bara sätta mig på trappen med en cigg i handen. Ta några halsblåss för att sedan föra glöden mot någon kroppsdel..

Idag mår jag inte så bra faktist.. Jag vet inte riktigt vad det är.. För första gången på länge känner jag bara för att sova bort hela dagen.. kanske aldrig mer vakna upp.. För första gången på länge vill jag inget alls.. bara somna och inte vakna igen..

Drömde massa konstiga saker .. Krokodiler som bet mig, människor som sårade mig, lava och smärta.. brände mig.. Rymden kom närmare och närmare... den yttersta dagen...

Men en sak drömde jag om som inte var hemskt.. Jag piercade mig i örat.. en stor fet jävla ring genom överdelen av öret.. smärtan for genom mitt öra men jag bara log... härligt..

Sen var det dax för tatuering.. en stor jäkla gitarr över armen.. vacker var den.. synd att jag inte kan riktigt komma ihåg varje liten färg och varje litet steck.. När vi ändå höll på med en så fortsatte vi att tatuera resten av armen och ärligt talat så tittade jag på armen direkt när jag vaknade.. men inget vackert konstverk där inte.. sorg..

Fick precis ett samtal från min mehandlare om en ny tid.. pallar inte men jag måste väl.. Imorgon är det dax att träffa psykologen och jag vill bara inte! Vet inte varför men jag vill inte..

Nu måste jag städa lite..

Känns konstigt att skriva 2009 faktist... tar väl en tid innan man automatiskt skriver 09 på räkningarna hehe..

Igår var vi i Höllviken och åt super god middag och mumsig efterrätt. Jag lärde mig att spela poker. Axel hade fått en sådan där väska med "marker" så Oskar och Axel ville spela och dom fick lära mig. Det gick lite trögt i början men i slutändan var det jag som van skitet haha.. Vi spelade i stort sett hela tiden vi var där. Fast jag hade lite tid att prata med Lena vilket jag nog behövde.. behövde veta vad hon tyckte om ett och annat som är för privat för att ta upp här. Lena är bra att prata med, visst jag håller inte med henne om allt men så är det ju alltid..

Oskar hade ju födelsedag igår och jag har väl lite dåligt samvete för att jag inte gjorde så mycket för honom men jag har ju inte varit på topp precis. Han fick iaf en årspremuration på "sweden rock magazine" och den blev han nog glad för.

Vi hade en rätt stor dispyt igår när vi kom hem, Oskar och jag. Jag sa väl i stort sätt vad jag tyckte och lät väl inte honom "komma undan" vilket jag brukar göra. Men jag tror nog att han fick sig en tankeställare och han tycker nog det är rätt skönt när jag inte ger mig.. Han vet ju att även om jag blir väldigt förbannad på honom så älskar jag honom och gör i stort sett allt för honom. Annars hade jag ju inte stannat så här länge.. <3

Året börjar inte bra precis. Igår när jag vaknade kändes det precis som om jag hade sandpapper i halsen och ögonen rann som niagarafallet. Trotts att jag inte drack något på nyårafton så såg det ut som om jag var den som var bakfull och inte Oskar, för Oskar mådde bra. Med bankande huvudvärk och en röd näsa efter alla gånger jag snytit mig sitter jag nu här och känner mig eländig...

Jobbade igårkväll och det gick precis. Tur att Ann-Marie mådde lika dåligt som jag. Vi gick och snöt ikapp. Som tur var var vårdtagarna lugna och snälla.

Idag fick jag stanna hemma från jobbet vilket gör att jag får väldigt dåligt samvete. Vet hur mycke vi har att göra och det blir ju inte bättre när en måste stanna hemma p.g.a sjukdom. Fast jag har ju inte varit sjuk en endaste gång sedan jag började där. Eller jo jag har varit sjuk men ändå gått dit. Men i morse när jag vaknade kände jag att ni måste jag få vila upp mig så jag kan bli av med förskylningen ordentligt...

Åt precis lite och faktist fick jag lite ångest. Önskar jag kunde bli "stark" igen och låta bli... såg ett program om några tjejer med bulemi och anorexi och det är väl inte det bästa för mig att se för jag ser faktist upp till dom hur sjukt det än låter.

Antar att det är efter all julmat och firande som ångesten börjar sätta in igen och det blir ju inte bättre av att jag är sjuk precis..

önskar jag var någon annan och inte fula Désirée..

Idag den 1 januari skulle min älskade morfar Mats Andersson, fyllt 73 år om inte den där jäkla cancern hade tagit han ifrån oss. Imorgon ska jag köra ut och tända ett ljus för honom och lägga något där eftersom att mormor säkert redan varit där idag och tänt ett ljus för honom. Jag saknar dig min älskade morfar!

bajsont i nacken!

Ellinor är här och jag kan bara säga en sak och det är att jag älskar den tösabiten så otroligt mycke..

Tell me why
When I scream there's no reply?
When I reach out, there's nothing to find?
When I sleep, I break down and cry?

Every time I see you
Oh, I try to hide away
But when we meet, it seems I can't let go
Every time you leave the room
I feel I'm fading like a flower.

Jag har ett stort problem som jag just nu inte kan få ur mina tankar. När jag först började prata med Oskar, vilket var i slutet av 8:an början av 9:an hade han en flickavän. Jag kände mig väldigt hemsk eftersom jag satt och pratade med en kille som hade flickvän och därför slutade jag höra av mig till honom. Ett år senare fick vi kontakt igen, han hade gjort slut med henne bara någon månad efter att jag slutat prata med honom, och ni vet ju hur det gick. Kärlek på hög nivå. Iaf så hörde den här tjejen av sig till mig efter att jag och Oskar varit tillsammans någon månad och berättade att hon fortfarande hade känslor för honom och jag sa att det inte gjorde något. Man kan ju inte rå för vad man känner, jag förstod ju varför hon fortfarande tyckte om honom eftersom jag själv var/är så kär i honom. Allt gick bra tills hon en dag bara vände tvärt och började säga massa saker om mig, hora är något av exemplena. Jag blev ju lack vilket ni säkert förstår..

Det här puckot till människa har fortfarande känslor för Oskar och hon gör allt för att få honom tillbaka fast det gått mer än 4 år sen det tog slut mellan dom. Oskar är snäll mot henne(för snäll tycker jag) och snackar med henne då och då, och ibland så spårar väl deras konversationer ur. Det blir lite väl intimt tycker jag. Och så klart blir jag förbannad! Vem tror hon att hon är? Varför ger hon inte upp? Och varför över huvud taget pratar Oskar med fittan? Nä, jag begriper inte det... Jag var snäll och lät honom vara när dom var tillsammans, är det inte dax för henne att låta bli honom? Eller har hon inget samvete? Jag fick skit dåligt samvete när jag pratade med honom under tiden de var tillsammans, även om det var rätt oskyldigt.. Iaf gör detta mig så jävla illa till mods och jag mår skit över detta.. Det är fan inte kul att se deras konversationer.. Lägg ner för helvete..

nä, jag pallar snart inte mer.. pallar inte vara ledsen och förbannad stup i kvarten.. det gör liksom så ont..

Idag när Oskar kommer hem, eller imorgon eller hur han nu gör, så ska jag gå till botten med detta.. Jag vill bara ha en fucking förklaring! Även om jag har fått ett förlåt så vill jag ändå ha en förklaring.. annars kan jag liksom inte släppa det.. jag går och älter det om och om igen..

Pratade med Johannes igår och det gjorde mig på gott humör efter en jobbig dag. Först en jäkla massa tjaffs med Oskar och sen på allt ihopa får jag ett slag rakt i bröstet av en av vårdtagarna på jobbet så jag höll på att tappa andan.. Så det var skönt att prata av sig med Johannes och skratta lite åt allt liksom.. Glad att jag har han.. rätt kul att höra en killes syn på saken faktist..

jaja, nu ska jag åter till jobbet..

När jag blir riktigt arg gör jag sådant och säger sådant jag inte borde.. Oftast har jag gått och burit på ilska länge och till slut blir det för mycke och jag blir helt enkelt farlig, mest för mig själv.. till slut får jag så ont i magen och jag blir trött, får slut på all energi och jag somnar ibland.. Jag har iaf vaknat efter typ 10 minuters sömn och känner mig nu mest ledsen.. för första gången på länge känner jag lust att göra mig själv illa bara för att få bort alla tankar. Även om jag har fått ett förlåt så gör det ändå ont.. bara en liten sak kan få mig att minnas sådant jag försöker förtränga.. en liten sak blir för mig numera en stor sak.. Jag glömmer aldrig när något gjort ont och sårat mig.. och mina "sår" läker långsamt.. och efter varje sår som läkt isamman bildas det alltid ett ärr efter.. jag är full med ärr, mest "i hjärtat" men har även ärr som syns på kroppen som för evigt finns kvar där och vittnar om jobbiga tider..

Kärlek är det vackraste som finns men det är också den känslan som kan göra mest ont! Den kan långsamt ta död på dig om det vill sig illa.. Lika vacker, lika farlig är den.. Jag har drabbats av kärlek, en sådan där kärlek som alla drömmer om.. En sådan där kärlek som man skulle kunna dö för.. Kärleken till honom är så stark att den ibland tar andan ur mig.. Men den är som en ros.. Vacker men man kan sticka sig på den.. Men jag tror att jag kan sticka mig hur mycke som helst och ändå hålla fast i den där vackra rosen.. ett fast tag.. det blöder men jag struntar jag i.. bara jag får lov att ha min ros.. jag hoppas mer än något annat att den där rosen aldrig visnar. Den smärtan jag ibland känner är inget emot den smärta jag hade känt om rosen hade visnat.. då står jag där med en blödande och tom "hand".. efter ett tag kanske det börjar läka men eftersom jag har så svårt att låta bli sårskorpor kommer såret slitas upp flera gånger och tillslut bilda ett stort ärr.. ett ärr som vittnar om smärta men kanske ännu mer om kärlek, kärlek så vacker att den kan ta andan ur en..

Pissfitta och jävla idiot! Jag svär att jag hade brytit nacken av dig om du varit här.. sen hade krossat hans pungkulor när jag ändå är igång! Jag är inte ledsen för en gångs skull utan asförbannad istället! Fan, jag tor jag ska lägga ut lite porrbilder på mig själv och skriva massa snusk till någon kåt sate utan liv! Satans svin! Att inte människor vet vad upptagen betyder! Kalla det svartsjuk eller vad fan ni vill! Men visst fan finns det gränser!