Rastlös med massa tankar.
Vad gör man när man håller på att klättra på väggarna? Har inte haft något jobb på 4 dagar och jag håller på att bli knäpp! Alldeles för mycket tid över för att sitta och tänka. Jag vill jobba så mycket så att jag inte orkar tänka på något annat än jobbet. Helt plötsligt har jag tid att deppa ihop. Helt plötsligt kommer alla skrämmande tankar ikapp mig och rent ut sagt känns det skit.
Fast i måndags hade jag mitt ljusparty. Har ju börjat sälja ljus och det gick jätte bra. Hela dagen var jag bara helt upptagen av massa ljus. Men sen igår när jag vaknade upp ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om igen.
Jag har verkligen försökt att ändra på mig själv den senaste tiden. Vissa dagar går det bra men så kommer där alltid ett bakslag. Jag börjar tänka på hur värdelöst allt är. Varför kan inte allt ändras blixtsnabbt? Varför kan man inte vakna upp en morgon och bara känna frid med sig själv? Att man slutar se på det som man inte tycker om med sig själv och kollar istället på allt det bra, varför kan man inte göra det? Varför kan inte jag göra det? Kan skriva en lista med allt som jag skulle vilja ändra på mig själv som skulle kunna vara flera meter lång men listan över vad jag tycker om med mig själv är bara någon millimeter lång. Varför är det så? Hatar hela min kropp! Varför ska jag behöva tycka så om mig själv? Hatar mitt sätt att tänka. Varför? Hatar att jag aldrig vågar. Varför? Hatar, hatar, hatar... Varför kan jag inte vakna en dag och bara känna frid?
Men jag försöker så gott jag kan. Jag försöker tänka framåt, försöker tänka positivt. Men just nu bränner tårarna bakom ögonlocken och det är så svårt att se allt det ljusa i livet. Varför blir jag blind för allt det vackra ibland? Åter igen massa varför. Varför får jag inte svar på mina frågor? Jag letar och letar men hittar inga svar. Kommer jag leta i hela mitt liv efter det jag saknar? Vad är det igentligen jag letar efter? Kärlek? Lycka? Framgång? Nä, jag försöker hitta mig själv. Vem är jag? Var finns det som är jag? Svaret kan igentligen ingen ge mig, bara jag själv. Svaret finns där långt inom mig, djupt inne i något mörkt hörn. Men varför hittar jag inte hörnet? Varför är det inte ljust så att jag lättare hittar fram till det där hörnet? Önskar jag hade en ficklampa som kunde lyssa upp vägen för mig.
Snälla, visa mig vägen till mitt jag.. Hjälp mig.
Fast i måndags hade jag mitt ljusparty. Har ju börjat sälja ljus och det gick jätte bra. Hela dagen var jag bara helt upptagen av massa ljus. Men sen igår när jag vaknade upp ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om igen.
Jag har verkligen försökt att ändra på mig själv den senaste tiden. Vissa dagar går det bra men så kommer där alltid ett bakslag. Jag börjar tänka på hur värdelöst allt är. Varför kan inte allt ändras blixtsnabbt? Varför kan man inte vakna upp en morgon och bara känna frid med sig själv? Att man slutar se på det som man inte tycker om med sig själv och kollar istället på allt det bra, varför kan man inte göra det? Varför kan inte jag göra det? Kan skriva en lista med allt som jag skulle vilja ändra på mig själv som skulle kunna vara flera meter lång men listan över vad jag tycker om med mig själv är bara någon millimeter lång. Varför är det så? Hatar hela min kropp! Varför ska jag behöva tycka så om mig själv? Hatar mitt sätt att tänka. Varför? Hatar att jag aldrig vågar. Varför? Hatar, hatar, hatar... Varför kan jag inte vakna en dag och bara känna frid?
Men jag försöker så gott jag kan. Jag försöker tänka framåt, försöker tänka positivt. Men just nu bränner tårarna bakom ögonlocken och det är så svårt att se allt det ljusa i livet. Varför blir jag blind för allt det vackra ibland? Åter igen massa varför. Varför får jag inte svar på mina frågor? Jag letar och letar men hittar inga svar. Kommer jag leta i hela mitt liv efter det jag saknar? Vad är det igentligen jag letar efter? Kärlek? Lycka? Framgång? Nä, jag försöker hitta mig själv. Vem är jag? Var finns det som är jag? Svaret kan igentligen ingen ge mig, bara jag själv. Svaret finns där långt inom mig, djupt inne i något mörkt hörn. Men varför hittar jag inte hörnet? Varför är det inte ljust så att jag lättare hittar fram till det där hörnet? Önskar jag hade en ficklampa som kunde lyssa upp vägen för mig.
Snälla, visa mig vägen till mitt jag.. Hjälp mig.
Kommentarer
Trackback
