Eerised

Igår var jag ju inne Kristianstad för att träffa Emelie och det var trevligt, nästan allt ihop. För mitt när jag gick där inne så blev jag sådär helt kallsvettig. Helt plötsligt kändes det som om alla tittade på mig och som om världen bara krympte runt omkring mig. Tårarna var så nära och jag ville bara gömma mig. Men hur förklarar man för en person som inte alls vet så mycket om en själv att man inte mår bra? Hur säger man att man håller på att tappa greppet utan att människan ska tro att man är helt galen? Men jag lyckades snabbt komma in på ett fick och sätta mig med ryggen emot alla. Och för en stund släppte allt men sakta kröp känslan på mig igen att alla tittar på mig fram igen. Samtidigt som jag sitter där och bara känner för att sjunka genom jorden så ska jag sitta där och prata med min vän precis som om allt var okej. Men som tur är så försvann känslorna efter en stund och jag kunde slappna av och bara ha trevligt. När vi suttit där och fikat ett slag var det ju dax att gå ut igen och åter igen kändes det som om alla tittade på mig. Det är så svårt att förklara men allt blir liksom svart för ögonen och jag vill inget annat än att krypa ner i min säng och bara försvinna. Drömma mig bort.
Men dagen med Emelie var ändå trevlig och jag ser fram emot att träffa henne igen.

Sen när jag satt mig i bilen efter att jag sagt hejdå till Emelie så bestämde jag mig för att ringa Christina och se om jag fick komma bort till henne. För er som inte vet är Christina min mammas faster och den person som jag varit hos mycket, just för att få koppla av. Hon gör mig lugn och är som en stödperson för mig. Brukar kalla henne för min gudmormor eftersom att han är gudförälder till min mamma. Christina har inga egna barn och barnbarn så därför har det blivit så att hon har "tagit" mig som "sitt" barnbarn. Jag är tacksam för att jag har henne för hon lyssnar på mig alltid och verkligen försöker förstå.
I alla fall så ville hon självklart att jag skulle komma och jag var där i flera timmar och bara snackade och skrattade. Jag fick chansen att "kräka" av mig allt skit som jag känner inombords. Efter allt det där var ute så kunde vi sitta och snacka om allt sådant som är härligt i livet.

På kvällen satt jag sedan hemma hos mamma och pappa och jag och mamma snackade om allt. Berättade om allt jag kände och hon bara lyssnade. Fick sådana där varma kramar som gör att alla hemska tankar bara försvinner och jag blir ett litet barn igen. Min mamma är det bästa jag har, mitt största stöd och den person jag ser upp till.


Idag har jag, mamma och mormor ätit lunch på la Cafe i Hörby. Mysigt. Och nu sitter jag och väntar på att Sofie ska sluta skolan för hon ska följa med mig in till Kristianstad för att hämta mina glasögon. Ville inte dit där själv så jag frågade Sofie om hon ville följa med och som vanligt blir hon så glad när hon för följa med mig någonstanns. Det är härligt att ha någon som ser upp till en, fast samtidigt ger det en ett stort ansvar. Jag vill vara den bästa förebild jag kan för henne. Min syster är underbar. Tänk att till hösten börjar hon 7:an. Det känns overkligt. Hon har ju alltid varit den "lilla" och helt plötligt börjar hon bli stor. Galet.

 Imorgon börjar jag jobba på ett nytt ställe och det ska bli kul=)

Så nu sitter jag här vid pappas data igen och väntar på att Emelie ska höra av sig. Hon skickade ett sms om att hon ville träffas och först ville jag säga nej men kom fram till att jag behöver komma ut. Så nu så fort hon ringer kör jag in till K-stad. Hon skulle bara jobba färdigt först. Det ska bli trevligt.

Igår när jag hade lagt mig låg jag och bara grät. Hade ångest och jag ville bara sluta andas men så hände något. Jag bara började skratta. För mitt i allt skit så hoppade Ida upp i min säng och när denna lilla vännen tog satts för att hoppa upp i sängen fes hon! En riktig brakare blev det. Hon bara tittade på mig nästan sådär förskräckt med sina söta ögon och jag kunde inget annat än att skratta. Min lilla vän. Hon blir så orolig när jag inte mår bra och vill bara vara nära. Lägger sig tätt intill mig och lugnar ner mig. Allt kändes bättre efter den där lilla fisen och jag började tänka på annat.
Började efter ett tag att nynna på here for you med ozzy osbourne för jag brukar nynna lite för Ida. Here for you är Oskars och min låt och genast kände jag saknad efter honom men kramade om Ida extra mycke och efter ett tag började jag fnissa lite igen. Tänkte att jag nog måste vara skadad från födslen. Redan i magen fick jag lyssna på Ozzy Osbourne, AC/DC, Kiss och andra gamla härliga rockband och fortfarande idag är det deras musik det bästa mina öron kan höra. För jag låg nämligen där i min säng och fantisera om Oskars och mitt bröllop och den som vigde oss var ingen mindre än Ozzy själv. Han stod där framför oss och prata på sitt sätt, inte massa högtravande saker om gud utan det mesta som hördes från hans mun var: "Fuck, fucking, fuckers" och sädår fortsatte det under hela tiden. Kan det bli ett bättre bröllop? Svar: NEJ! haha
Som sagt, jag är miljöskadad och det är jag stolt över!

You're my religion, you're my reason to live
You are the heaven in my hell
We've been together for a long long time
And I just can't live without you
No matter what you do, I'm here for you


 

Nu känns det bättre. Har precis pratat med älsklingen och när jag hörde hur glad han var så försvann en del av tankarna.

Tänk positivt... tänk på korridoren=P haha

Saknar mina vänner... men just nu orkar jag inte lyfta på telefonen och ringa dom och jag har så dåligt samvete för det.. men energin är slut..

Han åkte igår. Jäkla Skövde! Känner mig så ensam och allt är så kallt utan honom. Jag glad för hans skull men samtidigt hatar jag att han lämnar mig här helt ensam och vilsen. Visst han kommer hem så ofta han kan men det är inte det. Innan har jag kunnat ta mig till honom inom 1½ timme om det varit något men nu kan jag inte det längre.. Vad ska jag nu göra när jag får ångest? Jag kan inte längre krypa upp i hans famn, jag kan inte längre höra hans tröstande ord mer än på telefon. Men jag hatar att prata i telefon. Jag vill ha honom nära.

Och alla jäkla skövdetjejer också!

Fast som han sa igår, han gör det för vår skull. Han gör det för att få jobb och säkra vår framtid, vår familj.. och det får mig att tänka positivt. Men det är inte lätt när man helt plöstligt måste sova ensam om nätterna att tänka positivt. Vem ska jag krama om när jag har haft en mardröm? Vem ska trösta mig?

Vilken positiv blogg jag har..

Positivt är iaf att han älskar mig och att han förstår mig. Positivt är att han är underbar mot mig.. Positivt är att han får mig att orka.. Positivt är att jag har någon att älska!

Undrar vad han gör nu... Hoppas att allt går bra..

Jag kom på en annan sak... Nu får jag iaf ha sex på ett ställe där jag aldrig har haft sex innan.. I en studentkorridor och det är ju positivt =P haha

Jag orkar snart inte längre...

Igår var jag och Oskar i Höllviken för att prata med hans mamma och syster och faktist kändes det mycket bra. Känner mig lättad.

Just nu känns det som om jag håller på att falla rakt ner i ett stort svart hål och det känns som om jag går och har tårar i ögonen konstant. Känner bara för att gråta. Jag hatar mig själv på ett sådant plågsamt sätt och det känns som om alla tankar håller på att ta dö på mig. Alla röster och allt skit!

Johanna min underbaraste Johanna, du betyder så mycket för mig. Att veta att du bryr dig känns så skönt. Längtar efter dig<3

Grattis till Oskar på hans 22-årsdag.. fast det var för 39 minuter sedan det var den 4:de.. så jag får väl säga grattis i efterskott=)

Att människor kan sjunka så lågt! Jag är så jäkla ledsen och förbannad! Kändes som en smäll rakt i ansiktet! Människor man bryr sig som sticker kniven i ryggen på en! Jag skakade i hela kroppen när jag läste allt jäkla skit! Allt är så jäkla fel det bara kan bli!

Jaha då är det 2008 och jag har lovat mig själv att detta året ska jag må bra. Jag ska bli "frisk". Jag ska försöka tänka positivt och lära mig att jag duger som jag är. 2007 var inte mitt år, inte 2006 heller för den delen men nu ska allt bli bra! Jag hoppas det iaf, för jag ska verkligen försöka.

Nyår firades med att bästaste Ellinor kom ner här till Höllviken och vi tre stack iväg til Ricardo där även Maria fanns. Vi käka och hade det väldigt trevligt. Hjälptes åt med maten och det blev faktist riktigt gott. Vid kvart över 11 tog vi bussen in till Malmö för att titta på alla raketer. Folk sköt som galningar och man var faktist lite rädd att något skulle hända en. Särskilt Ellinor var nervös men det löste sig när hon fick en kebab efter klockslaget. Hihi..
Vi gick sedan vidare till Ice där vi hade allmänt trevligt. Jag tyckte själv det blev riktigt lyckat. Vi var hemma vid halv 4 och jag somna nästan med det samma men vaknade av att Oskar höll på att störa sig haha.. Det tyckte visst Ellinor och Oskar var jätte roligt.

Vi vaknade typ vid halv 2 tiden dagen efter och jag kände en fruktansvärd smärta i huvudet när jag resta mig upp och det tyckte Ellinor och Oskar också var jätte roligt! Nördar!
Efter ett tag gick vi ut och åkte skateboard. Jag var fantastiskt bra men Ellinor var snäppet bättre haha.. Sen stack vi till Konsum för att köpa godis och glass. Ellinor satt på skateboarden och jag puttade fart och Oskar tyckte det var pinsamt haha! Ja dagen var riktigt mysig. Underbart att vara med de två personerna som betyder mest för mig!

Ja, och jag har då slutat äta godis och jag ska fan klara det! Annat skjuter jag mig i skallen med en kaninlort!

Gott nytt år på er allihopa!