Eerised

Blev så glad när Emelie ringde och undrade om jag ville följa med henne och handla på city gross.. Låg bara och deppa på soffan och hennes lilla samtal fick mig att känna mig bättre.. Följde med dit och hela tiden kändes det sådär mysigt. Emelie är som en storasyster för mig. Jag skulle kunna strypa hene ibland men älskar henne så otroligt mycke!

Nu känner jag mig tyvärr sådär deppig igen.. sårad och ledsen.. önskar att allt kunde bli bra men det blir det ju aldrig.. jag blev så fruktansvärt ledsen igår.. du kommer aldrig att förlåta mig trotts att jag inte kunde hjälpa det.. trotts att jag var drogad kommer du aldrig förlåta mig.. men jag har ju heller aldrig förlåtit dig.. fast du var ju iaf i alla dina sinnes fula bruk när du gjorde det där och jag kom till och med på dig 2 gånger.. jag var helt borta.. hade knappt någon sprit i kroppen utan en drog som någon idiot lagt i min dricka.. önskar allt kunde bli som förr... då jag litade på dig och du litade på mig.. kanske det kan bli så igen.. om jag bara vågar.. om jag bara vågar släppa taget.. om jag bara slutade vara så misstänksam.. om jag bara kunde sluta vara svartsjuk... om jag bara kunde sluta vara rädd för att förlora dig...

Igår var jag och Sofie på Offside med mormor och farmor och åt. Mysigt. Hade igentligen tänkt sticka ner till valvet senare på kvällen men ville inte lämna Sofie ensam i lägenheten. Visst hon sa att det var okej men när jag börjat göra mig iordning och stod och tittade mig i spegeln ångrade jag mig. Visst hade det varit kul att sticka dit och festa lite och träffa vänner men syster yster och vovvisarna ska inte behöva vara ensamma för att jag vill supa mig full och glömma alla beskymmer.. plus att jag sagt till mig själv att jag ska börja ta det lugnt med spriten..

En annan anledning till att jag inte stack dit heller var att jag inte kunde hitta något jag ville ha på mig. Allt jag tog på mig satt helt fel. Antingen såg jag ut som en slampa eller som en kossa i kläder. Sen så kände jag på mig att om jag hade gått dit där hade bara något äckligt kryp börjat stöta på mig precis som om det hade stått "Kom och knulla mig" i pannan! Tyvärr verkar det som om konstiga typer dras till mig! 

Idag har iaf jag och syster varit på Nova Lund och jag köpte mig ett par jeans och en tröja.

Annars är väl självkänslan väldigt låg nu och jag tycker inte att jag förtjänar något alls.. jag är antingen hysteriskt glad, hysteriskt ledsen eller super duper rasande! Inget där emellan... allt känns fel på mig just nu.. skulle försöka hitta några sexiga underkläder men i provrummet tänkte jag: "Skojar du? Det kvittar vad du än tar på dig..du kommer aldrig vara sexig i något!" Jag ville bara skrika av förtvivlan...

Mina älskade vovvar Ida och Teiwaz!



Vi två mot världen!


För inget är starkare än min kärlek till dig!

Jag orkar inte.. känner mig så kass..hade det inte varit för att mina syskon är i närheten hade jag storbölat! Varför fixar jag inte det? Jag måste verkligen klara av det.. finns ingen annan utväg. Hatar mig själv! Har tagit ner spegeln i ahllen nu eftersom jag målar om och det hatar jag! Jag måsgte se mig själv så att jag verkligen kan se hur ful jag är! Från sidan ser det bra ut. Då ser jag smal ut men framifrån är jag så äckligt bred! Låren är gigantiska, magen är bara plöffsig! Och min rumpa ska vi bara inte snacka om! Fick mina arbetskläder igår och uppe ikring satt allt så löst pga mina obefintliga bröst och nertill såg det för jävligt ut. Höfterna och rumpan tog emot! Alla i personalen tyckte jag var jätte söt men dom ljuger! Ljuger ljuger ljuger! Alla ljuger eller så har dom fel på ögonen! Jag är ful äcklig och hemsk!

Nu har Oskar åkt till Skövde och faktist så känns det okej. Visst det känns tråkigt men det funkar. Jag blev så glad för att han hjälpte mig att ställa iordning innan han åkte. Ofta brukar det bli så att jag får plocka undan allt som har kommit fram under helgen. När jag är själv så ställer jag undan allt som jag använt med det samma men när Oskar är hemma så blir det inte så. Han vill inte att jag ska stå och diska när han är hemma samtidigt så vill han inte själv diska. Men idag när jag kom hem från kliniken så stod han där i köket och diskade undan allt och vilken lättnad det var för mig. Jag blev så tacksam! Vägen till en kvinnas hjärta är att hjälpa henne med allt "hushåll" utan att hon ska behöva säga något om det! haha..

Annars är det väl sådär. Tappar kontrollen gämnt vilket gör mig så ångestfylld att jag skulle kunna hoppa framför ett tåg. Tankarna finns där ständigt. Jag vill ha tillbaka kontrollen! Nu är det ny vecka och jag får börja om på nytt..

Sen så har jag kommit fram till att sprit och Désirée inte hör ihopa just nu! I fredags tappade jag helt kontrollen och spydde ner hela lägenheten och Oskar. Mamma fick komma och duscha mig och ta på mig nya kläder. Jag kommer inte ihåg något alls. Har blåmärken och skrapsår över hela kroppen vilket jag säkert fått när jag ramlade ur bilen och av sängen. Fy fan säger jag bara... Nä, Désirée för helt enkelt hålla sig borta från spriten ett ta. Iaf tills jag fyller 20 och det är om mindre än 2 veckor! Fast jag ska inte dricka så mycket eller så låter jag helt enkelt bli det... Jag får se, för hur det än är så släpper jag allt för några timmar när jag är full...

Nu är den jäkla känslan tillbaka igen! Jag blir så arg och jag skulle bara kunna smälla till allt och alla! Nästan iaf.. Igentligen är jag bara nojjig men jag undrar bara varför man inte kan berätta allt utan måste undanhålla lite? För att hålla intresset uppe eller? Fuck of and die! Ja gör det! Nä, jag ska inte låtsas om något alls och bara sitta och le och aldrig säga något.. det är bäst så.. man får ju bara skit så fort man öppnar truten!

Ja, det var ett tag sedan jag skrev. Har inte haft tillgång till internet och faktist inte orkat bry mig.. Jag mår sådär.. har panik varje dag över maten, jag känner mig så tjock och äklig hela tiden. Jag äter och verkligen försöker men ibland går det inte.. Just nu sitter jag faktist och "brottar" med mig själv..  Jag har igentligen inte orkat göra så mycke den senaste tiden. Har mest bara varit och bara brytt mig om hundarna. Har ju börjat kurs med Teiwaz nu och det är jätte kul. Han är så underbar den lille skiten. Men en sak som får mitt hjärta att slitas isönder är när jag lämnar Ida ensam hemma. Hennes ledsna ögon som stirrar på mig får mig att vilja gråta. Hon är ju verkligen min lilla ängel! Min första hund och den jag upplevt mest med. Hon kan mig utan och innan och hon är verkligen min! Teiwaz är glad för alla men Ida hon håller sig till mig. Det är jag som gäller för henne!

Igår var Ellinor hos mig och gjorde kvällen härlig! Vi bara snacka och hade det mysigt. Ingen är som hon. Vi satt och planera lite över min 20-årsfest bla.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer.. lite bilder blir det iaf..




En trött Ida bland kuddarna i soffan<3

Nu har jag vatt och duschat och det är otroligt vad det kan hända mycke på 5 minuter.. Så här började det. Jag går ut i koridoren iklädd ett söndrigt men härligt nattlinne, en handduk i famnen och ett par nya trosor i handen när jag plötsligt hör hur någon kommer upp för trappan. PANIK! Jag startar springa som en idiot genom koridoren medans jag försöker läsa på varända dörr för att hitta den dörr där det står "Dusch" på, vilket är mycket svårt när man verkens har linser eller glasögon. Samtidigt hör jag hur stegen upp för trappan börjar n'rma sig och jag får syn på dörren! Öppnar dörren och halkar in och landar på rumpan. Aj som fan! Men eftersom det hela är mycket lustigt så börjar jag skratta istället för att svära över hur ont det gör på rumpan! Jag sitter där på golvet och samlar mig innan jag går in i duschen. Väl inne i duschen börjar jag tänka sådana tankar man inte ska tänka på inne i "allmänna duschar"! Tänk om någon idiot med inget fritidsintresse har satt upp en kamera här! Panik igen! Duschar snabbt och torkar av mig så fort som möjligt, på med trosorna och ut i korridoren. Halvvägs kommer jag på att mina gamla trosor ligger kvar och jag springer tillbaka.. och nu sitter jag här i sängen på Oskars rum och pustar ut... Inga hälsosamma 5 minuter där inte...

Inatt hände det en liten galen sak. Jag gick nog i sömnen för rätt var det var stod jag i ett hörn på Oskars rum och visste inte vart jag var, bara att jag behövde gå på toaletten. Det var helt mörkt och jag såg inget alls. Slog i massa saker som låg på golvet och till slut hör jag Oskars röst: "Vad gör du?" Lite ynklig som jag känner mig viskar jag: "Eh, var är toaletten?" Oskar föreslog att jag skulle tända lampan på knappen som var precis brevid mig och jag följde väggen med mina händer och hittade till slut strömbrytaren. Gissa om jag blev glad när jag äntligen kunde se igen! Haha...

Nu sitter jag här på Oskars rum och ska snart gå och duscha.. Sitter fortfarande i nattlinnet.. Vill hem och träna på min orbitrek..

Igår fick jag kramp i magen igen.. Hatar när jag får det.. det värsta är att om jag ätit precis innan jag får krampen så spyr jag upp allt.. Jag får panik när jag inte kan kontollera det här med kräkningar.. sin sak att framhäva en kräkning vilket jag gjort många gånger men när jag mot min egen vilja kräks får jag panik och jag håller på att börja gråta.. jag måst berätta för dom på kliniken om det här med krampen i magen men gör aldrig det... vet inte varför men det känns som om jag förstört min kropp helt och hållet..

Måste hem och träna så jag kan bli av med allt äckligt... drömde inatt att jag sprang omkring runt runt runt i en cirkel och upp var trappor och ner för trappor bara för att bli av med allt...  känns som om jag bara består av motbjudande äckligt fett..

Snart fyller jag 20 och har inte ens börjat planera min fest.. galet...

Minns ni Sally? Just nu ligger jag och tittar på massa avsnitt från den tiden..älskade detta program.. hon är så härligt knasig..

Jag har en önskan till... en annan dröm som också finns i mina tankar ofta... inte den som jag snackade om innan... Jag älskar verkligen att sjunga och jag gör det nästan hela dagarna.. min dröm är att kunna sjunga och sen tjäna pengar på det.. delar denna drömmen med tusantals, miljontals andra men jag kan ändå inte sluta drömma om det.. Jag vill verkligen stå på scen och sjunga... ta i allt jag kan och verkligen kunna förmedla mina känslor tankar... kunna ge något till någon... vara någon som folk ser upp till.. jag vill inte bli avgudad men jag vill att folk ska lyssna på mig och faktist fatta vad som rör sig inom mig... ett tag skrev jag mycket texter.. min musiklärare, som själv har haft ett band och varit rätt framgångsrik, sa att han älskade någon av mina texter jag visade för honom.. han gillade min röst också... han sa att man skulle kunna göra något riktigt stort av det men så blev det aldrig... ett underbart minne jag har är när en annan musiklärare kom in i ett rum när jag stod och sjöng och hon fick tråar i ögonen och berömde min röst..hon tyckte den hade så mycket känsla och var annorlunda... det värmde.. och jag har levt på det ögonblicket länge... Jag har haft många chanser att stå på scen och sjunga men alltid backat i sista sekund för att jag varit rädd att folk skulle tycka det lät hemskt... eller göra narr av mig... de flesta chanserna var när jag gick på högstadiet och hade jag ställt mig på scen hade jag varit tvungen att stå inför mina värsta plågoandar och jag var/är livrädd för att ge dom någon anledning att håna mig... samtidigt hade det varit så skönt att stå framför dom och bara ge allt jag har... att vara stark inför dom... iaf se stark ut... jag vill visa för alla att jag faktist kan! Att jag visst kan bli något, att jag faktist har talang! om jag nu har det...

Är jag självisk? Tänker tankar som jag igentligen inte borde göra... jag borde inte alls tänka i dom banerna.. men om jag så gärna vill detta? Om det är min högsta önskan? Jag håller på att bli galen.. jag tänker på detta ungefär 22 timmar om dygnet.. de andra två timmarna tänker jag på värdsliga ting som tex att jag måste måla om min lägenhet, eller att jag måste kissa eller något annat icke intressant.. Är jag mogen? Jag vet inte faktist... Alla på jobbet säger att jag verkar mycke äldre än vad jag igentligen är.. medans om jag tex är med Ellinor eller mina syskon kan jag flamsa omkring som en 12 årig busig liten flicka... Ah, varför kan inget vara lätt? Är jag självisk om jag vill detta fast jag kanske förstör för andra? Inom mig känns det så rätt men som sagt jag kanske förstör för andra..

Nu ska jag ringa Oskar för jag saknar honom verkligen.. Jag vill inte sitta här ensam i hans säng här på Hasslum, i mitt favoritnattlinne, och helt enkelt känna mig på myshumör.. Jag vill ha hans armar runt mig och känns hans doft, känna hans läppar mot mina och höra hans skratt... Jag är verkligen kär i denna vackra människa... Jag vill verkligen ha honom för alltid.. låt mig få ha honom.. ta honom inte ifrån mig..förstör inte mina drömmar.. snälla...

Ligger i sängen uppe i Skövde. Oskars säng. Åkte upp här igår.. Vi har bestämt att vi ska börja om från början men någonstanns inom mig så känner jag mig bara ivägen.. Är så jävla nojjig.. Men är det konstigt? Visst det var han som bad mig komma tillbaka men inom mig skriker det bara.. "Varför skulle han vilja ha dig? Finns så många härliga, snygga tjejer som gärna hade velat vara med honom..Du duger bara till en sak..." ungefär så säger mina röster till mig.. Jag är löjligt svartsjuk och det vet jag och jag försöker verkligen bli av med det men hela tiden ska någon tjej "åma" sig för honom.. Varför är det så att många tjejer verkligen går ut för att "ta" någon annans kille?

En sak jag ångrar så jäkla mycke är att jag sluta träffa och snacka med mina killkompisar när jag träffa Oskar.. Jag var rädd att han skulle bli sur.. Det var inte hans fel utan det var jag som tog det för givet liksom.. jag ville inte göra honom ledsen.. men det är en sak jag bittert har ångrat.. den ända jag har kvar är Jolly och han tänker jag hålla fast vid haha...

Men eftersom jag själv ångrar detta så djupt hur kan jag då sitta och önska att Oskar ska "göra slut" med sin tjejkompisar? när jag liksom själv vet hur ont det gör när man sen sitter där en dag och vill ringa dom men vet att det inte går för man har varit ett svin rent ut sagt... Men sen får jag väl ändå säga att det inte är tjejerna i sig som stör mig utan det sättet de skriver och talar på.. Jag menar... Skriver man verkligen "Hej söt... tänker på dig...saknar dig som fan osv." som kille till en tjejkompis? Skriver man inte "Tjena kompis... nu får vi ta och ses.. var ett tag sen vi sågs osv." eller har jag helt fel?

Fan allt gör mig så jävla förvirrad och igår undrade jag verkligen vad jag gjorde här upp men Oskar fick mig att tänka på något helt annat... Kändes som om han ville ha mig här.. och trotts allt så ville han ju ha mig tillbaka.. visst ville jag också ha honom men jag sa inget om det..

Inte blir det bättre av alla mina tankar i huvudet som rör mig och mina fel... mina extremt feta och äckliga lår.. min mage som ser ut som en sumpig ballong som jag bara vill sticka en nål i och höra hur allt pyser ut... Att ständigt sitta och ha ångest över hur man ser ut när man sitter.. när man går.. när man ligger... när man arbetar... osv... ångesten lämnar mig aldrig.. den liksom ligger där och pyr i baktankarna...

I tisdags var jag och Ellinor inne i Malmö och shoppa... vi hade världens mysigaste dag.. hon gör verkligen livet värt att leva den där damen... Ingen förstår så som hon gör.. jag älskar henne så mycke att det inte går att beskriva.. utan henne hade jag gett upp för länge sedan... Lägger upp lite bilder senare när jag har ork..för just nu har jag det inte..

en liten bild på mig bjuder jag även på.





Tack för den fina kommentaren Cornelia...<3

Idag har jag jobbat hela dagen..jobbade över också för dom hade ont om folk inne på en annan avdelning så jag fick gå in där. Men trist var det.. Min egen avdelning är så himla kul och där händer det grejor men denna jag var inne på var så trist..har jobbat där innan när jag var vikarie och då hände där mer.. alla är rätt sjuka dä'r inne så det är ju inte så konstigt.. men det är ändå alldeles för lugnt... tycker om att ha något att göra..

Nu ska jag iväg till min kära vän Emelie i Degeberga. Har inte träffat henne på jätte länge..

Imorgon är jag ledig och kanske ska jag och mamma gå på bio då. Mysigt..



Jag sov med din tröja inatt. Doften av dig är det ända jag har kvar nu.. det måste bli bra.. det bara måste bli det!

Ja, då har jag kommit hem från min och Teiwaz första kurs  tillsammans. Idag fick inte Teiwaz följa med utan det var enbart matte/husse som skulle vara med på denna start. Vi gick igenom lite vad vi skulle göra under kursen och sättet vi ska arbeta på. Lite frågor och svar och sådant intressant. Nu vill jag bara sätta igång och lära både mig själv och Teiwaz nya saker. Det är så spännande att testa något helt nytt men det kommer kanske bli lite svårt att lämna det "gamla" inlärningssättet. Med Ida gjorde jag på ett helt annat sätt när hon skulle lära sig och med henne visste jag inte riktigt vad jag ville göra utan testade lite olika saker. Med Teiwaz har jag liksom ett större mål eller vad man ska säga. Inte så att jag inte hade/har mål med Ida men nu vet jag mer vad jag vill satsa på. Jaja, som sagt längtar redan till på tisdag nästa vecka då vi kör igång på riktigt!

Jag har varit slö med det här att uppdatera nu ett par dagar.. men jag har inte haft ork och ärligt talat har jag inte riktigt det nu heller...


Måste intala mig själv att det är bäst så här... att det kommer bli bra.. men varför värker det så i mig? Det måste bli så här ett tag.. jag vill inget annat än att vara med honom och därför måste det vara på detta sättet ett tag så vi inte helt tar slut på varandras krafter.. men jag älskar honom och tårarna bränner bakom ögonen.. har jobbat idag och kämpat för att ha något att göra hela tiden bara för att få något annat i tankarna.. men när jag hade gjort allt och lite till satt jag där och tankarna kom tillbaka.. men som sagt det måste vara såhär ett tag...