I miss you

Where are you and I'm so sorry
I cannot sleep I cannot dream tonight
I need somebody and always
This sick strange darkness
Comes creeping on so haunting every time
And as I stared I counted
The webs from all the spiders
Catching things and eating their insides
Like indecision to call you
and hear your voice of treason
Will you come home and stop this pain tonight
Stop this pain tonight

Don't waste your time on me you're already
The voice inside my head

I MISS YOU!

En flickas berättelse..2

Scars are souvenirs you never lose, the past is never far..

Helgen innan jag skulle börja gymnasiet så låg jag ute på vår stuttsmatta i trädgården. Jag grät, jag var rädd. Tänk om allt skulle bli precis som förra gången jag började en ny skola. Jag hade varit helt "omöjlig" att ha med att göra ett tag och mamma ville prata med mig. Jag märkte inte att hon närmade sig stuttsmattan och att hon hörde mig snyfta. Hon frågade mig vad det var med mig och jag bara explodera. All ångest som jag känt under sommaren bara flög ur mig. Jag skrek: "Ni fattar inget! Allt kommer gå åt helvete! Ingen kommer tycka om mig! Ingen kan tycka om mig!" Mamma bara stod där. Hon visste väl inte hur hon skulle beté sig.

Jag började gymnasiet. Omvårdnad. Första dagen mådde jag illa så rädd jag var. Jag vågade knappt prata med någon, höll mig undan. När jag kom hem grät jag.

Men jag blev vän med Johanna, vi hade så roligt! Massa upptåg, killsnack och massa annat. Ja hon gjorde första året på gymnasiet roligt.

Första terminen så pluggade jag som fan. Jag blev utnämnd till klassens flitigaste. Fick bra betyg på allt. Var med på lektionerna och var intresserad. I skolan var jag glad men så fort jag kom hem så bytade jag helt om. Jag stängde in mig på rummet, tårarna ersatte leendet. Datorn var min bäste vän. Det gick i stort sätt inte att prata med mig utan att jag snäste ifrån. Jag åt bara i skolan men inte hemma. De gångerna jag åt hemma så spydde jag upp det så fort jag fick tillfälle. Kunde jag inte spy av någon anledning så fick jag panik och bara satt där uppe vid datorn och grät.

Andra terminen i 1:an orkade jag inte gå på alla lektioner. Stack in till stan, stack hem tidigare eller lät bli att åka in till skolan över huvud taget. Jag orkade inte fokusera. Jag fick ändå rätt bra betyg för jag gjorde alla mina arbeten och grupparbetena såg jag alltid till att vara med på. Vi var 4 tjejer som hänge ihopa typ alltid, jag, Sara, Ellinor och så klart min älskade Johanna. Vi hade så roligt!

Jag träffade Oskar, skolkade ännu mer för att få vara med honom. Jag mådde så bra när jag var med honom. Glömde alla bekymmer, han fick mig att känna mig vacker.
Jag började må lite bättre men skolarbetet gick det lite sämre med. Jag ville ju bara vara med honom så jag kunde må bra.

Johanna bestämde sig för att hoppa av omvårdnadsprogramet och jag blev så ledsen. Bara Ellinor, Sara och jag kvar. Det första året i gymnasiet var det bästa. Det var då jag träffa Johanna och det var då jag mötte Oskar.

Men tiderna förändras liksom jag..




förkyld och snygging!

Jag har gått och blivit sjuk! Förkyld! Snorar som fan och nyser typ stup i kvarten. Halsen är öm och det känns som om någon sitter och bankar i mitt stackar lilla huvud. Ja, det är faktist synd om mig. Som tur är har min älskade pojkvän fixat "Sons of Anarchy" till mig. Världens bästa serie, har aldrig sett en bättre serie. Beroendeframkallande helt enkelt. Sen blir det ju bara bättre när en av huvudpersonerna är sörens het! Honom kan man vila ögonen på länge!


Yeah ;)

Jag måste ta motorcykelkort.. tjata lite extra på pappa ;)

Älskade farfar<3

Min farfar finns inte längre. Det känns overkligt. Även om man visste att det skulle hända förr eller senare så är det ändå så svårt att acceptera. Men nu kan farfar springa igen, nu slipper han vara fast i en rullstol. Nu kan han springa uppe i himlen med sin karta och sin kompass, göra det han älskade.

Vi var alla där hos honom i onsdags. Han behövde inte vara ensam. Vi pratade en massa och skrattade en hel del mellan tårarna. Jag hoppas han hörde oss, att han iaf kände att vi var där.

Igår, torsdagen den tjugonde januari 2011, tog han sist sista andetag. Alla vi 10 barnbarn har så fina minnen att ta med oss, vår fina farfar/morfar<3



Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar



Är du här hos mig nu?


Min sömnpilla<3

Det här med att sova är inte min grej, eller rättare sagt, det här med att somna är inte min grej. När jag väl somnat sover jag djupt och länge. Har insomningstabletter men dom tar jag aldrig för man får sådan äcklig bismak av dem dagen efter, ja typ som om jag varit ute och festat kvällen innan. Varför kan jag inte somna då? För att jag har så många tankar och jag är rädd för mardrömmarna. Mm, mardrömmar. När jag var liten trodde jag att mardrömmarna skulle försvinna när man blev äldre, men icke, dom är kvar. Tji fick jag. De är bara annorlunda, de handlar inte om elaka tanter under en trappor längre.

Men det finns kvällar och nätter då jag inte har några problem att somna. Det är när HAN är här. Haha, nu låter det som om han är så tråkig så jag somnar. Nä utan så här är det. När han ligger vid min sida eller är i närheten av mig så vet jag att när alla dom där tankarna kommer kan jag prata med honom om dem. Om tankarna är "onda" kan jag alltid krypa in i hans famn eller om han nu inte ligger vid min sida så kan jag kalla på honom och be honom hålla om mig. När han är hos mig, när mardrömmarna kommer och jag vaknar upp svettig och rädd, så lugnar hans stilla andetag mig. Jag kan ligga och titta på honom, se på min prins som är så vacker för mig och glömma bort drömmen som gjorde mig så rädd. Och är jag fortfarande rädd så kan jag väcka honom och be honom hålla om mig, be honom ge mig en kyss eller två.

Detta är en av anledningarna till varför jag älskar honom så mycket. Den trygghet han ger mig.
Han kan göra mig tokig, rosenrasande och ledsen, men efter varje bråk, efter varje gång han fått mina tårar att falla, så ger han mig något så otroligt fint och det är kärlek. Jag vill uppleva allt med honom. Från stora till små ting. Vill ha honom i min säng varje natt och veta att jag kan somna tryggt och stilla, för han finns kvar där när jag vaknar♥



Snart finns du hos mig varje natt igen♥

Yes yes

Fakta:
Smeknamn: Dessie, Dessan, Didi..
Födelsedag: 5 September.
Bor: I ett hus vid skogens slut..
Arbete: Undersköterska på ett demensboende.

Favorit:

Färg: Svart och lila.
Plats: Hm, någonstanns där jag känner mig älskad och välkommen.
Drog: Ciggaretterna men jag vet inte om dom är så favoritserade precis.
Fordon: Flygplan. Åka till ett varmt land hade inte varit fel nu.
Film: Gissa?
Djur: Två hundar och en katt.
Affär: Shock måste jag nog säga även om jag knappt händlar där eftersom jag är fattig som en lus.
Serie: 2½ män
Café: zekes i kristinastad var min favorit iaf när jag gick i skolan.
Skor: kan inte bestämma mig.

Brukar du..
Titta på dig själv i spegeln: Every day
Gnälla: Haha mest för mig själv.
Skrika: Nja, men jag vill skrika oftare.
Sova: Alldeles för mycket.
Drömma mardrömmar: Alldeles för ofta.
Drömma sexdrömmar: Alldeles för sällan.
Försöka vara annorlunda: Det behöver jag inte försöka med.
Klä dig svart: Black is my colour.
Ha sex: Mm, and I like it.
Hata folk: Hata är ett starkt ord så sällan jag gör det, men ogillar händer väl ofta.
Lita på folk: Nix.

När..
Åt du senast: Måste man äta?
Läste du en bok senast: Igår.
Var du på konsert senast: Var och såg Volbeat i november 2010. Så inte så länge sedan alltså.
Köpte du något senast: Hm, i lördags?
Kysste du någon senast: i fredags. Oskar<3
Svor du senast: När jag ramlade ute på gården vid 12 tiden idag.
Sjöng du senast: Igår i bilen på väg hem från jobbet.
Klagade du senast: Hm, för typ 5 minuter sedan.
Är det sommar: Vet inte, känns som om den är långt borta.

Vem..
Saknar du: Oskar som är i Danmark.
Rörde du siste: Ida.
Kysste du sist: Oskar.
Gjorde dig riktigt glad senast: Hm,svår fråga.
Fick du sms från senast: Oskar.

Har du..:

För många vänner: Det kan man väl aldrig få för mycket av?
Tvångstankar: Mm..
Någon annan psykisk sjukdom: hm..
Färgat håret: Många gånger.
Brutit några ben: mm
Några piercings: Yes. Men vill ha fler.
Egen dator: Ja.
Gjort bort dig rejält: Vem har inte gjort det någon gång?
Bra självförtroende: Tyvärr inte.
Kysst någon: Ja.
Haft sex: Ja.
Köpt kondomer: Ja.
Sagt jag älskar dig till någon idag: Nej.
Varit kär: Är kär
Blivit kär i någon på nätet: Njaenjä
Dumpat någon: Ja
Blivit dumpad: Ja
Velat vara otrogen:

Hur..:
Går du:
På två ben.
Fördriver du tiden: Vid datorn går många timmar.
Mycket pengar har du: Pank
Tjänar du pengar: Nja.. inte så mycket som jag vill.
Ofta diskar du: Allt för sällan.
Ofta städar du: Som ovan.
Ofta träffar du din familj: Ofta :)
Mycket äter du: Hahaha..
 
Är du:
Förstående:
Ja.
Öppensinnad: Yes
Arrogant: Nej.
Osäker: Ofta
Blyg: Nä, inte särskillt.
Smart: Smartast.
Sentimental: Ofta.
Pratglad: Ja, i rätt sällskap.





Forgive, sounds good. Forget, I'm not sure I could.

Dessa sömnlösa nätter kan göra mig tokig ibland! Mycket tankar som flödar omkring i mitt stackars lilla huvud just nu. Har hänt en sak som verkligen sårade mig, som gjorde så fruktansvärt ont. På bara några sekunder så kan ens tillvaro rasa. Men jag tar mig ur detta också. Det är ingen idé att hata, det bara tär på en själv. Men jag vet tusan inte vad jag skulle göra om jag mötte den där vedervärdiga personen. Men jag vill träffa henne och säga henne sanningens ord. Jag vill att hon ska få veta vilken skit hon är och hur jävla patetisk hon är. Gå och förstör någon annans liv och tillvaro istället. Mitt har du redan lyckats ställa till det i för många gånger.

Jaja, nog om det. Det håller på att ske lite förändringar i mitt liv. Jag har fått inse att jag har en rastlös själ, förhoppningsvis lugnar den ner sig med tiden. Jag behöver lite ro och trygghet nu, det är på tiden att jag får känna lite lugn.

Jag har ju skrivit i en annan blogg under en längre tid men valde att komma tillbaka till denna eftersom jag saknat den. Det är liksom min plats. Jag är Eerised hehe.. Här är en länk till min andra blogg: http://abetterplace.blogg.se/

Nä, nu ska jag sätta igång en film och se om jag kan somna till den.

God natt.




They say time heals everything,
But I'm still waiting


RSS 2.0