Eerised

...It's how I feel whenever you aint there....


Nu har jag varit och lämnat Oskar i Åstorp... Känner mig helt tom men ändå lugn på något vis... Jag har gått omkring länge nu med något som ätit upp mig inifrån och idag när jag och Oskar låg och myste i sängen släppte jag för första gången ut den känslan.. Jag har varit så spänd och "puttat" bort precis alla, särskilt Oskar... Men nu låg jag där på hans nakna bröst och grät.. Jag grät på ett sätt som jag inte gjort på länge.. så förtvivlat... men det var så skönt att få göra det.. släppa ut alla känslor som äter upp mig.. hans armar runt omkring och hans kyssar gjorde mig så trygg... så trygg har jag inte känt mig på länge... Han sa inte så mycke men hela hans kropp sådär nära min tröstade mig på ett sätt som han aldrig tröstat mig förut. Hans hjärtslag slog ikapp med mina..ja, jag tror vi var varkligen "ett" den stunden..  Jag grät så hela hans bröst var helt blött men han brydde sig inte.. Han lät mig gråta ut... så tacksam för det.... och gud vad jag älskar honom! Visst jag kan vara så trött på honom ibland och jag skulle kunna strypa honom men ingen människa har någonsin kommit så nära mig förut som han.. Jag ser faktist min framtid hos honom... att vara utan honom är som att leva utan luft.. när jag är med honom känner jag mig som en vacker delfin i öppna havet... så frioch så lycklig.. men när han inte är hos mig känns det som om jag ligger på en strand och torkar ut och "skippar" efter luft precis sådär som valar gör när dom råkat komma upp på land... långsamt kvävs jag av min egna storlek och vikt... Ja, kärleken till honom är livsviktig för mig.. Hans kärlek är så underbar.. det är den som gör att jag andas...

Nu har jag rast på jobbet. Skönt me dessa 30 minuter faktist. Känner mig så trött och stressad idag så jag behöver slappna av.

Ska till min psykolog idag. Känner inte för det men jag måste.. Känner inte alls för att prata och "gräva" i min hjärna!

Vad gör man när man har en vän som är i ett förhållande där hon blir slagen och förnedrad? Känner mig så maktlös! Jag skulle bara vilja skjuta den jäveln som gör sådär med henne. Denna vackra och fina människa förtjänar inte att bli slagen med påkar, verktyg och allt vad det nu kan vara. Hatar när hon ringer och låter sådär rädd och försöker ändå låta stark... Vad gör man?

Usch vad jag saknar min bästaste bäste vän Ellinor. Hon bor i Gbg nu i någon månad för hon ska plugga där. Jag beundrar henne som vågar sticka iväg sådär. Själv vågar jag inget sådant. vad har hänt med mina drömmar. För några år sedan var jag en tjej med massor av drömmar. Jag skulle minsann jobba inom tv eller bli skådespelare. Frågade någon mig om vad jag skulle gå för någon linje på gymnasiet var mitt självklara svart: Estetiska linjen! Jag vill sjunga och spela teater! Men så blev det inte.. Någonstanns tappade jag mitt självförtroende och vågade aldrig ta chanserna när dom kom. Jag ångrar mig så fruktansvärt. Varför lyssnade jag på dom där som sa åt mig att ta den säkra vägen? Hade jag mått bättre idag om jag inte hade gjort det? Jag tror faktist det. Jag vågade aldrig hoppa ut i det okända och nu är jag ännu fegare..

En annan vän som jag beundrar är finaste Johanna som just nu befinner sig i Norge. Hon är aupair där! Den tösen är otrolig! Usch vad jag saknar henne!

Bajs vad jag är feg.. och jag vet inte vad jag vill med mitt liv! Har jag kört fast i ett evighetshjul? Kan jag någonsin komma ut det och hitta min egen väg?

Nu är jag här igen, vilket jag inte varit sedan jag fyllde år typ. Min fest var jätte rolig! Många kunde inte komma pga att vissa jobba, några var sjuka och sådär som det alltid är.. tror jag.. iaf hade jag jätte kul. Jag gjorde något jag inte gjort på länge det vill säga att säga nej till sprit.. När vi var på pubben sa jag: Nej, tar jag en drink till kommer jag tappa kontrollen! Oskar blev nog lite förvånad men jag tror också att han tyckte det var bra..

I helgen har jag jobbat och ska även jobba imorgon också.. Men jag har gjort rätt mycket ändå.. iaf igår..
Jag jobba från 7-12 och körde sedan hem och hämta Teiwaz (Ida var med Oskar i Höllviken och fira Cornelia) för att sedan åka upp till mormor där även mamma var. Vi drack lite kaffe och sen körde vi ut till skogen och gick en lång härlig runda. Efter det stack jag till min gammelmormor Ellen där även farmor och farfar var... kunde inte stanna så länge för jag började jobba 16:00 igen. Jobbade till 21:00. Teiwaz var me mig på jobbet och när klockan började närma sig 8 släpade han benen efter sig så trött han var. Iaf så direkt efter att jag slutade körde jag till Höör för att hämta Oskar och Ida vid tåget. Hem och bytade om och kvickt iväg för att hämta upp Emelie och Julia och iväg på fest! Festen var super härlig. Kunde inte stanna hur länge som helst eftersom jag började klockan 7 i morse. Hade jag inte gjort det hade jag dansat hela natten lång.. Det var så trevligt på festen. Träffade många gamla bekanta och det var riktigt mysigt att sitta och småprata. Sen såg jag en annan människa också och just i det ögonblicket tänkte jag att det var tur att jag var nykter eftersom annars hade jag ställt till en himla sen och jag hade nog sagt en del om vad jag tycker och tänker om henne. Satmara! Fast jag hade rätt roligt åt henne för hon betedde sig som vanligt väldigt barnsligt. Tänk en 23 årig brud som beter sig som en 15-årig tösabit! Galet..

Annars känns det rätt jobbigt nu. Har fått börja med dom här jäkla matschemanen igen...ångest, ångest, Ångest! Sen har jag problem med magen. Får "kramp" i den var gång jag äter något.. Sen så får jag ångest över att min behandlare "propsar" på att jag ska gå till tandläkaren. Mina tänder har antagligen tagit väldigt mycke skada och det vet jag men jag vill liksom inte få det på papper.. Skit! Vill bli bra men kan ändå inte skilja mig från "sjukdomen"...

Sitter på jobbet nu och har rast. Har med hundarna idag och det är så mysigt. Det tycker även dom boende.

Oskar åkte hem igår vilket kändes okej. Lite orolig över hans studier men jag har slutat säga något om det. Fast han är duktig, han har fått bra beytg i allt han har gjort och det verkar som att han lär sig jätte mycke och fort faktist.

Fest på fredag för mig. Hoppas att de flesta kommer.. detta är min första riktiga fest faktist.. alltså sådär med mina kompisar.. lite nervöst faktist..

Annars mår jag väl sådär..förskyld och sådant skit... ångesten kommer och ärligt talat har jag tappat kontrollen över allt vilket gör allt mycke värre. Ska träffa min behandlare imorgon.. få ser hur de går...






Du fanns aldrig, men du hade varit min räddning och därför saknar jag dig...

Så då har Désirée Anna Christina Olsson levat i 20 år! 20 år sedan min mamma fick uppleva extrem smärta..hehe.. Tiden har gått fort och nu är jag vad man kallar vuxen. Galet... Besökte systemet och köpte lite vin och lite annat gottis. Får se om jag får några presenter idag. Har fått av min lillasyster. Ett fint fint halsband!

Jaja, nu ska jag fortsätta med att förbereda smörgåstårtan..