MS Röj och syskonkärlek..
Sitter här och spelar ms röj. haha mycket givande spel. Förundras över hur fint vädret är! Ska snart gå ut och gå en runda, önskar jag kunde ha Ida med mig här. Min lilla solstråle saknar jag som in i vassen redan. Låg och läste innan och kom på mig själv med att önska att Ida låg på min mage och sov. Min lilla bäbis!
Igår på tåget kom jag på mig själv med att sitta och titta på en ung mamma med en liten bebis. Ett styng av avundsjuka stack till i magen! Jag vill också ha en sådan där liten. En sådan där liten som jag kan ge all min kärlek till. Är det konstigt om man tänker att man skulle vilja ha barn nu? Alltså jag menar i min ålder? Självklart så inser jag väl att ett barn är inte vad jag skulle kunna ha nu. Jag kan ibland inte ens ta hand om mig själv så hur skulle jag kunna ta hand om en sådan liten varelse? Nej barn hade inte passat in just nu. Visst jag har fast jobb och sådant men nog vill jag ut och resa och se lite av världen först. Sen så hade jag tänkt flytta ifrån Hörby innan också. Uppleva något nytt och få nya utmaningar. Sen så ska Oskar självklart också läsa färdigt och gå som lärling något år och till slut bli snickare! För allt jag vill är att mitt barn ska få en trygg och kärleksfull barndom precis som jag. Jag vill kunna ge mitt barn allt! Men visst ett liten söt unge vid min sida hade inte varit fel. Men som sagt det får bli om några år när både jag och Oskar är redo och jag måste må bättre! För det sista jag vill är att "smitta" mitt älskade lilla barn.
En annan människa jag är rädd för att "smitta" är min lillasyster! Min sötaste lilla Sofie. Jag har alltid varit så beskyddande mot båda mina syskon men Sofie är ändå "minstingen". Hon har alltid sett upp till mig och velat göra precis som jag. Jag är så stolt över mina syskon. Emil är så snäll och härlig typ, tar allt med en klackspark och duktig på mycket! Han hjälper mig alltid med det jag inte klarar av. Sofie är så underbart söt, jätte duktig handbollsspelare och duktig på det där med att stå på scen. När Sofie springer över handbollsplanen kan jag bli så varm av stolthet. Hon är så duktig, faktum är att hon är duktig på det mesta. Så söt och så snäll. Älskar att ta hand om henne. Jag fick ett par örhänge av henne för att tag sedan. Hon gav dem till mig för att hon inte ville jag skulle vara så ledsen. Trotts att jag försökt dölja för henne så hade hon sett rakt igenom mig. Jag skulle gå genom eld och vatten för mina syskon. Ja för hela min familj. Min familj är det jag älskar mer än något annat och jag är stolt för att jag kommer i från en sådan bra familj. En duktig och rolig pappa, en vacker och kärleksfull mamma, en snäll och duktig bror och en underbar liten lillasyster!<3
Igår på tåget kom jag på mig själv med att sitta och titta på en ung mamma med en liten bebis. Ett styng av avundsjuka stack till i magen! Jag vill också ha en sådan där liten. En sådan där liten som jag kan ge all min kärlek till. Är det konstigt om man tänker att man skulle vilja ha barn nu? Alltså jag menar i min ålder? Självklart så inser jag väl att ett barn är inte vad jag skulle kunna ha nu. Jag kan ibland inte ens ta hand om mig själv så hur skulle jag kunna ta hand om en sådan liten varelse? Nej barn hade inte passat in just nu. Visst jag har fast jobb och sådant men nog vill jag ut och resa och se lite av världen först. Sen så hade jag tänkt flytta ifrån Hörby innan också. Uppleva något nytt och få nya utmaningar. Sen så ska Oskar självklart också läsa färdigt och gå som lärling något år och till slut bli snickare! För allt jag vill är att mitt barn ska få en trygg och kärleksfull barndom precis som jag. Jag vill kunna ge mitt barn allt! Men visst ett liten söt unge vid min sida hade inte varit fel. Men som sagt det får bli om några år när både jag och Oskar är redo och jag måste må bättre! För det sista jag vill är att "smitta" mitt älskade lilla barn.
En annan människa jag är rädd för att "smitta" är min lillasyster! Min sötaste lilla Sofie. Jag har alltid varit så beskyddande mot båda mina syskon men Sofie är ändå "minstingen". Hon har alltid sett upp till mig och velat göra precis som jag. Jag är så stolt över mina syskon. Emil är så snäll och härlig typ, tar allt med en klackspark och duktig på mycket! Han hjälper mig alltid med det jag inte klarar av. Sofie är så underbart söt, jätte duktig handbollsspelare och duktig på det där med att stå på scen. När Sofie springer över handbollsplanen kan jag bli så varm av stolthet. Hon är så duktig, faktum är att hon är duktig på det mesta. Så söt och så snäll. Älskar att ta hand om henne. Jag fick ett par örhänge av henne för att tag sedan. Hon gav dem till mig för att hon inte ville jag skulle vara så ledsen. Trotts att jag försökt dölja för henne så hade hon sett rakt igenom mig. Jag skulle gå genom eld och vatten för mina syskon. Ja för hela min familj. Min familj är det jag älskar mer än något annat och jag är stolt för att jag kommer i från en sådan bra familj. En duktig och rolig pappa, en vacker och kärleksfull mamma, en snäll och duktig bror och en underbar liten lillasyster!<3
Kommentarer
Trackback
