Eerised

Ligger i sängen uppe i Skövde. Oskars säng. Åkte upp här igår.. Vi har bestämt att vi ska börja om från början men någonstanns inom mig så känner jag mig bara ivägen.. Är så jävla nojjig.. Men är det konstigt? Visst det var han som bad mig komma tillbaka men inom mig skriker det bara.. "Varför skulle han vilja ha dig? Finns så många härliga, snygga tjejer som gärna hade velat vara med honom..Du duger bara till en sak..." ungefär så säger mina röster till mig.. Jag är löjligt svartsjuk och det vet jag och jag försöker verkligen bli av med det men hela tiden ska någon tjej "åma" sig för honom.. Varför är det så att många tjejer verkligen går ut för att "ta" någon annans kille?

En sak jag ångrar så jäkla mycke är att jag sluta träffa och snacka med mina killkompisar när jag träffa Oskar.. Jag var rädd att han skulle bli sur.. Det var inte hans fel utan det var jag som tog det för givet liksom.. jag ville inte göra honom ledsen.. men det är en sak jag bittert har ångrat.. den ända jag har kvar är Jolly och han tänker jag hålla fast vid haha...

Men eftersom jag själv ångrar detta så djupt hur kan jag då sitta och önska att Oskar ska "göra slut" med sin tjejkompisar? när jag liksom själv vet hur ont det gör när man sen sitter där en dag och vill ringa dom men vet att det inte går för man har varit ett svin rent ut sagt... Men sen får jag väl ändå säga att det inte är tjejerna i sig som stör mig utan det sättet de skriver och talar på.. Jag menar... Skriver man verkligen "Hej söt... tänker på dig...saknar dig som fan osv." som kille till en tjejkompis? Skriver man inte "Tjena kompis... nu får vi ta och ses.. var ett tag sen vi sågs osv." eller har jag helt fel?

Fan allt gör mig så jävla förvirrad och igår undrade jag verkligen vad jag gjorde här upp men Oskar fick mig att tänka på något helt annat... Kändes som om han ville ha mig här.. och trotts allt så ville han ju ha mig tillbaka.. visst ville jag också ha honom men jag sa inget om det..

Inte blir det bättre av alla mina tankar i huvudet som rör mig och mina fel... mina extremt feta och äckliga lår.. min mage som ser ut som en sumpig ballong som jag bara vill sticka en nål i och höra hur allt pyser ut... Att ständigt sitta och ha ångest över hur man ser ut när man sitter.. när man går.. när man ligger... när man arbetar... osv... ångesten lämnar mig aldrig.. den liksom ligger där och pyr i baktankarna...

I tisdags var jag och Ellinor inne i Malmö och shoppa... vi hade världens mysigaste dag.. hon gör verkligen livet värt att leva den där damen... Ingen förstår så som hon gör.. jag älskar henne så mycke att det inte går att beskriva.. utan henne hade jag gett upp för länge sedan... Lägger upp lite bilder senare när jag har ork..för just nu har jag det inte..