Eerised

Sitter på jobbet nu och tittar ut i mörkret. Känns lite sorligt just nu. Vi har en man på avdelningen som ligger och väntar på att äntligen få somna in. Det är detta som är den svåra biten i detta yrket. Varje gång man ser hans fru röra vid hans kind fylls ögonen av tårar. Det känns liksom så orättvist fast att det ändå inte är det för det är något alla ska gå igenom. Alla ska vi dö någon gång. Fast det känns ju skönt att veta att han levt ett bra och skönt, långt liv vilket inte alla människor får.


Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Vi testade en ny övning, en liggande övning. Har bara gjort sittandes och stående så detta kändes ovant. Det gick bra för att vara första gången även om det kändes lite obehagligt. Jag ska liksom "känna" hela min kropp som jag igentligen bara vill "bort" ifrån. Jag vill liksom inte kännas vid den. Jag är glad att min sjukgymnast är så bra och förstående. Som idag när jag skulle försöka förklara att jag är "rädd" för att må bra visste hon precis hur jag menade. Jag är så glad att jag får gå till just henne.

Det är föresten Oskars namnsdag idag och det glömde ju lilla jag. Fy skäms på mig! Måste bara få säga att det känns underbart att ha honom hemma! Att få ha någon att dela vardagen med. Älskar dig Oskar<3