Sista dagen på detta året
Gud vad detta året har gått fort och det har hänt så mycke. Både bra och dåliga saker...
Året började väl sådär, mamma fick iväg mig till en psykolog i Lund och jag fick börja med antidepressiva... Den jäkla tanten fick mig att må sämre, hon sa till mig att det jag gjorde mot mig själv var avskyvärt och hon började anklaga mina föräldrar.. jag blev snabbt sämre och det slutade med ett stort ångestanfall då mamma och mormor tog min till psykakuten och vi satt väl i stort sätt där hela natten, men för första gången kände jag att någon verkligen brydde sig. Dom på akuten lät mig gråta och verkligen ta den tid jag behövde för att berätta hur jag mådde. Dom undersökte min kropp och frågade om alla sår och ärr på mina armar och ben.. Och för första gången på några år fick jag göra en riktig hälsoundersökning. Dom skickade vidare mig till kliniken i Eslöv.
Det tog ungefär en månad innan jag blev kallad till kliniken Eslöv och fick träffa både läkare och min behandlare. Vi bestämde att jag skulle gå till psykolog och även till en sjukgymnast. Vi bytade medicin och jag fick även några fler än bara antidepressiva. I samma veva som allt detta med Eslöv hände fick jag beskedet att jag fått ett jobb och det kändes som om allt vände. Jag fick en 75% tjänst på den nya avdelningen, Vårsonaten, på Källhaga i Hörby. Jag fick underbara kolleger bla. Eva Hansson som var min handledare under min praktik i 2:an. Hon och jag fann varandra och jag har alltid sett upp till henne.
Den 9 maj födde Bassi, Evas hund som jag redan första gången blivit så glad vid, valpar. 4 små söta liv och jag valde ut min lille Teiwaz. Pojken med den lilla pricken mitt på huvudet. Jag fick följa med i valparnas utveckling och det kändes underbart.
Jag, Oskar, Robin och Calle for till Sweden Rock och festade och hade det underbart kul några dagar. Härlig musik och människor med samma intresse på samma ställe, kan det bli bättre?
Men sommaren var inte bara lycklig, utan jag och Oskar gjorde ett uppehåll en tid och det höll på att ta knäcken på mig. Jag älskar ju den där killen otroligt mycke. Vi bestämde oss för att det skulle bli vi igen som tur var. Uppehållet var väl bådas fel. Jag hade mina problem och jag var rätt uppe i mig själv. Jag mådde piss för att jag blev drogad under Kristianstaddagarna och mina psykiska problem höll på att ta död på mig. Självmordsförsök och "demoner" i mitt huvud gjorde mig galen. Oskar pallade väl inte med det helt enkelt, jag stötte ju honom ifrån mig. Tyckte väl att han inte förstod ett piss. Men hur lätt är det att förstå alltid?
Men som sagt vi fann varandra igen och allt kändes som vanligt igen. Vi åkte till Stockholm för att se Kiss tillsammans med min familj. Ett oförglömligt ögonblick för min del. Att få se några ev ens största idoler är något speciellt.
Det kom även en till medlem i familjen Olsson. Lilla Wachteln "Bindi". Teiwaz fick en lekkamrat och Ida ännu en liten skit att störa sig på..haha..
Hösten kom och jag kände mig väl lika dålig som jag gjort under hela året. Ökade dosen på de antidepressiva tabletterna och jag tror att jag ett tag käkade upp til 10 tabletter om dagen. Men ungefär i slutet av oktober början av november började jag känna förändring. Jag kände mig starkare och gör det fortfarande... Låter ingen sätta sig på mig och jag säger till när jag tycker något är fel. Jag har helt enkelt börjat leva igen i slutet av året och jag hoppas att det fortsätter så nu under hela 2009.
Får inte glömma att jag och Oskar blev sambos nu 2008..
Det är väl i stort sätta vad som hänt under hela 2008 och jag kan väl ändå säga att 2008 ändå varit ett bra år. Visst det har varit många motgångar och prövningar men det har bara gjort mig starkare. Men det ska bli spännande att se vad 2009 bär med sig..
Gott nytt år på er alla! Kram på er
Och den största händelsen av alla! Skåne skakades av ett jordskalv och vi överlevde detta trauma!!
