Eerised

När jag blir riktigt arg gör jag sådant och säger sådant jag inte borde.. Oftast har jag gått och burit på ilska länge och till slut blir det för mycke och jag blir helt enkelt farlig, mest för mig själv.. till slut får jag så ont i magen och jag blir trött, får slut på all energi och jag somnar ibland.. Jag har iaf vaknat efter typ 10 minuters sömn och känner mig nu mest ledsen.. för första gången på länge känner jag lust att göra mig själv illa bara för att få bort alla tankar. Även om jag har fått ett förlåt så gör det ändå ont.. bara en liten sak kan få mig att minnas sådant jag försöker förtränga.. en liten sak blir för mig numera en stor sak.. Jag glömmer aldrig när något gjort ont och sårat mig.. och mina "sår" läker långsamt.. och efter varje sår som läkt isamman bildas det alltid ett ärr efter.. jag är full med ärr, mest "i hjärtat" men har även ärr som syns på kroppen som för evigt finns kvar där och vittnar om jobbiga tider..

Kärlek är det vackraste som finns men det är också den känslan som kan göra mest ont! Den kan långsamt ta död på dig om det vill sig illa.. Lika vacker, lika farlig är den.. Jag har drabbats av kärlek, en sådan där kärlek som alla drömmer om.. En sådan där kärlek som man skulle kunna dö för.. Kärleken till honom är så stark att den ibland tar andan ur mig.. Men den är som en ros.. Vacker men man kan sticka sig på den.. Men jag tror att jag kan sticka mig hur mycke som helst och ändå hålla fast i den där vackra rosen.. ett fast tag.. det blöder men jag struntar jag i.. bara jag får lov att ha min ros.. jag hoppas mer än något annat att den där rosen aldrig visnar. Den smärtan jag ibland känner är inget emot den smärta jag hade känt om rosen hade visnat.. då står jag där med en blödande och tom "hand".. efter ett tag kanske det börjar läka men eftersom jag har så svårt att låta bli sårskorpor kommer såret slitas upp flera gånger och tillslut bilda ett stort ärr.. ett ärr som vittnar om smärta men kanske ännu mer om kärlek, kärlek så vacker att den kan ta andan ur en..