Eerised

Tack för i onsdags Johanna, du fick mig att glömma allt. De där timmarna med dig var så befriande och så vilkorslösa. Är dig evigt tacksam! Love u<3


En sak som gör mig så arg är att folk som har anorexia är mer accepterade än de som har bulemi eller de som tröstäter. Kom igen, hur ofta pratar folk om människor med bulemi? Allt kretsar runt anorexia! Ibland får jag nästan uppfattningen av att folk ibland ser upp till dem, precis som om de är så jäkla starkt att låta bli att äta! Det är sjukt! Så jävla sjukt! Precis lika sjukt är det att spy upp allt du ätit! Men säger du att du spyr upp all din mat så ser alla så äcklade ut. Alla vänder sig bort från en! Alla pratar om den som anorexia: "Har du hört om hon som har anorexia, hon håller på att tyna bort. Det är så synd om henne" Och visst fan är det synd om henne!
Men hur tror ni det känns att stå framför toaletten och känna hur allt du har i din mage bara försvinner ner i toan? Hur tror ni det känns att stoppa ner fingrarna i halsen och känna hur allt kommer upp. Hur all energi försvinner och hur all näring som du måste ha bara förvinner. Ni skulle bara veta! Ni skulle fan bara veta! Hur det ända sättet man kan få den där ångesten att försvinna är att kräka upp allt du precis ätit!
Folk säger: "Du väljer att stoppa fingrarna i halsen, du får skylla dig själv!" Visst man väljer det för att ångesten blir så stor. "Varför äter du då?" Därför att jag vill dämpa ångesten! Jag vill bli av med det inuti mig som slår och sparkar på mitt inre! Jag vill bli av med alla dumma röster! Allt för att slippa ångest!
Skära, bränna, äta, kräka! Skära, bärnna, äta, kraka! SKÄRA, BRÄNNA, ÄTA, KRÄKA! Fattar ni?! Fattar ni hur det känns att inte kunna hitta ett annat sätt hantera ångest på? All jäkla smärta!
(Allt här ovanför kanske är rörigt men mina tankar är röriga)

Med detta vill jag inte klanka ner på de som har anorexi..


En positiv grej är att jag bestämt mig för att skriva ner minnen, händelser, saker, stunder och tankar som får mig att fortsatta kämpa. Får mig att vilja fortsätta leva. Här är några:

-Alla stunder med mamma vid min sida.
-Pappas kramar.
-Pappas skratt.
-När jag borstar min systers hår.
-När jag busar med min bror.
-När jag ser Ida komma springande mot mig.
-När jag diskar hos mormor och morfar.
-När farfar jagade mig när jag var liten.
-Stunderna med farmor i Karnas Backe.
-Kvällen då jag och Ellinor spelade massa fina låtar nere i min lägenhet.
-När jag och Ellinor satt i Oskars säng på nyårsafton.
-När Emelie tröstade mig på deras trappa en sommar.
-Den dagen på milnerskolan i 1:an då jag satt omringad av flera kompisar på basketplanen och bara prata och skrattade. Solig underbar dag.
-Dagen då jag träffade Oskar.
-Första gången Oskar kysste mig.
-Varje gång Oskar kysser mig.
-Dagen då jag satt med mormor på hennes altan och tittade på solnedgången och alla fåglar som flög omkring. Då vi pratade om allt mellan himmel och jord.
-Skratten med Johanna.
-Då jag och Anette sprang barfota över åkern.
-När Emil och jag fiskade i ån för långe sedan.
-Alla gånger då jag lekte med mina kusiner när vi var små.
-Dagen på stranden då jag och Oskar förlovade oss.
-Dagen då jag fick reda på att jag skulle få en hund.
-Stunderna på trappan med Laidy.
-Stunderna då Lina satte tasen på ens knä.
-Stunderna då jag myser med Ida i soffan.
-När Oskar håller om mig

Finns så mycket mer.. men jag kan inte skriva allt...