Eerised

Jag och mina ständiga funderingar. Just nu kretsar rätt mycket av mina funderingar över vad jag vill bli, över vem jag är. Innan älskade jag att gå till jobbet men nu känns det bara jobbigt, jag trivs inte riktigt. Visst kan jag tycka det är kul när jag väl kommer dit men timmarna innan jag ska till jobbet känns som ett helvete. Har ångest nästan var gång. Ikväll ska jag jobba och just nu vill jag bara bromsa tiden så att jag slipper det. De enda gånger jag kan tycka det är roligt att jobba är när jag ska jobba på Höstsonaten. Där känner jag mig hemma. Även om det ibland är otroligt körigt där så tycker jag det är roligt för det mesta. Personalen är så underbar där. Men samtidigt vill jag inte jobba inom vården alltid. Jag vill kunna gå till mitt jobb och känna lycka! Gud, nu gör jag något jag verkligen vill! Så vill jag känna..

Sitter och lyssnar på en låt från Astid Lindgrens Kalle Blomkvist. "De hjältemodiga" heter den. Den är så otroligt söt och så vacker. Den ger en lite hopp..

Och nu skiner solen och jag tror att om en liten stund ska jag ut och gå med Ida. Har inte gått här hemma i Äspinge på jätte länge. Ska gå en runda runt "Hallen" och titta på hur vackert där är.

"De finns sagor och sägner som väl aldrig glöms bort.
Med de goda mot onda och med storslagna slott.
Många spöklika platser känns så lockande så
liksom farar som hotar mest på lek men ändå.
Riddare och hjälte ja vad man än vill bli.
Allting är ju möjligt med lite fantasi.

Över kullerstenar in i gränder
Vi smyger och vi strider
De hjältemodiga
Aldrig vet man vad som här näst händer.
Med planer som vi smider
De hjältemodiga
Äventyrarna

Först en hjälte sedan nu mästerdetektiv
Allting kan man bli med en smula fantasi

Över kullerstenar in i gränder
Vi smyger och vi strider
De hjältemodiga
Och planerna vi smider
De hjältemodiga
Äventyrarna"