Eerised

Helgen var underbar. Oskar kom hem och allt kändes underbart. Glömde alla tankar och jag slappnade verkligen av. Visst lite tårar och ångest tillhör vardagen men det var inte alls så som det hade varit hela veckan. Det är precis som om när jag ser Oskar måste jag vara stark. Jag vill inte vara svag. Även om han ser på mig att det är något så bär jag huvudet högt och kämpar.

I lördags var vi ute och gick i skogen med Emelie och Hequille. Ida tyckte inte alls om Hequille som bara ville leka med henne. Hon bara sprang där och "bjäbbade". Det bästa med den dagen var när jag fick en sådan där underbar bamsekram av Emelie. Det värmde verkligen i hjärtat och jag var så nära på att börja gråta. När hon ringde i torsdags och frågade hur det igentligen var med mig, brast alltihop och jag bara grät. Men det var skönt för jag har inte sovit så gott som jag gjorde den natten på länge.

Igår när jag lämnade Oskar vid tåget så höll mitt hjärta på att gå isönder. Oskar ville verkligen inte åka och han var jätte ledsen. Han mådde inte alls bra och tårarna kom. Vi stog och höll om varandra ett bra tag innan tåget kom och det kändes så sorgligt på något sätt. När han sen hoppat på tåget kände jag bara för att sitta hemma och gråta men mina kära kusiner ville ha mig med ut och äta och jag är så tacksam för att de ville ha mig med.
Kvällen blev underbar bara för att jag var med dom. Skratt och massa tokigheter. Snackade bland annat om nicknames. "Vilde Harry" haha.

Tack Emelie, Ellinor och Julia för ni gjorde min söndagskväll till något underbart!