Mormor<3
Sitter och funderar en massa. Mormor ringde precis. Hon är någon av de mest starkaste personer jag vet. Henne ser jag upp till. Hon har varit med om så mycket. Hon förlorade sin make (min morfar) Mats i cancer. Hennes man som hon upplevt så mycket med. Fått två barn med och då hade de bara fått 2 av deras barnbarn. Jag och Emil. Morfar missade födseln av 3 stycken vackra flickor till. Han var så stolt över mig och Emil och jag är säker på att Sofie, Anna och Emma hade gjort honom lika stolt. Mormor och morfar hade så mycket gemensamt. Att mista sin livskamrat måste vara så upprivande. Men mormor gick vidare, för hon är så stark och hon lyckades finna en ny kärlek, Kaj. Kaj var inte alls som morfar men hon älskade honom ändå. Han hade väl något som inte alla andra såg och visst var det underbart att se hur glad mormor var tillsammans med honom. Men så händer det som inte får hända. Kaj fick också cancer och jag kan bara tänka mig vilka tankar som for igenom mormor den stunden då hon fick reda på det. Kaj kämpade ända in i slutet. Han gav aldrig upp och jag är säker på att det var därför han levde så länge. Ett tag verkade som om han skulle vinna över cancern, iaf jag trodde det, och man pusta ut lite men den där cancern är lurig och så jävlig. Han klarade inte kampen mot cancern och mormor fick än en gång ta farväl av mannen i hennes liv. Bilden av mormor där på församlingshemmet efter Kajs begravning kommer aldrig försvinna. Hon var så liten och så bräcklig. Det ända som man kunde tänka var VARFÖR? Varför mormor, varför denna varma människa?
Men mormor tog sig upp. Hon hade lika gärna kunnat bli en bitter kvinna. Men inte min mormor, hon ger inte upp. Hon reste sig upp och lever varje dag med en glöd som få människor gör. Istället för att ge upp har hon kul. Hon reser och verkligen njuter av livet. Kommer aldrig glömma hennes ord den där kvällen hemma i hennes lägenhet: "Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag fick uppleva kärleken två gånger och det är inte alla som får."
Min vackra mormor Gull-Britt<3
Men mormor tog sig upp. Hon hade lika gärna kunnat bli en bitter kvinna. Men inte min mormor, hon ger inte upp. Hon reste sig upp och lever varje dag med en glöd som få människor gör. Istället för att ge upp har hon kul. Hon reser och verkligen njuter av livet. Kommer aldrig glömma hennes ord den där kvällen hemma i hennes lägenhet: "Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag fick uppleva kärleken två gånger och det är inte alla som får."
Min vackra mormor Gull-Britt<3
Kommentarer
Trackback
