Sjuk
Nu har jag varit sjuk sedan i söndags. Började när jag och Oskar skulle göra middag. Kändes som om jag skulle svimma och jag fcik gå och lägga mig. Jag frös som en naken råtta på nordpolen.
Körde Oskar sen till tåget i Höör ch jag kände mig inte alls bra, trodde först att det var för att Oskar skulle åka men jag begrepp senare att så var inte fallet. Iaf så skulle jag in på CityGross efteråt och köpa Sofies present och påsar till pappas damsugare. Där inne kändes det som om jag höll på att få pannik, hella jag skakade och det kändes som om alla kolla på mig. Ett tag satte jag mig bara ner på golvet. Låtsades att jag letade efter något på hyllan men igentligen så satt jag sådär för att bli mindre, för att försvinna. När jag väl kom ut i bilen grät jag floder, allt bara flög runder i huvudet. När jag kom hem kändes det som om jag inte fick luft och jag rigde hem. Pappa tyckte att jag skulle komma hem, så jag satte mig i bilen och körde. Jag har nog aldrig kört så sakta hem till Äspinge. Körde i 40-50 istället för 110. Grät hela vägen hem. Väl hemma höll pappa om mig och det kändes så skönt. Vissade sig senare på kvällen att jag hade 39 graders feber.
I måndags åkte jag till psykologen och ärlgt talat ville jag bara där ifrån. Ett tag trodde jag att jag skulle smälla till henne! Vem fan är hon att dömma mig! Jaja, jag får väl ge henne någon chans till.
När jag väl kom hem till lägenheten gick jag och la mig på soffan och somnade. Jag sov så djupt så jag hörde inte att mobilen ringde och Ellinor hade varit nere och knackat på dörren och jag hörde inte det heller. Ida hade skällt argt och inte ens det hörde jag. Mamma blev orolig så hon ringde mormor så hon körde ner till mig och gick n med nyckel. Jag hörde inte ens det. Jag var helt borta. På kvällen kom mamma ner och hämta mig för hon ville inte att jag skulle ligga där ensam med 40 graders feber plus att jag knappt kunde röra mig utan att jag höll på att kräkas och blev yr.
Igår åkte mormor och jag in till Lund för att de på vårdcentralen var rädda för att det var hjärnhinneinflamtion. Men det var som jag trodde en kraftig halsfluss så nu går jag på pencillin. Inte lika roligt. Så det jag lever på nu är piller och vatten känns det som. Men idag har febern sjunkit till 38 iaf och det är bra. känner mig piggare. Det är bara när jag reser mig som det känns som om någon sticker knivar i mitt huvud och det känns som om jag har spikar i halsen.
Annars är jag väl mest rädd..
Ellinor<3
Körde Oskar sen till tåget i Höör ch jag kände mig inte alls bra, trodde först att det var för att Oskar skulle åka men jag begrepp senare att så var inte fallet. Iaf så skulle jag in på CityGross efteråt och köpa Sofies present och påsar till pappas damsugare. Där inne kändes det som om jag höll på att få pannik, hella jag skakade och det kändes som om alla kolla på mig. Ett tag satte jag mig bara ner på golvet. Låtsades att jag letade efter något på hyllan men igentligen så satt jag sådär för att bli mindre, för att försvinna. När jag väl kom ut i bilen grät jag floder, allt bara flög runder i huvudet. När jag kom hem kändes det som om jag inte fick luft och jag rigde hem. Pappa tyckte att jag skulle komma hem, så jag satte mig i bilen och körde. Jag har nog aldrig kört så sakta hem till Äspinge. Körde i 40-50 istället för 110. Grät hela vägen hem. Väl hemma höll pappa om mig och det kändes så skönt. Vissade sig senare på kvällen att jag hade 39 graders feber.
I måndags åkte jag till psykologen och ärlgt talat ville jag bara där ifrån. Ett tag trodde jag att jag skulle smälla till henne! Vem fan är hon att dömma mig! Jaja, jag får väl ge henne någon chans till.
När jag väl kom hem till lägenheten gick jag och la mig på soffan och somnade. Jag sov så djupt så jag hörde inte att mobilen ringde och Ellinor hade varit nere och knackat på dörren och jag hörde inte det heller. Ida hade skällt argt och inte ens det hörde jag. Mamma blev orolig så hon ringde mormor så hon körde ner till mig och gick n med nyckel. Jag hörde inte ens det. Jag var helt borta. På kvällen kom mamma ner och hämta mig för hon ville inte att jag skulle ligga där ensam med 40 graders feber plus att jag knappt kunde röra mig utan att jag höll på att kräkas och blev yr.
Igår åkte mormor och jag in till Lund för att de på vårdcentralen var rädda för att det var hjärnhinneinflamtion. Men det var som jag trodde en kraftig halsfluss så nu går jag på pencillin. Inte lika roligt. Så det jag lever på nu är piller och vatten känns det som. Men idag har febern sjunkit till 38 iaf och det är bra. känner mig piggare. Det är bara när jag reser mig som det känns som om någon sticker knivar i mitt huvud och det känns som om jag har spikar i halsen.
Annars är jag väl mest rädd..
Ellinor<3
Kommentarer
Trackback
