Gårdagen och glasögon
Igår var jag ju inne Kristianstad för att träffa Emelie och det var trevligt, nästan allt ihop. För mitt när jag gick där inne så blev jag sådär helt kallsvettig. Helt plötsligt kändes det som om alla tittade på mig och som om världen bara krympte runt omkring mig. Tårarna var så nära och jag ville bara gömma mig. Men hur förklarar man för en person som inte alls vet så mycket om en själv att man inte mår bra? Hur säger man att man håller på att tappa greppet utan att människan ska tro att man är helt galen? Men jag lyckades snabbt komma in på ett fick och sätta mig med ryggen emot alla. Och för en stund släppte allt men sakta kröp känslan på mig igen att alla tittar på mig fram igen. Samtidigt som jag sitter där och bara känner för att sjunka genom jorden så ska jag sitta där och prata med min vän precis som om allt var okej. Men som tur är så försvann känslorna efter en stund och jag kunde slappna av och bara ha trevligt. När vi suttit där och fikat ett slag var det ju dax att gå ut igen och åter igen kändes det som om alla tittade på mig. Det är så svårt att förklara men allt blir liksom svart för ögonen och jag vill inget annat än att krypa ner i min säng och bara försvinna. Drömma mig bort.
Men dagen med Emelie var ändå trevlig och jag ser fram emot att träffa henne igen.
Sen när jag satt mig i bilen efter att jag sagt hejdå till Emelie så bestämde jag mig för att ringa Christina och se om jag fick komma bort till henne. För er som inte vet är Christina min mammas faster och den person som jag varit hos mycket, just för att få koppla av. Hon gör mig lugn och är som en stödperson för mig. Brukar kalla henne för min gudmormor eftersom att han är gudförälder till min mamma. Christina har inga egna barn och barnbarn så därför har det blivit så att hon har "tagit" mig som "sitt" barnbarn. Jag är tacksam för att jag har henne för hon lyssnar på mig alltid och verkligen försöker förstå.
I alla fall så ville hon självklart att jag skulle komma och jag var där i flera timmar och bara snackade och skrattade. Jag fick chansen att "kräka" av mig allt skit som jag känner inombords. Efter allt det där var ute så kunde vi sitta och snacka om allt sådant som är härligt i livet.
På kvällen satt jag sedan hemma hos mamma och pappa och jag och mamma snackade om allt. Berättade om allt jag kände och hon bara lyssnade. Fick sådana där varma kramar som gör att alla hemska tankar bara försvinner och jag blir ett litet barn igen. Min mamma är det bästa jag har, mitt största stöd och den person jag ser upp till.
Idag har jag, mamma och mormor ätit lunch på la Cafe i Hörby. Mysigt. Och nu sitter jag och väntar på att Sofie ska sluta skolan för hon ska följa med mig in till Kristianstad för att hämta mina glasögon. Ville inte dit där själv så jag frågade Sofie om hon ville följa med och som vanligt blir hon så glad när hon för följa med mig någonstanns. Det är härligt att ha någon som ser upp till en, fast samtidigt ger det en ett stort ansvar. Jag vill vara den bästa förebild jag kan för henne. Min syster är underbar. Tänk att till hösten börjar hon 7:an. Det känns overkligt. Hon har ju alltid varit den "lilla" och helt plötligt börjar hon bli stor. Galet.
Imorgon börjar jag jobba på ett nytt ställe och det ska bli kul=)
Men dagen med Emelie var ändå trevlig och jag ser fram emot att träffa henne igen.
Sen när jag satt mig i bilen efter att jag sagt hejdå till Emelie så bestämde jag mig för att ringa Christina och se om jag fick komma bort till henne. För er som inte vet är Christina min mammas faster och den person som jag varit hos mycket, just för att få koppla av. Hon gör mig lugn och är som en stödperson för mig. Brukar kalla henne för min gudmormor eftersom att han är gudförälder till min mamma. Christina har inga egna barn och barnbarn så därför har det blivit så att hon har "tagit" mig som "sitt" barnbarn. Jag är tacksam för att jag har henne för hon lyssnar på mig alltid och verkligen försöker förstå.
I alla fall så ville hon självklart att jag skulle komma och jag var där i flera timmar och bara snackade och skrattade. Jag fick chansen att "kräka" av mig allt skit som jag känner inombords. Efter allt det där var ute så kunde vi sitta och snacka om allt sådant som är härligt i livet.
På kvällen satt jag sedan hemma hos mamma och pappa och jag och mamma snackade om allt. Berättade om allt jag kände och hon bara lyssnade. Fick sådana där varma kramar som gör att alla hemska tankar bara försvinner och jag blir ett litet barn igen. Min mamma är det bästa jag har, mitt största stöd och den person jag ser upp till.
Idag har jag, mamma och mormor ätit lunch på la Cafe i Hörby. Mysigt. Och nu sitter jag och väntar på att Sofie ska sluta skolan för hon ska följa med mig in till Kristianstad för att hämta mina glasögon. Ville inte dit där själv så jag frågade Sofie om hon ville följa med och som vanligt blir hon så glad när hon för följa med mig någonstanns. Det är härligt att ha någon som ser upp till en, fast samtidigt ger det en ett stort ansvar. Jag vill vara den bästa förebild jag kan för henne. Min syster är underbar. Tänk att till hösten börjar hon 7:an. Det känns overkligt. Hon har ju alltid varit den "lilla" och helt plötligt börjar hon bli stor. Galet.
Imorgon börjar jag jobba på ett nytt ställe och det ska bli kul=)
Kommentarer
Trackback
