Måndag

Igår var jag och Oskar i Höllviken för att prata med hans mamma och syster och faktist kändes det mycket bra. Känner mig lättad.

Just nu känns det som om jag håller på att falla rakt ner i ett stort svart hål och det känns som om jag går och har tårar i ögonen konstant. Känner bara för att gråta. Jag hatar mig själv på ett sådant plågsamt sätt och det känns som om alla tankar håller på att ta dö på mig. Alla röster och allt skit!

Johanna min underbaraste Johanna, du betyder så mycket för mig. Att veta att du bryr dig känns så skönt. Längtar efter dig<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0