Kli i kroppen

Känns som om jag har myror över hela kroppen.. Bara massa negativa tankar i huvudet.. Imorgon är det psykologen som gäller.. Är nervös som vanligt.. Ah känns som om jag bara babblar en massa strunt när jag är där.. visst, jag tycker han är bra men får jag verkligen något ut av det? Fast jag har inte gått där så länge så det tar kankse lite tid innan jag börjar känna något..vad det nu är jag ska känna?

Längtar tills jag kan beställa min orbi trek! Måste ha den..har blivit besatt av tanken på den maskinen! Äntligen kan jag träna utan att någon ser mig.. Har velat träna länge men eftersom jag inte vågar springa ute bland folk och jag vågar inte gå på friskis och svettis och jag vågar inte gå på gym..varför vågar jag inte? Saken är den att jag får känslan av att alla tittar på mig och tycker jag är kass och äcklig..vet att det är löjligt men för mig är det verkligt.. jag får ågest och jag känner bara för att gråta när jag utsätts för sådant.. Sådana känslor kan jag även få på ofäntliga platser.. Igentligen på alla platser där det vistas många människor.. till och med när jag vistas tillsammans med "nära" människor... pressen blir liksom för stor.. bara mina kusiner, trotts att jag älskar dom högt, kan få mig att må illa av ångest just bara för att jag känner mig mycket mindre värd än dom! Dom är så vackra och så lyckade... Ellinor är den ända jag igentligen kan känna mig riktig trygg med... Hon gör mig lugn och jag kan verkligen vara mig själv med henne... Visst jag tycker hon är så mycket bättre än mig men på något vis känner jag mig inte underlägsen.. Hon får mig att må bra... Vet att hon är rädd för att hon ska påverka mig negativt men det har hon aldrig gjort.. Hon har alltid fått mig att må bättre och stunder då jag varit så ångestfylld och så rädd har hon alltid fått mig att må bättre.. Hon har alltid lugnat ner mig... Ja, Ellinor, jag tackar gudarna (vet att du inte tror på något sådant som gudar men jag gör det haha) var dag för att du alltid funnits vid min sida! Adrig har du lämnat mig! Många har gjort mig illa när jag som mest behövt dom men du har alltid varit där! Är dig evigt tacksam för allt du gjort och gör för mig! Älskar dig!

Rörigt inlägg igen.. men jag måste skriva av mig...

är jag löjligt för att jag önskar att mamma var hemma?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0