Eerised

Har precis kommit hem från jobbet. Är jätte trött och jag orkar inte ens tänka på att jag ska börja imorgon igen klockan 7. Mår rätt kast, allt känns så jäkla jobbigt och tårarna är nära hela tiden! Känner mig så ensam. Visst jag har mina syskon men Sofie har kompis och Emil ska iväg på fest plus att jag inte kan prata med dom om något sådant. Mamma och pappa är ju fortfarande iväg och Oskar saknar jag så grymt mycke. Pratade med honom precis men jag kunde liksom inte få ur mig vad jag känner just nu. Han satt och drack och hade trevligt med ett par kompisar och man vill ju inte störa. Känner mig så ivägen hela tiden! Hatar att känna mig så ledsen hela tiden. Känner mig så äcklig ikväll. Så avskyvärd! Min kropp gör mig spyfärdig! Fan vad jag vill vara i Oskars famn nu och bara gråta och sen bara somna och sova tryggt och länge. Vill skrika ut all smärta jag har inom mig. Kan ingen ingen hjälpa mig? Bara ta bort allt? Inte droga mig med ännu mer mediciner utan ta bort allt! Ta bort all avsky, all ångest och all hopplöshet! Fan fan fan!