Eerised

Det blev inte så mycket fotboll för min del. Drack lite kaffe och sen lästa jag lite ur nya boken. Oskar ringde för en stund sen. Han har så underbart vacker röst. Ska ringa honom när jag kommer hem till lägenheten. Vi bråkade nu i veckan riktigt ordentligt och vi har inte riktigt pratat ordentligt efter det. Vad vi bråkade om vil jag inte gå in på men det var jobbigt. Det är inte så att vi undvikit att prata med varandra men vi har båda haft mycke att göra och har inte riktigt haft tid att snacka ordentligt. Vi har väl gott vidare och är "vänner" igen men det känns aldrig riktigt bra när man inte får pratat ut ordentligt om vad man bråkat om. Sen är det så jäkla svårt att ta det på telefon. Bråket skedde ju också på telefon och det hatar jag. Det blir så mycket missförstånd per telefon eftersom man inte ser människan och kan läsa av dennes känslor. Jag är en sådan person som säger väldigt dumma saker när jag blir riktigt arg, sådana som jag sen ångrar. Jag kan låta väldigt kall och precis som om jag inte bryr mig ett piss om den andras känslor och tankar. Jag vet att jag har rätt helt enkelt och jag vägrar böja mig eller vad man ska säga. Envis som en åsna! Det är Oskar också och han är ju också en mästare på att säga saker som sårar mig. Men nu har jag bestämt mig för att inte ta upp det vi bråkade om igen. Jag ska helt enkelt skita i allt, han får lösa det som han vill och fixar han inte det så skiter jag i det också.. eller igentligen gör jag inte det, jag vill ju att han ska ha det bra men jag kommer inte säga något om det iaf...

Jaja, alla människor bråkar ju då och då och jag och Oskar kan starta ett tredje världskrig ibland mot varandra just p.g.a att vi båda är så envisa och båda är väldigt "stolta". Men vi har alltid lyckats lösa våra problem på ett eller annat sätt och det tror jag är för att vi älskar varandra så otroligt mycke och vill verkligen vara med varandra. Oskar är den första som någonsin har fått mig att känna mig vacker för några sekunder. Jag kan till och med känna mig sexig ibland! Sen är Oskar den första av mina pojkvänner som jag kännt verkligen har respekterat mig och förstått mig eller ska jag säga verkligen velat förstå mig. För jag tror inte alltid han förstår varför jag gör på vissa sätt tex. varför jag gör mig själv illa eller något liknande. Men det kan jag inte begära av honom eftersom jag inte själv vet varför...

Just nu är jag rätt inne i mig själv och hur jag mår att jag kanske inte lägger märke till hur andra mår. Jag menar Oskar mår inte alltid bra han heller dels kanske för att jag inte mår bra och han är orolig för mig och han känner sig inte sjäv på topp iheller, plus att han har problem med sin pappa. För övrigt så blir jag bara så förbannad när jag tänker på hans pappa. Han sumpar verkligen alla chanser för att det ska funka mellan honom och Oskar. Ja även Oskars syskon gör han illa. Ibland skäms jag över att jag är så inne i mig själv och inte orkar finnas där så mycket för Oskar som jag borde. Men vad ska jag göra? Jag känner ständigt ångest. Mitt självhat är så starkt att jag knappt kan tänka på annat än det just nu. Jag hoppas Oskar står ut med det ett tag till.. Jag går ju och får hjälp men någonstanns inom mig finns det en liten röst som säger att jag inte vill ha hjälp och den ställer till det för mig. Men om inte för min skull så för Oskars och vårt förhållande vill jag bli bättre. Jag har aldrig brytt mig om mig själv men när någon annan kommer till skada p.g.a mig vill jag försöka göra allt för att göra den personen gott igen.

Jaja det var lite tankar från mig denna sena kväll.. säkert lite rörigt men i min hjärna är det rörigt just nu..

Bjuder på en härlig låt med AC/DC: "Whole lotta Rosie".