Eerised

Hur tar man tag i sig själv? Känslan jag har inom mig just nu håller på att ta isönder hela mig.. Jag orkar inte med att ha det så här men orkar samtidigt inte att ta tag i det heller. Är grymt tacksam att jag har två underbara arbetskamrater som just nu har lyssnat mycke på mig. Dom fick komma in i min lägenhet där jag just nu inte vill släppa in någon, just bara för att jag vet att dom inte skulle dömma mig. Dom vet att jag just nu inte orkar med något och att jag just nu låter allt falla isönder där hemma. Jag sattsar all min energi på jobbet vilket jag trivs på så tro inget annat.

Just nu vill jag bara avskärma mig från alla. Bara vara med min familj och inte någon annan.. Hundarna och familjen... Jag orkar inte vara social längre och bara hur jag sjunker och sjunker undan från allas uppmärksamhet. För ärligt talat vem har verkligen tagit sig tid med mig den senaste tiden. Det är inte det att jag kanske vill prata men jag vill bara kunna sitta tyst med någon utan att det känns konstigt.. Någon som verkligen är där för mig och inte är hos mig för att jag ska lyssna på dom. Jag är trött på att alltid vara den som lyssnar och ger råd..

Varför kännns det som om ingen verkligen hör mig? Som om ingen riktigt ser mig? Har känt så så länge jag kan minnas och kommer jag alltid känna så? Kommer det alltid vara så att jag kommer i andra hand? Kommer det alltid vara så att folk i min närhet alltid kommer suga ut all min energi bara för att själva få synas?

Jag har alltid känt mig mindre värd än alla mina vänner. Mina första vänner var mina kusiner. Och det är väl dom jag har kunnat lite på men jag har alltid känt mig mindre värd än dom, som en loser i närheten av dom. Jag har aldrig riktigt kunnat hitta min plats bland dom. Vad det är som gör mig speciell. Emelie hon som är så framåt och har lätt för att prata med alla, Jessica hon som vågar och alltid på något sätt lyckas klara sig och som kan charma alla, Joanna som är så vacker och som alla vill vara vän med, Ellinor som är den mest underbaraste människan och som alla tycker om för att hon aldrig gör sig till och är sig själv och Julia med den alltid lika starka rösten och som ingen sätter sig på. Men vem är jag? Kommer jag någonsin tycka att jag duger och våga synas utan att känna mig dum och ivägen?

Sen har jag varit riktigt otrevlig mot Oskar idag men orkar faktist inte riktigt bry mig vilket känns för jävligt..  Jag är för stolt för att be om ursäkt tyvärr...