Eerised

irriterad.. Irriterad på allt och alla... Mår inte alls bra.. Hatar mig själv, min kropp som in i hoppsan.. Det sjuka är att jag är extremt rädd för mat och samtidigt så tröstar jag mig med den! Jag kan liksom inte sluta! Sen skäms jag för att jag inte gjort min uppgift som jag skulle gjort till idag och visa behandlaren.. Men jag orkar inte.. Jag kommer ingen vart och just nu är den som känner mig bäst långt här ifrån.. och jag saknar henne så extremt.. Mamma hjälper mig också så gott hon kan men kunde inte följa med till behandlaren idag.. jag ville det så gärna för ibland får jag inte ut alla känslor när jag sitter där..får inte fram mina åsikter heller ibland.. bara sitter och nickar.. eller bölar..

Sen blir det inte bättre av att någon sitter och påpekar vad jag äter och lägger sig i hela tiden..jag blir så fruktansvärt sårad av det trotts att jag bara skrattar bort det eller helt går in i mig själv..

skit..