Mycket om massa...
Ja, var ska jag börja? Kan börja med idag. Dagen börjad med ångest över att behöva gå upp. Mamma ringde och lyckades få upp mig.. Kvart över 11 var jag och klippte mig hos världens bästa frisör Malin! Hon har "Hår kompaniet" i Hörby och har även öppnat en ny salong i Malmö. Finns ingen bättre än henne. Har prövat många men har aldrig blivit nöjd ho någon annan än hos Malin. Malin är en vän till familjen och hon har känt mig sedan jag föddes. Hon vet precis hur jag vill ha det och jag betalar hellre lite mer pengar och får precis hur jag vill ha det än att betala lite och aldrig bli nöjd.
Efter klippningen körde jag och handla.. sen gick akllt snett i några timmar... ångesten avbröts av att telefonen ringde och det var kära Ulrika på mitt jobb som skrek efter hjälp hehe... fick alltså hoppa inoch jobba ikväll... blev lite stressigt för jag skulle först iväg till Eslöv ocg träffa sjukgymnasten innan jag kunde komma till jobbet... Hos sjukgymnasten gick det riktigt bra.. gjorde övningar som fick svetten att rinna men stressen släppte och allt kndes faktist bra när jag kom till jobbet.. och på jobbet har det varit bra trotts en del insidenter.. jobbar ju med världens bästa Eva:) Teiwaz uppfödare by the way:) Hon ska nog ha en kul till nästa år.. kuligt..
Igår var jag hos min behandlare och jag kände väl att jag ljög för henne men det var absolut inte min dag igår. Hade känslan av att jag när som helst skulle börj gråta under hela dagen. Iaf så när jag kom ut ifrån kliniken så gick jag och satte mig i bilen och bara lät tårarna rinna.. kom på idén om att köra till Bosjökloster för att rensa tankarna. Min morfar var trädgårdsmästare där och jag älskar det stället. Jag känner mig fri där och ett lugn som jag inte kan beskriva. Gick där i trädgården och kom på mig själv att gå och önska att jag skulle se en skymt av morfar där. Det är barnsligt jag vet, men ibland tror jag att allt hade varit så mycket bättre om han hade levt. Jag tror att han hade fått allt det "onda" att försvinna. Han hade fyllt det där tomma hålet inom mig. Jag var hans lilla tös, hans ögonsten!
Jag grät lite när jag gick där också. Varför togs han ifrån mig? Varför är det så orättvist? Jag tillät mig själv att tänka sådär för en stund innan jag samlade mig och började fotografera lite. Tänkte på dom ljusa stunderna istället.. Innan jag stack där ifrån ställde jag mig och tittade på roserna en lång stund. Rosen var min morfars favoritblomma och han vårdade verkligen dom ömt. Rosorna som står där är min morfars. En liten del av honom finns där. Han älskade sitt jobb och hn var väldigt omtyckt där. Det har funnits flera artiklar i tidningar om hans jobb där. Min morfar, "Rosenmästaren på Bosjökloster"! Jag är så stolt över att han var eller är min morfar! Jag skulle ge vad som helst för att få ha honom hos mig och kanske är han det... jag kan iaf hoppas.. vill tro att han gav mig lite stöd där igår på älskade Bosjökloster.
Det mysigaste är ändå den "Tusenåriga Eken". Att ställa sig inuti den är magiskt och blunda och du färdes tusen år tillbaka i tiden!
Efter klippningen körde jag och handla.. sen gick akllt snett i några timmar... ångesten avbröts av att telefonen ringde och det var kära Ulrika på mitt jobb som skrek efter hjälp hehe... fick alltså hoppa inoch jobba ikväll... blev lite stressigt för jag skulle först iväg till Eslöv ocg träffa sjukgymnasten innan jag kunde komma till jobbet... Hos sjukgymnasten gick det riktigt bra.. gjorde övningar som fick svetten att rinna men stressen släppte och allt kndes faktist bra när jag kom till jobbet.. och på jobbet har det varit bra trotts en del insidenter.. jobbar ju med världens bästa Eva:) Teiwaz uppfödare by the way:) Hon ska nog ha en kul till nästa år.. kuligt..
Igår var jag hos min behandlare och jag kände väl att jag ljög för henne men det var absolut inte min dag igår. Hade känslan av att jag när som helst skulle börj gråta under hela dagen. Iaf så när jag kom ut ifrån kliniken så gick jag och satte mig i bilen och bara lät tårarna rinna.. kom på idén om att köra till Bosjökloster för att rensa tankarna. Min morfar var trädgårdsmästare där och jag älskar det stället. Jag känner mig fri där och ett lugn som jag inte kan beskriva. Gick där i trädgården och kom på mig själv att gå och önska att jag skulle se en skymt av morfar där. Det är barnsligt jag vet, men ibland tror jag att allt hade varit så mycket bättre om han hade levt. Jag tror att han hade fått allt det "onda" att försvinna. Han hade fyllt det där tomma hålet inom mig. Jag var hans lilla tös, hans ögonsten!
Jag grät lite när jag gick där också. Varför togs han ifrån mig? Varför är det så orättvist? Jag tillät mig själv att tänka sådär för en stund innan jag samlade mig och började fotografera lite. Tänkte på dom ljusa stunderna istället.. Innan jag stack där ifrån ställde jag mig och tittade på roserna en lång stund. Rosen var min morfars favoritblomma och han vårdade verkligen dom ömt. Rosorna som står där är min morfars. En liten del av honom finns där. Han älskade sitt jobb och hn var väldigt omtyckt där. Det har funnits flera artiklar i tidningar om hans jobb där. Min morfar, "Rosenmästaren på Bosjökloster"! Jag är så stolt över att han var eller är min morfar! Jag skulle ge vad som helst för att få ha honom hos mig och kanske är han det... jag kan iaf hoppas.. vill tro att han gav mig lite stöd där igår på älskade Bosjökloster.
Det mysigaste är ändå den "Tusenåriga Eken". Att ställa sig inuti den är magiskt och blunda och du färdes tusen år tillbaka i tiden!
Kommentarer
Trackback
