Eerised

...It's how I feel whenever you aint there....


Nu har jag varit och lämnat Oskar i Åstorp... Känner mig helt tom men ändå lugn på något vis... Jag har gått omkring länge nu med något som ätit upp mig inifrån och idag när jag och Oskar låg och myste i sängen släppte jag för första gången ut den känslan.. Jag har varit så spänd och "puttat" bort precis alla, särskilt Oskar... Men nu låg jag där på hans nakna bröst och grät.. Jag grät på ett sätt som jag inte gjort på länge.. så förtvivlat... men det var så skönt att få göra det.. släppa ut alla känslor som äter upp mig.. hans armar runt omkring och hans kyssar gjorde mig så trygg... så trygg har jag inte känt mig på länge... Han sa inte så mycke men hela hans kropp sådär nära min tröstade mig på ett sätt som han aldrig tröstat mig förut. Hans hjärtslag slog ikapp med mina..ja, jag tror vi var varkligen "ett" den stunden..  Jag grät så hela hans bröst var helt blött men han brydde sig inte.. Han lät mig gråta ut... så tacksam för det.... och gud vad jag älskar honom! Visst jag kan vara så trött på honom ibland och jag skulle kunna strypa honom men ingen människa har någonsin kommit så nära mig förut som han.. Jag ser faktist min framtid hos honom... att vara utan honom är som att leva utan luft.. när jag är med honom känner jag mig som en vacker delfin i öppna havet... så frioch så lycklig.. men när han inte är hos mig känns det som om jag ligger på en strand och torkar ut och "skippar" efter luft precis sådär som valar gör när dom råkat komma upp på land... långsamt kvävs jag av min egna storlek och vikt... Ja, kärleken till honom är livsviktig för mig.. Hans kärlek är så underbar.. det är den som gör att jag andas...