Eerised

Nu har mormor Ellen fått den sista vilan. Begravningen var jätte fin, mina tårar rann men jag tror att vart ända öga blev lite vått när vi tog avsked av henne. Emil och Oskar blev dom jag fick luta mig mot. Grät så när kistan fördes in i bilen och Emil fick hålla om mig. Kändes bra att bli tröstad av sin lillebror.
På kyrkogården när vi skulle gå fram och slänga ner blomman brast allt. Att se farmor så ledsen gjorde ont. Tur att Emelie var där och höll om henne. Att själv slänga ner blomman kändes så jobbigt, sista gången jag får "se" dig. Imorgon ska jag gå upp på graven och kolla på alla blommor.

På minnesstunden höll farmor ett sådant fint tal och även farmor och Nisses kusin höll ett fint tal. Jag passade också på att säga några ord. Berättade om mitt finaste minne och det kändes skönt även om jag skakade i hela kroppen. Men det var det sista jag kunde göra för mormor Ellen.