Bellas lullaby
Har inte sett filmen twilight än, men borde kanske göra det.. Alla säger ju att den är så bra.
Iaf så sitter jag och lyssnar på en låt där ifrån "Bellas lullaby" tror jag den heter. Är inte säker faktist. Älskar Pianomusik! Så vackert, just denna låten låter så sorglig, sorgligt vacker. Jag spelade piano i några år men tyvärr förlorade jag intresset när vi bytade pianolärare. Lena som jag hade innan hon inspirerade verkligen mig och jag ville bli lika duktig som henne. Hon fick tinitus och kunde inte fortsätta som pianolärare vilket måste varit ett hårt slag mot henne. Jag skulle vilja plocka upp mitt pianospelande igen, men har ju inget piano längre. Det står hemma hos mamma och pappa och är alldeles för tungt att flytta hit. Och vart skulle jag ha det?
Igentligen började jag inte spela piano för min egen skull, jag ville spela gitarr. Men för att jag ville synas och duga i dina ögon valde jag att spela piano. Tyvärr så blev det inte bättre, jag kände mig ändå inte duktig i dina ögon och jag gör det fortfarande inte. Mina kusiner var alltid bättre och jag fick aldrig riktigt lysa och jag får det fortfarande inte. Det känns som om jag inte duger, som om du inte ser mig. Det som tidigare kom som tårar kommer nu som ilska tyvärr. Men vissa stunder, stunder som den här kommer den där sårade flickan fram. Den där lilla flickan som aldrig duger i dina ögon. Det där hårda skalet som hon har byggt upp med åren försvinner vissa stunder, stunder som den här då hon lyssnar på vacker pianomusik och minns.
Lena fick mig att ändå älska att spela piano men det försvann sen när hon slutade. Men på senare tid har jag haft sådan där kli i fingrarna igen. Kanske kan övertala mamma att få låna keyboarden även om det inte är alls samma känsla som att spela på ett riktigt piano... skapa musik.. spela med Oskar?
Hur mycket jag än försöker att hata dig så kan jag inte, för jag älskar dig! Oskar säger åt mig att strunta i det men jag kan inte.. Pappa säger åt mig att säga rakt ut vad jag tycker och tänker om dig men jag kan inte, vågar inte, jag är inte så stark än.. Mamma säger inte så mycket, för vad ska hon säga igentligen? Det ända hon kan göra är att trösta mig när du gjort mig illa... du menar det säkert inte, för du är ingen elak människa, bara fruktansvärt egotrippad och bitter. Jag vill bara duga i dina ögon! Kan jag inte någon gång få lov att vara speciell i dina ögon?
En liten flicka lever inom mig, en ledsen lite flicka som bara vill ha lite kärlek och omtanke!
Iaf så sitter jag och lyssnar på en låt där ifrån "Bellas lullaby" tror jag den heter. Är inte säker faktist. Älskar Pianomusik! Så vackert, just denna låten låter så sorglig, sorgligt vacker. Jag spelade piano i några år men tyvärr förlorade jag intresset när vi bytade pianolärare. Lena som jag hade innan hon inspirerade verkligen mig och jag ville bli lika duktig som henne. Hon fick tinitus och kunde inte fortsätta som pianolärare vilket måste varit ett hårt slag mot henne. Jag skulle vilja plocka upp mitt pianospelande igen, men har ju inget piano längre. Det står hemma hos mamma och pappa och är alldeles för tungt att flytta hit. Och vart skulle jag ha det?
Igentligen började jag inte spela piano för min egen skull, jag ville spela gitarr. Men för att jag ville synas och duga i dina ögon valde jag att spela piano. Tyvärr så blev det inte bättre, jag kände mig ändå inte duktig i dina ögon och jag gör det fortfarande inte. Mina kusiner var alltid bättre och jag fick aldrig riktigt lysa och jag får det fortfarande inte. Det känns som om jag inte duger, som om du inte ser mig. Det som tidigare kom som tårar kommer nu som ilska tyvärr. Men vissa stunder, stunder som den här kommer den där sårade flickan fram. Den där lilla flickan som aldrig duger i dina ögon. Det där hårda skalet som hon har byggt upp med åren försvinner vissa stunder, stunder som den här då hon lyssnar på vacker pianomusik och minns.
Lena fick mig att ändå älska att spela piano men det försvann sen när hon slutade. Men på senare tid har jag haft sådan där kli i fingrarna igen. Kanske kan övertala mamma att få låna keyboarden även om det inte är alls samma känsla som att spela på ett riktigt piano... skapa musik.. spela med Oskar?
Hur mycket jag än försöker att hata dig så kan jag inte, för jag älskar dig! Oskar säger åt mig att strunta i det men jag kan inte.. Pappa säger åt mig att säga rakt ut vad jag tycker och tänker om dig men jag kan inte, vågar inte, jag är inte så stark än.. Mamma säger inte så mycket, för vad ska hon säga igentligen? Det ända hon kan göra är att trösta mig när du gjort mig illa... du menar det säkert inte, för du är ingen elak människa, bara fruktansvärt egotrippad och bitter. Jag vill bara duga i dina ögon! Kan jag inte någon gång få lov att vara speciell i dina ögon?
En liten flicka lever inom mig, en ledsen lite flicka som bara vill ha lite kärlek och omtanke!
Kommentarer
Trackback
