Eerised

Det är sjukt vad jag drömmer mycket nu för tiden. Eller man drömmer ju alltid men den senaste tiden kommer jag ihåg så mycket från mina drömmar. Jag tror att mina drömmar försöker säga mig något men jag vet inte vad tyvärr, inte än.. Någon mer än jag som tror på sanndrömmar? Har själv upplevt en hel del.. men inget slår min bror. När Emil var liten så kunde han börja gråta mitt i en lek eller vad som helst och utbrista: "Detta har jag drömt" Han tyckte det var väldigt obehgligt och detta hände väldigt ofta! Jag kommer särskillt ihåg en gång när vi åkte bil förbi "Lågprist" och över bron mot kyrkan i Hörby. Emil börjar gråta och ingen fattar varför och till slut säger han: "Hon var med i min dröm och hon var inte snäll", han pekade på en kvinna som gick över bron då och hon såg faktist elak ut. Han berättade om allt som hade hänt drömmen, han var där ensam med den där kvinnan just på den där bron vi precis kört över. Vet inte om Emil fortfarande upplever sådant här, han pratar aldrig om det längre..

Själv har jag också upplevt lite sanndrömmar men inte av det slaget som Emil, utan det har aldrig känts obehagligt för mig. Eller jag ska aldrig säga aldrig för någon gång har det väl känts väldigt konstigt..

För några nätter sedan drömde jag att jag fick en dotter. En mycket vacker flicka och jag var jätte lycklig, men helt plötsligt förvandlades denna flicka till en docka och ingen trodde på mig att hon faktist inte var en docka utan att jag verkligen hade fått barn.. Inte ens Oskar trodde på mig. Helt plötsligt var jag ett litet barn igen med den där dockan och jag spärrades in på ett sjukhus och ingen lyssnade på mig, alla bara gick förbi mig..

Kändes helt sjukt när jag vaknade. Först var allt så underbart och sen togs allt ifrån mig.. Tänk om det betyder något? Klart det betyder något.. Men vad?

Nä, nu ska jag ut och gå med hundarna=)

pusspuss