tillbaka?
Hade jätte mysigt med Angelica idag i Lund! Härligt att se henne igen efter så många år! Men det kändes precis som förut när vi var små och fnittrade som bara små osyldiga flickor kan...
Åren går och man förändras, men gud vad jag önskar att allt kunde vara som förut.. Fast allt jag gått igenom har väl bara gjort mig starkare, jag hoppas det iaf.. Dom lärde säger ju så, att ur varje motgång kommer något gott.. Jag vet inte om det stämmer.. Jag har förlorat så mycket! Jag förlorade min bästa vän och med henne försvann även en del av mig och en del av min trygghet. Hon försvann i den där åldern då man är som mest känslig! Och gud vad jag har hatat henne för det men med åren har jag slutat hata, jag har fattat hon var säkert lika förvirrad som jag var då om inte mer. Att vi nu har fått kontakt igen gör mig så glad, det är ju det jag önskat och drömt om i så många år, allt blir väl bra nu? Men samtidigt är jag så fruktansvärt rädd! Tänk om allt blir så fel, tänk om jag gör fel igen! Något gjorde jag ju fel förra gången, tänk om jag gör det igen? Jag vill bara att det ska vara som förr! Då det var du och jag mot världen! Jag ska inte ljuga, för mig så dog du, när vår vänskap dog så dog du för mig. Det var lättare så.. Men den där fina flickan som jag kände, hon finns nog fortfarande kvar inom dig verkar det som! Inget kan bli som förut men det kanske kan bli så nära som det bara kan bli.. Jag har aldrig slutat hoppats iaf..
Jag är på sådant där snyft humör idag som ni kanske märker. Jag behöver bli kramad och ska snart gå och bli ompysslad av Oskar för han känner det nog på sig att jag behöver det.. Vi ska nog ut på fredag och jag håller på att övertala honom att han ska dansa med mig. Under våra 4 år tror jag vi kan räkna dom gånger vi har dansat på en hand. Om man inte räknar med dom gånger vi har rockat loss som idioter till någon konsert eller något liknande.. Nu menar jag en sådan där mysig tryckare! Men min man är inte mycke för sådant, men något kan han väl göra för sin kvinna? Eller?
Usch vad gråtmild jag är idag!
Åren går och man förändras, men gud vad jag önskar att allt kunde vara som förut.. Fast allt jag gått igenom har väl bara gjort mig starkare, jag hoppas det iaf.. Dom lärde säger ju så, att ur varje motgång kommer något gott.. Jag vet inte om det stämmer.. Jag har förlorat så mycket! Jag förlorade min bästa vän och med henne försvann även en del av mig och en del av min trygghet. Hon försvann i den där åldern då man är som mest känslig! Och gud vad jag har hatat henne för det men med åren har jag slutat hata, jag har fattat hon var säkert lika förvirrad som jag var då om inte mer. Att vi nu har fått kontakt igen gör mig så glad, det är ju det jag önskat och drömt om i så många år, allt blir väl bra nu? Men samtidigt är jag så fruktansvärt rädd! Tänk om allt blir så fel, tänk om jag gör fel igen! Något gjorde jag ju fel förra gången, tänk om jag gör det igen? Jag vill bara att det ska vara som förr! Då det var du och jag mot världen! Jag ska inte ljuga, för mig så dog du, när vår vänskap dog så dog du för mig. Det var lättare så.. Men den där fina flickan som jag kände, hon finns nog fortfarande kvar inom dig verkar det som! Inget kan bli som förut men det kanske kan bli så nära som det bara kan bli.. Jag har aldrig slutat hoppats iaf..
Jag är på sådant där snyft humör idag som ni kanske märker. Jag behöver bli kramad och ska snart gå och bli ompysslad av Oskar för han känner det nog på sig att jag behöver det.. Vi ska nog ut på fredag och jag håller på att övertala honom att han ska dansa med mig. Under våra 4 år tror jag vi kan räkna dom gånger vi har dansat på en hand. Om man inte räknar med dom gånger vi har rockat loss som idioter till någon konsert eller något liknande.. Nu menar jag en sådan där mysig tryckare! Men min man är inte mycke för sådant, men något kan han väl göra för sin kvinna? Eller?
Usch vad gråtmild jag är idag!
Kommentarer
Trackback
