Tankar och på kanten

Jag har spenderat två kvällar nu med att titta på Harry Potter filmer! Jag älskar verkligen böckerna och filmerna är också mycket bra, dock inte i närheten så bra som böckerna.

Jag har tänkt en del också ikväll. Jag håller på att starta något nytt och jag är stolt över mig själv över vad jag lyckats med. Jag har lyckats med så mycket och ändå arbetat i motvind hela tiden. Jag sitter här i en lägenhet som jag älskar med mina två underbara vovvar och jag är sambo med killen jag alltid velat ha. Jag tänker inte sitta här och skriva vad lyckats med för det går inte beskriva.. Det är något man måste känna och det är bara jag som kan känna det.

Stod och tittade på kortet på dig. Det som hänger på kylskåpet. Jag ville så gärna att du skulle titta tillbaka på mig och jag ville hoppa in i det där fottot och sitta i ditt knä. Jag vill så gärna vara dig nära, lära känna dig bättre, inte bara ha vackra minnen som säkert med åren har blivit väldigt förskönade. Det har gått så många år och ändå kan jag fortfarande gråta så hjärtskärande när jag tänker på dig. När du dog förstod jag nog inte riktigt att du skulle vara borta alltid, jag var så liten då. Med åren har jag fattat att jag aldrig kommer att få se dig igen bara i mina drömmar. Men några av de sista orden du sa var att du skulle hem till "Klockaregården", kanske visste du något då som bara de som precis står på kanten mellan livet och "döden" vet. Kanske vi ses igen, jag hoppas så på det! Kanske är jag åter den där blonda lilla tösen om alltid sprang i trosor för hon var så varm, kanske är jag åter där i din och mormors trädgård och leker med dig. Kanske får jag höra hur du visslar "blott en dag". Varför fick du inte vara kvar hos mig? Jag kommer aldrig förstå det.. Det finns så mycket jag vill fråga dig om.. Jag hoppas att du hade varit stolt över mig, jag bär dig alltid med mig..

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0