pappa
På vägen till jobbet nu på morgonen så hittade jag en skiva i bilen med Ted Gärdestad. Sådan där mysmusik. När låten "Jag vill ha en egen måne" kom jag och tänka på när jag bodde hemma och pappa och jag alltid bråkade.. Jag brukade lyssna på denna då och gråta. Allt jag ville var att han skulle förstå, att han skulle krama mig. Att han skulle sluta kalla mig saker. Jag ville så gärna duga åt honom.. Idag har vi en bra relation och jag får ofta kramar av honom, han har till och med tröstat mig när jag hade en ångestattack.. Men jag tror att dom där åren då det var dåligt mellan oss alltid kommer sitta där och skava i mitt hjärta.. Men jag älskar honom och jag vet att han älskar mig, han har bara så svårt för att visa det. Han visar sällan känslor.. Första gången jag såg honom "svag" var när vår hund Laidy dog. Jag har aldrig hört någon gråta sådär hjärtskärande.. Vad det måste vara hemskt att alltid hålla tillbaka sina känslor, att alltid ha på sig en hård "mask". Älskade pappa..
Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar.
Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner,
när man har mist sin vän.
Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.
Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara,
hur jag känner mig.
Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera,
att någonting är svårt.
Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.
