Känn det jag känner! Snälla!
Kursen var faktist riktigt trevlig! Jag var väldigt negativ men jag hade det bra och det var intressant.
Men nu när jag kom hem bröt jag ihop totalt! Just nu är det bara för mycke! Eva, min arbetskamrat, såg det på mig idag. "Jag såg det direkt att det var något." Visst är det skönt att höra att folk ser det men samtidigt är det lite skrämmande.. här går jag och vill visa mig stark för jag vill inte få massa frågar som jag inte kan svara på. Jag kan alltså inte kontrollera mitt kroppsspråk så mycket som jag trodde att jag kunde..
Iaf när jag kom hem idag, trött och sliten möts jag av Oskar som kysser mig och säger: "Har du rökt nu igen?!
Det låter inte farligt men för mig blev det för mycket! Fan jag kan inte göra något rätt! Så jag började storböla! Låter skitlöjligt jag vet, men jag blir så trött på att hela tiden få kommentarer på vad jag gör. Jag vet att jag gör fel, jag vet att ni säger det bara för att bry er och jag vet att Oskar älskar mig och inte menade något illa men när man ständigt går och trycker ner sig själv så till slut blir det för mycket helt enkelt. Då räcker det med något litet och allt brister. Som tur är tror jag att Oskar förstår även om han nog blev lite chockad över att jag reagerade så.. Eller han försöker förstå men som han själv säger ibland så går det inte alltid. Och jag vet att jag inte kan begära det heller. Men ibland vill man bara att alla ska förstå eller rättare sagt få känna precis det jag känner för jag kan inte sätta ord på min ångest, mitt mående.
(Självklart vill jag inte att man ska känna så som jag gör alltid men bara för en kort sekund få uppleva världen så som jag gör, gå i mina skor för en dag..)
Men nu när jag kom hem bröt jag ihop totalt! Just nu är det bara för mycke! Eva, min arbetskamrat, såg det på mig idag. "Jag såg det direkt att det var något." Visst är det skönt att höra att folk ser det men samtidigt är det lite skrämmande.. här går jag och vill visa mig stark för jag vill inte få massa frågar som jag inte kan svara på. Jag kan alltså inte kontrollera mitt kroppsspråk så mycket som jag trodde att jag kunde..
Iaf när jag kom hem idag, trött och sliten möts jag av Oskar som kysser mig och säger: "Har du rökt nu igen?!
Det låter inte farligt men för mig blev det för mycket! Fan jag kan inte göra något rätt! Så jag började storböla! Låter skitlöjligt jag vet, men jag blir så trött på att hela tiden få kommentarer på vad jag gör. Jag vet att jag gör fel, jag vet att ni säger det bara för att bry er och jag vet att Oskar älskar mig och inte menade något illa men när man ständigt går och trycker ner sig själv så till slut blir det för mycket helt enkelt. Då räcker det med något litet och allt brister. Som tur är tror jag att Oskar förstår även om han nog blev lite chockad över att jag reagerade så.. Eller han försöker förstå men som han själv säger ibland så går det inte alltid. Och jag vet att jag inte kan begära det heller. Men ibland vill man bara att alla ska förstå eller rättare sagt få känna precis det jag känner för jag kan inte sätta ord på min ångest, mitt mående.
(Självklart vill jag inte att man ska känna så som jag gör alltid men bara för en kort sekund få uppleva världen så som jag gör, gå i mina skor för en dag..)
Kommentarer
Trackback
