Eerised

Nu ska jag skriva ett inlägg. Jag sätter igång musik. 3 doors down. Onödig fakta..

Jag började röka "på riktigt" efter jag gått ut gymnasiet. Jag hade nästan precis fått antidepressiva. Allt snurrade i huvudet. Jag fick lugnande tabletter men dom gjorde mig bara trött och slö, och jag somnade. Funkar inte så bra dock när man ska jobba eller hur. Det var redan kaos i huvudet och tänk då vad ett par lugnande tabletter kan göra med en. Jag gick som en zoombie ibland, mer än vanligt då.

Jag var på en fest, kommer ihåg var och hos vem men det vill jag inte gå in på. Jag hade precis fått en starkare dos av de antidepressiva och sprit och sådana tabletter är kanske inte alltid det bästa(plus lite lugnande). Jag drack som ett svin, vilket jag brukar göra men denna gången p.g.a den höjda dosen som min kropp inte vant sig vid så blev det lite mer klurigt i skallen. Från att ha roligt som jag brukar ha när jag dricker alkohol och fly verkligheten och mina bekymmar så blev allt svart inom mig och jag kände hur paniken började komma. Jag gick ut från stället och fick syn på en kille(vem säger jag inte) som stod och röka. Jag var arg och kände hur jag blev på "bråkigt" humör. Jag gick, eller snarare rangla fram till denna killen och tog hans cigg från honom och ställde mig framför honom och rökade hans ciggarett. Han brydde sig inte. Han bara tog upp en ny, tände den och tog ett blåss. Jag blev paff. Där stod jag och skulle få igång bråk för, ja för vilken anledning? Vad tänkte jag igentligen? Skulle jag föra över min olycka på honom istället? Jag vet inte..

Jag vände mig om och stod för mig själv. Andades in röken, njöt av varje bloss jag tog. Från att allt varit klurigt i huvudet så blev jag lugn. När den ciggen var slut bad jag om en ny från den där killen. Jag fick det och han gick in och jag stod där helt själv och kände hur lugn jag var. Något yr men ändå lugn.

Det är konstigt att jag minns det så väl trotts fyllan men denna händelsen sitter i skallen. Jag minns inte vad jag gjorde innan precis och jag minns inte vad jag gjorde efteråt, minns inte hur jag/vi kom hem, men jag minns den stunden.

Cigaretter är inte bra, det vet vi alla, men för mig blev dom viktiga efter den stunden. Var gång jag kände paniken öka, istället för att ta en lugnande eller få en ångestatack så tog jag en cigg. Det hjälpte inte alla gånger men de flesta. Istället för att ta en lugnande och bli trött, istället för att göra mig själv illa eller bara gråta och skrika, så tog jag en cigg och kunde efter det fortsätta. Visst det skadar mig också om man ser långsiktigt men den har räddat mig i nuet många gånger. Idag är jag beroende och långt ifrån varje cigg tar jag för att lugna mitt inre.
Jag ska sluta, men inte än.. Men jag ska.. Typiskt en rökare att säga så? Ja det är det men en sak är säker och det är att dagen då jag bestämmer mig för att skaffa barn då är det finito med dom där pinnarna. Kanske blir det innan, vem vet.

Ciggen ger mig energi att orka eller bara att "hänga kvar". Sjukt, jag vet, men vad ska jag göra åt det?
Vet inte varför jag skriver detta..