Älskade farfar<3
Min farfar finns inte längre. Det känns overkligt. Även om man visste att det skulle hända förr eller senare så är det ändå så svårt att acceptera. Men nu kan farfar springa igen, nu slipper han vara fast i en rullstol. Nu kan han springa uppe i himlen med sin karta och sin kompass, göra det han älskade.
Vi var alla där hos honom i onsdags. Han behövde inte vara ensam. Vi pratade en massa och skrattade en hel del mellan tårarna. Jag hoppas han hörde oss, att han iaf kände att vi var där.
Igår, torsdagen den tjugonde januari 2011, tog han sist sista andetag. Alla vi 10 barnbarn har så fina minnen att ta med oss, vår fina farfar/morfar<3
Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Är du här hos mig nu?
