En flickas berättelse..2
Scars are souvenirs you never lose, the past is never far..
Helgen innan jag skulle börja gymnasiet så låg jag ute på vår stuttsmatta i trädgården. Jag grät, jag var rädd. Tänk om allt skulle bli precis som förra gången jag började en ny skola. Jag hade varit helt "omöjlig" att ha med att göra ett tag och mamma ville prata med mig. Jag märkte inte att hon närmade sig stuttsmattan och att hon hörde mig snyfta. Hon frågade mig vad det var med mig och jag bara explodera. All ångest som jag känt under sommaren bara flög ur mig. Jag skrek: "Ni fattar inget! Allt kommer gå åt helvete! Ingen kommer tycka om mig! Ingen kan tycka om mig!" Mamma bara stod där. Hon visste väl inte hur hon skulle beté sig.
Jag började gymnasiet. Omvårdnad. Första dagen mådde jag illa så rädd jag var. Jag vågade knappt prata med någon, höll mig undan. När jag kom hem grät jag.
Men jag blev vän med Johanna, vi hade så roligt! Massa upptåg, killsnack och massa annat. Ja hon gjorde första året på gymnasiet roligt.
Första terminen så pluggade jag som fan. Jag blev utnämnd till klassens flitigaste. Fick bra betyg på allt. Var med på lektionerna och var intresserad. I skolan var jag glad men så fort jag kom hem så bytade jag helt om. Jag stängde in mig på rummet, tårarna ersatte leendet. Datorn var min bäste vän. Det gick i stort sätt inte att prata med mig utan att jag snäste ifrån. Jag åt bara i skolan men inte hemma. De gångerna jag åt hemma så spydde jag upp det så fort jag fick tillfälle. Kunde jag inte spy av någon anledning så fick jag panik och bara satt där uppe vid datorn och grät.
Andra terminen i 1:an orkade jag inte gå på alla lektioner. Stack in till stan, stack hem tidigare eller lät bli att åka in till skolan över huvud taget. Jag orkade inte fokusera. Jag fick ändå rätt bra betyg för jag gjorde alla mina arbeten och grupparbetena såg jag alltid till att vara med på. Vi var 4 tjejer som hänge ihopa typ alltid, jag, Sara, Ellinor och så klart min älskade Johanna. Vi hade så roligt!
Jag träffade Oskar, skolkade ännu mer för att få vara med honom. Jag mådde så bra när jag var med honom. Glömde alla bekymmer, han fick mig att känna mig vacker.
Jag började må lite bättre men skolarbetet gick det lite sämre med. Jag ville ju bara vara med honom så jag kunde må bra.
Johanna bestämde sig för att hoppa av omvårdnadsprogramet och jag blev så ledsen. Bara Ellinor, Sara och jag kvar. Det första året i gymnasiet var det bästa. Det var då jag träffa Johanna och det var då jag mötte Oskar.
Men tiderna förändras liksom jag..
Helgen innan jag skulle börja gymnasiet så låg jag ute på vår stuttsmatta i trädgården. Jag grät, jag var rädd. Tänk om allt skulle bli precis som förra gången jag började en ny skola. Jag hade varit helt "omöjlig" att ha med att göra ett tag och mamma ville prata med mig. Jag märkte inte att hon närmade sig stuttsmattan och att hon hörde mig snyfta. Hon frågade mig vad det var med mig och jag bara explodera. All ångest som jag känt under sommaren bara flög ur mig. Jag skrek: "Ni fattar inget! Allt kommer gå åt helvete! Ingen kommer tycka om mig! Ingen kan tycka om mig!" Mamma bara stod där. Hon visste väl inte hur hon skulle beté sig.
Jag började gymnasiet. Omvårdnad. Första dagen mådde jag illa så rädd jag var. Jag vågade knappt prata med någon, höll mig undan. När jag kom hem grät jag.
Men jag blev vän med Johanna, vi hade så roligt! Massa upptåg, killsnack och massa annat. Ja hon gjorde första året på gymnasiet roligt.
Första terminen så pluggade jag som fan. Jag blev utnämnd till klassens flitigaste. Fick bra betyg på allt. Var med på lektionerna och var intresserad. I skolan var jag glad men så fort jag kom hem så bytade jag helt om. Jag stängde in mig på rummet, tårarna ersatte leendet. Datorn var min bäste vän. Det gick i stort sätt inte att prata med mig utan att jag snäste ifrån. Jag åt bara i skolan men inte hemma. De gångerna jag åt hemma så spydde jag upp det så fort jag fick tillfälle. Kunde jag inte spy av någon anledning så fick jag panik och bara satt där uppe vid datorn och grät.
Andra terminen i 1:an orkade jag inte gå på alla lektioner. Stack in till stan, stack hem tidigare eller lät bli att åka in till skolan över huvud taget. Jag orkade inte fokusera. Jag fick ändå rätt bra betyg för jag gjorde alla mina arbeten och grupparbetena såg jag alltid till att vara med på. Vi var 4 tjejer som hänge ihopa typ alltid, jag, Sara, Ellinor och så klart min älskade Johanna. Vi hade så roligt!
Jag träffade Oskar, skolkade ännu mer för att få vara med honom. Jag mådde så bra när jag var med honom. Glömde alla bekymmer, han fick mig att känna mig vacker.
Jag började må lite bättre men skolarbetet gick det lite sämre med. Jag ville ju bara vara med honom så jag kunde må bra.
Johanna bestämde sig för att hoppa av omvårdnadsprogramet och jag blev så ledsen. Bara Ellinor, Sara och jag kvar. Det första året i gymnasiet var det bästa. Det var då jag träffa Johanna och det var då jag mötte Oskar.
Men tiderna förändras liksom jag..
Kommentarer
Trackback
