I love you - those three words have my life in them
En av mina favoritfilmer är "Lost and Delirious". Jag kommer ihåg när jag såg den första gången. Jag kan väl ha varit 14 år ungefär. Jag minns att mamma kom in i tv-rummet och undrade vad jag tittade på, jag sa en film. Hon satte sig ner och tittade på den tillsammans med mig, men hon blev snabbt lite sådär "obekväm" när hon såg vad den handlade om, eller rätttare vad hon trodde den handlade om. Två tjejer som har sex med varandra. Hon ville att jag skulle slå över, byta kanal, men jag ville fortsätta se den. Hon gick där ifrån och jag satt kvar och fortsätte att titta på filmen.
Idag har jag tittat på den igen. Och samma känsla infinner sig. Vilken kärlek. Kärlek kan göra dig till världens lyckligaste men den kan också göra dig så vilsen och så olycklig. Och det kvittar vem man delar kärleken med, man och kvinna, kvinna och kvinna, man och man. Kärlek har inget kön, kärlek är inte sex. Det handlar inte om en kuk och en fitta som ska "passa ihop". Det handlar om två individer som möts och det uppstår en fantastisk känsla mellan dessa. Man bestämmer inte vem man ska bli förälskad i, kärleken bara uppstår och den "biter" sig fast.
Kärleken är inte alltid enkel. Den kan vara som för de två tjejerna i filmen, den ena tjejens familj och vänner ser "sådan" kärlek som fel varav denna tjej förnekar kärleken. Den andra tjejen, hon lämnas ensam och vilsen.
Kärleken kan vara "fel", den kan göra dig illa men när du väl älskar någon är du villig att förlåta vad som helst för du vet att du skulle vara utom all räddning utan den andra individen. Allt skulle kännas så fel, allt skulle bli svart och ensamt. Du förlorar en bit av dig själv. Du kanske kan bygga upp dig själv efter att du förlorat kärleken men du kan också tappa all lust att leva, för du är inte hel längre. Biten du fattas blir bara större och större och till slut finner du ingen annan utväg än att få slut på lidandet.
Jag har inte sovit på över ett helt dygn så jag är kanske lite rörig men vad jag vill säga är väl att det kvittar vem du älskar, för när du väl gett dig själv till kärleken är du vilsen utan den.
Ett favoritcitat från en annan favoritfilm "A walk to remember":
"Love is always patient and kind. It is never jealous. Loves is never boastful or conceited. It is never rude or selfish. It dose not take offense and is not resentful. Love take no pleasure in others people's sins, but delights in the truth. It is always ready to excuse, to trust, to hope, and to endure whatever comes."
Idag har jag tittat på den igen. Och samma känsla infinner sig. Vilken kärlek. Kärlek kan göra dig till världens lyckligaste men den kan också göra dig så vilsen och så olycklig. Och det kvittar vem man delar kärleken med, man och kvinna, kvinna och kvinna, man och man. Kärlek har inget kön, kärlek är inte sex. Det handlar inte om en kuk och en fitta som ska "passa ihop". Det handlar om två individer som möts och det uppstår en fantastisk känsla mellan dessa. Man bestämmer inte vem man ska bli förälskad i, kärleken bara uppstår och den "biter" sig fast.
Kärleken är inte alltid enkel. Den kan vara som för de två tjejerna i filmen, den ena tjejens familj och vänner ser "sådan" kärlek som fel varav denna tjej förnekar kärleken. Den andra tjejen, hon lämnas ensam och vilsen.
Kärleken kan vara "fel", den kan göra dig illa men när du väl älskar någon är du villig att förlåta vad som helst för du vet att du skulle vara utom all räddning utan den andra individen. Allt skulle kännas så fel, allt skulle bli svart och ensamt. Du förlorar en bit av dig själv. Du kanske kan bygga upp dig själv efter att du förlorat kärleken men du kan också tappa all lust att leva, för du är inte hel längre. Biten du fattas blir bara större och större och till slut finner du ingen annan utväg än att få slut på lidandet.
Jag har inte sovit på över ett helt dygn så jag är kanske lite rörig men vad jag vill säga är väl att det kvittar vem du älskar, för när du väl gett dig själv till kärleken är du vilsen utan den.
Ett favoritcitat från en annan favoritfilm "A walk to remember":
"Love is always patient and kind. It is never jealous. Loves is never boastful or conceited. It is never rude or selfish. It dose not take offense and is not resentful. Love take no pleasure in others people's sins, but delights in the truth. It is always ready to excuse, to trust, to hope, and to endure whatever comes."
Kommentarer
Trackback
